Kikis expressbud är en bedårande liten film från Hayao Miyazaki. Den handlar om den trettonåriga häxan Kiki som flyger hemifrån för att söka reda på sin stad och vinna självständighet. Med sig på resan har hon bara sitt goda humör, sin optimism inför framtiden och sin talande svarta katt Jiji. Bedårande? Javisst, tvärtom alla förväntningar man kan ha om en animerad film som denna finns det ingen ond fiende i filmen, ingen elak kung eller stygg styvmor.Jag fann det faktiskt lite svårt att komma på vad jag skulle skriva om denna film. Jag har säkert startat och startat om denna text fem gånger vid detta laget. Filmen bjuder inte på det jag är van vid att se. De klassiska dramaturgiska knepen finns inte med.
Det är kanske bättre därmed att endast gå på känslan. Jag gillar filmen jättemycket. Den är inte lika magisk och underbar som Totoro, men den har en så skön och stark huvudperson i Kiki att det är svårt att inte kapitulera inför filmen. Hon kämpar på med allt hon vill göra. Istället för att, som en vanlig flicka, stanna hemma hos hennes snälla och trygga föräldrar dikterar traditionen att hon måste bege sig ut i den vida och för henne helt okända världen. Jag vet inte om det är en typisk japansk pliktkänsla vi får se prov på här?
Hon ställs på stora prov och när hon till slut tappar modet och börjar tvivla på sig själv, det är då hon verkligen börjar få problem. Hon förlorar förmågan att pratat med sin katt. Filmen slut är för mig mycket klurigt, öppet på ett sätt. Jag läste någonstans att i en av de amerikanska dubbade versionerna var slutet inte öppet. Damn you, yanks!
En liten lustig detalj är att Kikis expressbud utspelas i Visby!! Well, well, den utspelas i hamnstaden Koriko med en hamn mot Medelhavet och en hamn mot Östersjön. Koriko är inspirerad av framför allt Visby och Stockholm men också några andra västerländska städer. Jag blir i alla fall flabbergasted när jag ser gatunamn och butiksskyltar på svenska blandat med andra språk.
Detta var den fjärde, och kanske sista, Sudio Ghibli-filmen jag såg för inom Decennier the 80s. Det har varit uppfriskande, mysigt, sorgligt, härligt och framför allt fantastiskt att få tumla in i de världar som spelas upp i filmerna...
Jag ger Majo no takkyûbin fyra röda hårband av fem möjliga.
Betyg: 4/5
På engelska heter filmen Kiki's delivery service.
Bedårande var ordet. Jag inledde min recension med precis samma ord!
SvaraRaderahttp://jojjenito.wordpress.com/2011/09/12/kikis-expressbud/
Att hon ger sig ut i världen på egen hand berodde väl på att det helt enkelt var så man gjorde när man var häxa, en del av träningen så att säga, ungefär som Hogwarts fast utan lärare, praktik direkt liksom. Som jag minns det så var att stanna kvar hemma egentligen inte något alternativ? Men det var länge sen jag såg den.
Du har helt rätt, Jojje. det jag syftade på, men skrev otydligt, var i jämförelse med vanliga barn. Jag har uppdaterat texten så att det förhoppningsvis förstås bättre. detta var en mycket bra film som jag tänkt på flera gånger sedan jag såg den. Ska hoppa över och läsa din revy nu.
Radera