onsdag 3 december 2014

The Hunger Games: Catching Fire (2013)



Vi såg första filmen i serien om The Hunger Games på en filmspanarträff för cirka två och ett halvt år sedan. Spänningen var hög då filmen var omtalad och allmänt emotsedd. Filmen visade sig vara ganska underhållande men också lättglömd. Den vände sig till en ung publik och jag kände inget större sug efter fler filmer i serien. Men nu på lördag ska filmspanarna se tredje filmen i serien, The Hunger Games: Mockingjay - Part 1. Därför föll det sig naturligt att jag tog tag i saken och kikade lite på seriens andra film i helgen som gick.

The Hunger Games: Catching fire heter den. Mina förväntningar var extremt lågt ställda. Men döm av min förvåning när det visade sig att den var riktigt underhållande. Döm av min förvåning gånger två när det visade sig att uppföljaren var bättre än första filmen. Det är ju inte helt vanligt.

Catching fire är allvarligare och mindre "barnslig". Lyckligtvis fokuserar den på distriktens spirande revolution mer och mindre på själva hungerspelen. Spelen tar ändå en försvarlig del av andra halvan av filmen men vi kan väl nu konstatera att de inte är speciellt spännande? Rip-offen av Battle Royale är fortfarande något av en nagel i ögat.

Eftersom jag inte har en aning om vad som ska hända i filmerna framöver tyckte jag att det var spännande att se hur spelet mellan Katniss och presidenten skulle falla ut. Eller spännande och spännande, jag ska kanske uttrycka min känsla som nyfikenhet istället. I övrigt var filmens styrkor flera av skådespelarna med Woody Harrelson i spetsen. Elizabeth Banks imponerar och det var jätte, jättekul att se Philip Seymour Hoffman i sin lilla roll. Tiden börjar rinna ut för mig att se PSH i nyare filmer. Snart är de slut...


Kärlekshistorian i filmen är kass, men motståndsrörelsen och allt runt det är intressant. Filmens svaghet visar sig till slut vara ganska chockerande för mig som hyllar Winter's bone till skyarna. Svagheten är filmens stjärna, Jennifer Lawrence. Hon är inte bra i rollen som Katniss. Hon spelar rollen med för stort allvar och för lite dynamik. Hon har bara ett enda känsloläge i hela filmen och det tenderar bli ointressant och tråkigt. Tyvärr påminner hon mig allt för mycket om den där otroligt trista figuren i filmserien Twilight.

Catching fire är i alla fall ett steg i rätt riktning. Jag är därmed uppdaterad på handlingen och nu ser jag fram emot lördagens film med stor belåtenhet.

Jag ger The Hunger Games: Catching Fire tre fingrar i luften av fem möjliga.

Betyg: 3/5

18 kommentarer:

  1. Jag är på din linje om att den här serien faktiskt är förvånande bra! Trodde jag aldrig när jag tittade på första rullen.
    Den känns mest "vuxen" av alla jädra YA-filmer som nu tycks flooda marknaden.
    Fast det känns ju lite girigt att dela upp sista delen i två filmer...men knappast förvånande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men visst är filmen najsare än förväntat. Nu åker förhoppningarna inför trean upp lite.

      Frågan om två delar för sista boken kan jag inte ta ställning till förrän filmerna setts. För Harry Potter funkade det ju klockrent! En bättre dramatisk film och en "fan pleaser" med actioninnehållet som avslutning.

      Radera
  2. Härligt att andra filmen slog an så väl hos dej, såvitt jag minns tyckte jag nog bättre om första filmen. Nyhetens behag kanske. På lördag smäller det. Då blir det också mer av PSH!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska bli jättekul. Mera PSH åt folket.


      Remember who the enemy is!

      Radera
  3. Kul att du tyckte denna film var bättre än den första. Det bådar gott inför lördagen, i alla fall för dig ;)

    Min text kommer upp imorgon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag anar en mer dämpad entusiasm från dig...?

      Radera
    2. Aningens mer dämpad kanske ;)

      Radera
  4. Håller med till fullo denna slog ettan med hästlängder men kommer inte att se avslutningen på bio så bra var den inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får väl se om tredje filmen är något att ha. Du kommer kunna läsa om den på bloggar nära dig på onsdag...

      Radera
  5. Håller helt med. Klart bättre än ettan. Mer mogen. Bättre.

    http://jojjenito.wordpress.com/2014/01/12/the-hunger-games-catching-fire/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart bättre än ettan som jag av oförklarlig anledning gav en trea. Borde varit en tvåa så som det känns nu...

      Radera
  6. Håller med om mer vuxen, håller inte med om bättre än ettan ;) Och just i den här filmen tycker jag inte att PSH tillför något alls till sin Plutarch. Han tog sig däremot i Mockingjay

    SvaraRadera
    Svar
    1. PSH har sannerligen inte en stor roll. Jag menade bara att det var jul att se honom över huvud taget... Elizabeth Banks och Woody var de jag njöt mest av.

      Radera
    2. Woody är faktiskt väldigt bra som Haymitch. Synd att han fick vara med så lite i trean.

      Radera
    3. Håller med. Var för ha en sån hjälte med men ändå inte ge honom några chanser att visa upp sig...?

      Radera
    4. Där får vi nog skylla lite på Suzanne Collins... Haymitch ersätts till vissa delar av Boggs när vi kommer så långt

      Radera
    5. Boggs? Who? Ahh, Remy från House of cards! Jag visste att jag kände igen honom... :-)

      Radera