Låt oss fundera lite på vad nostalgikänslor för en film är... Funderar du? När känner du dig nostalgisk över en film? För mig har det alltid handlat om en skön film från förr, en favorit som man har så där varma bubbliga känslor för. Nu har jag upptäckt en helt ny sida av konceptet. Jag missade The lost boys från 1987 när den var ny. Det var ett år jag såg mycket lite film. Första halvan bodde jag ute i havsbandet i Bohuslän och andra halvan av året var jag en nolla på Teknikum i Uppsala med allt vad det innebar (en massa festande och en massa pluggande). Jag har länge vetat att jag nog skulle kunna gilla The lost boys, men det har aldrig blivit av att se den.
Nu när Halo var uppe och hälsade på för lite musikalisk underhållning hann vi med inte bara en utan två åttiotalsfilmer och detta var den första vi såg. Att se filmen var som att göra en tidsresa. Jag kände mig som jag var då, i slutet av åttiotalet. Det kändes overkligt, att samtidigt som jag som mitt 2014-jag kände att filmen inte var mer än helt ok, kände mitt 1987-jag att detta var en film som jag gillade skarpt. Hela storyn och etableringen av vampyrteorin var skön. Jack Bauer som tonåring, nej jag menar givetvis Kiefer Sutherland. Den, på den tiden, omåttligt sexiga Jami Gertz (vilket osande). Den lustiga Corey Feldman som vampyrjägare (målbrottet!). Under filmen slets jag mellan hopp och förtvivlan. Skulle Max visa sig vara ond eller god?
Trots att jag inte sett filmen förr kände jag direkt en nostalgisk känsla då jag såg filmen: Det var en nostalgi över mig själv och vem jag var då, den händelserika hösten 1987. Film kan uppenbarligen fungera som tidsresor på många sätt!
Filmen är producerad av Richard Donner och regisserad av Joel Schumacher. Det är kända namn som står bakom mången bra film från åttio- och nittiotalen. Personligen har jag alltid trott att det var Rob Lowe som spelade huvudrollen i The lost boys. Kolla in filmpostern! Men det var tydligen någon som heter Jason Patric. Han var väl sisådär.
Betyg: 3/5
Quiz: hur många filmer spelade Corey Haim och Corey Feldman ihop?
Trivia: Jag misstog Jason Patric för Rob Lowe. I filmen syns Rob Lowe på en väggplansch i Sam's pojkrum...
Såg den själv för några år sen för första gången, men det är svårt att inte bli nostalgisk av en film som skriker så mycket 80-tal som denna gör. Man förstår varför det är lite av en kultfilm.
SvaraRaderaLångt ifrån en favoritgenre, men den puttrar på (även om jag i min text noterar att det blir lite för mycket mot slutet).
Jason Patric har förresten gjort ett par intressanta roller och filmer som The Beast of War (1988), After Dark, My Sweet (1990), Sleepers (1996) och Narc (2002), men slog aldrig riktigt igenom. Bättre än Rob Lowe är han allt, haha. Fast en annan typ av skådis.
En sak jag minns tydligt från filmen är ju när de är nere vid vattnet och lyssnar på ett liveband där en kille (Tim Cappello) i bar överkropp och hästsvans kör igång ett skönt saxofonsolo. Den låten ("I Still Believe") har jag tagit med mig från filmen - härligt skönt 80-tal alltså, oslagbart!
den skriker verkligen 80-tal och det gör den härligare.
RaderaJag gillar vampyrlegenderan och gillade denna som sådan.
Rob Lowe är bra skådis. Denna bleka kopia var lättglömd!
Låtarna i de bästa 80-talsfilmerna är oslagbara! :-)
Lite som ett tidsdokument över 80-talet?
SvaraRaderaSåg den när det begav sig och tyckte den var sisådär. Försökte se om den häromåret men då funkade det inte alls. Grundstoryn är det dock inga större fel på - om man nu accepterar vampyrer.
Och jag accepterar vampyrer! detta måste vara ett av de mest tidstypiska dokumenten över sitt decennium. Bra spaning!
RaderaDet enda jag minns jättetydligt från filmen är likmaskarna.
SvaraRaderaVar där likmaskar? I vilken scen då?
RaderaKommer du inte ihåg Kiefer Sutherland? Han var väl cool?
Såg den inte när det begav sig men ändå för väldigt många år sedan. Minns den mest med en slags överseende välvilja som man kan få för vissa 80-talare
SvaraRaderaKänner igen det där om överseende välvilja... den kan vara malplacerad men oftast är den bara av godo.
RaderaSkulle vilja påstå att den där överseende välvilja höll i sig -- din liknelse av filmen med en tidsmaskin är träffande!
Radera:-D
RaderaDet var en lite ovanlig känsla. Men välkommen!