torsdag 18 december 2014

Tonari no Totoro (1988)




En genre som jag till stor del ignorerat i mitt filmtittande är japansk animerad film. Jag var uppspelt av förväntan när jag och några kompisar slog oss ner och såg Akira för drygt tio år sedan. Den var svintråkig. Tio år senare försökte jag mig på en klassiker i genren, Miyazaki's Spirited away. Jag förväntade mig att förtrollas in i en magisk värld, men jag blev kvar på samma plats. Den öppnade dock ögon på mig lite. Det var en ganska skön stämning i filmen. Den hade något... Ytterligare två och ett halvt år senare tar Decennier mig ännu en gång in i mästaren Miyazaki's förunderliga värld.

Denna gång handlar det om Tonari no Totoro eller Min granne Totoro som den heter på svenska. Detta var en smått fantastisk liten film. Åter igen är det känslan i filmen som firar triumfer. Filmen handlar, som alltid (?), om några barn och deras syn på den stora och eventuellt farliga världen. Denna gång finner de att de har ett väsen till granna som heter Totoro. Jag tror att Totoro är alla tre enheterna som vi får se; ett litet vitt spöke, en minivariant av den stora och en större variant av den mindre.


Totoro kan i alla fall bara ses av barnen - vilket i vanliga fall måste ses som den största klyschan av alla barnfilmsklyschor men här blir det bara underbart. Totoro har en kompis katten som också är en buss. Jag känner igen katten men kommer inte på varifrån? Alice i Underlandet? På tal om att känna igen. Jag fick en stark känsla av att Katie i Horton hears a who! kan vara kraftigt influerad av Totoro. De har samma kroppsspråk och de gör liknande ljud. Katie är dock några storlekar mindre såklart. Och gul.


Så där ja. Nu har två mål uppnåtts! Dels har jag "förstått" Miyazaki, i alla fall en av hans guldklimpar föll mig i smaken, dels har jag brutit förbannelsen med inga filmer över 3/5 i Decennier för åttiotalet!

Jag ger Tonari no Totoro fyra skepnader i regnet av fem möjliga.

Betyg: 4/5


16 kommentarer:

  1. Hmm, man märker när du gillar en film med alla postrar ;)

    Denna var inte alls dum och en av de bättre av anime-filmerna jag sett. Dock är nog favoriten Grave of the Fireflies även den från 1988, men av Isao Takahata.

    Tror det är väldigt individuellt med vad man gillar av anime-filmerna. Bara för att de är hyllade behöver de inte per automatik fånga ens intresse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyckte att det fanns så många fina postrar att det var värt att ta med dem! :-)

      Grave of the fireflies säger du... Hmm...

      Och denna gång var det en hyllad film som fångade båda våras intresse!

      Radera
  2. Nej nej..nope..icke.
    Asiatiskt animerat har aldrig och kommer aldrig att locka mig till tittar-soffan.
    Sorry, det känns för långt bort för mig.

    Tar nog fasen hellre en svensk rulle före detta..
    Kanske.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha. Ok? Till och med hellre en svensk rulle, kanske?? Det var som fan...

      Radera
    2. Ja...fast bara kanske..... ;-)

      Prove me wrong sometime!

      Radera
    3. Might do, friend, might do.

      Radera
  3. Hyfsad och mysig rulle. Inte nån av mina favoriter från Miyazaki men helt ok. Jag såg den faktiskt på bio när nu nedlagda Triangelfilm släppte gamla anime-rullar på bio.

    http://jojjenito.wordpress.com/2013/06/17/min-granne-totoro/

    Vad tyckte du systrarnas röster? Förstörde delvis upplevelsen för mig. Jag räknar med att du såg den med japanskt tal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyckte stämningen i filmen var tipp topp.

      Såg den givetvis med japanska röster. Kommer inte ihåg något problem med rösterna...

      Och som du säger, Totoro går inte att inte gilla.

      Radera
  4. Vilka finfina posters du hittat. Jag vill tapetsera med dom! Överallt! Mums!

    Extra kul att du gillade filmen. Det kanske är dags att revidera din lista från 1988 när decennier-december är slut? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta var en härlig film. Ska kolla över topplistan! Topplistorna uppdateras lite då och då. Inte slaviskt varje gång...

      Planscherna är jättefina och jag rekommenderar alla att klicka på bilderna och avnjuta dem i fullt format...

      Radera
  5. Hm var övertygad om att jag kommenterade - det var inget speciellt mer än att jag håller med dig - trevlig och mysig film. Jag gillade dock Spirited .. också det var den första jag såg av regissören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Miyazakis filmer är nog ganska känsliga för vilken sinnesstämning åskådaren är i. Jag skulle nog gilla Spirited away mer vid en omtitt.

      Hittar inget inlägg bland skräpposten heller så antagligen försvann det i cyberrymden!

      Radera
  6. Animé är ingen jätteenkel genre som iofs nästan är väl stor för att ses som en enhetlig genre. Totoro har jag inte sett men jag är rätt förtjust i stilen från Studio Ghibli och Spirited... tyckte jag var magisk när jag såg den första gången.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur menar du att den inte är enkel som genre? Att den är så bred? Så länge man knappat sett en enda film är det enkelt nog att säga att man missat den.
      :)

      Här i Decennier 80s har jag i alla fall börjat att beta av några Studio Ghibli-filmer. Men animé är såklart mycket mer...

      Jag tyckte nog att Totoro slår Spirited Away alla dagar i veckan även om jag kanske måste se om Spirited Away för att jag undrar om jag skulle gilla den mycket mer vid en andra titt. Filmtips från mig till dig att se Totoro!

      Radera
    2. Inte enkel i bemärkelsen att jag ibland får en tydlig känsla av att den arbetar utifrån andra ramar än vad man är van vid, som många andra asiatiska filmer.

      Absolut, både Totoro och Eldflugorna står på den famösa Listan.

      Radera
    3. Ahh, där har du helt rätt. Det står klart att dessa animé-filmer kan bjuda på nästan vad som helst. Jag brottas för tillfället med vad jag ska skriva om en av dessa filmer just för att de vanliga ingredienserna man är van att se saknas! (Kommer ut på söndag på bloggen)

      Radera