måndag 16 november 2015

Spectre (2015)


Som jag har väntat på Spectre. Den hade ju premiär för flera veckor sedan, men jag ville se den i IMAX och valde att vänta. Och vänta gjorde jag. Jag lyckades dessutom att förbli ospoilad till den grad att jag inte ens visste om filmen fått höga eller låga betyg av filmbloggare och recensenter. Mina förväntningar var dock högt ställda efter regissören Sam Mendes förra Bond-installation Skyfall som var svinbra.


Ok, det var givetvis omöjligt att filmen skulle motsvara förväntningarna. Min känsla direkt efter filmen var den av en stor besvikelse. Samtidigt har Daniel Craigs Bond-filmer en otroligt hög lägstanivå och denna film slår det mesta som är ute på biograferna ändå. Dessutom vet jag att filmen kommer växa vid en omtitt. Halo som redan sett den tre gånger på bion kan intyga om det.

Det bästa med filmen var att den är snygg och otroligt snyggt fotad. Jag gillar fler scener, även om filmen som helhet har ett svagt manus men mer om det nedan. Mina favoritscener är de två i Rom, villan och mötet (Monica Bellucci oh la la), Mr White's stuga i alperna samt the Bond villains lair (fram till stol-scenen, men mer om det nedan). Så totalt sett finns det en hel del att gilla i denna film. Den är dock den svagaste av Craigs fyra filmer, även om denna kanske kan sega upp sig förbi Quantum efter några omtittar.


Vad är det då som inte är så bra med denna film? Det mesta faktiskt... Bonds karaktär, svagt manus, fel ton i filmen, att den inte är tillräckligt "Bondaktig" i vissa scener. Var ska vi börja? Låt oss starta med första scenen före titelsekvensen. För övrigt var Bondlåten usel.

Har Bond blivit en usel skytt hel plötsligt? Det börjar med att Bond har lasersikte på sitt vapen. What? Det har han aldrig behövt förut. Det var ett spännings-device för att skurken genom cigarröken skulle se strålen och hinna ducka. Slappt manus.


Var detta Craig's Bond? Senare i samma scen när huset rämnar under Bond faller han ner i ett hål och räddas av att han hamna i en soffa! WTF? Jag som trodde att vi hade en tyst överenskommelse om att Craig's Bond bygger på realistiska actionscener i samma tradition som Matt Damon's Bourne-filmer. Var detta helt plötsligt Brosnan's Bond med jönsiga skämtscener (genomskinliga bilar etc)? Slappt manus.

Har Bond blivit dum i huvudet? Senare i samma scen hoppar Bond in i helikoptern (över torget i Mexico City). Han slåss då inte bara mot sin motståndare utan börjar genast angripa piloten också. Ok, de får en "häftig" scen med Bond mot två motståndare samtidigt. Igen, det är inte den kalle effektive Bond vi förväntar oss. Slappt manus.

Är detta en Bond-film? Senare i samma scen sparkar Bond ut skurken ur helikoptern... Och vad händer med skurken? Vi får inte se. Jag satt i salongen och hann tänka hur han landat. På något vasst, i en skorsten eller vad? De brukar alltid visa resultatet, men inte denna gång. Rädd för vilken åldersgräns filmen skulle få?

Jo, så detta var bara den första scenen. Så många saker som inte kändes rätt. Är detta en revisionistisk Bond? En del tyder på det. Som flera gånger tidigare får vi ett stort slagsmål på ett tåg, men denna gång förlorar Bond. Som många gånger tidigare kör Bond en tuff sportbil med en massa vapen och andra extratillbehör men denna gång är det en prototyp och allt fungerar inte som det ska och ammunitionen är slut. Jag skulle älska en bra revisionistisk Bond-film men då vill jag ha ett smart manus!

Sen måste jag undra hur de tänkte med Madeleine Swann? Bond blir över huvudet förälskad i Mr Whites dotter på en gång? För att de åker tåg tillsammans och hon har på sig en silkig klänning? Jag tyckte inte att Léa Seydoux var speciellt bra och jag köpte inte för en sekund deras kärlekshistoria. Vilken historia förresten, deras relation var så kort att den knappt kan kallas historia...

Hoppas nu bara inte att M Swann kommer bli den nya Tracy och att hon och Bond kommer gifta sig. Då vet vi ju för övrigt vad Blofeld kommer göra...


Blofeld i Christophe Waltz's händer då? Nja, jag hade trott att han skulle kunnat bli nåt extraordinärt men jag fick aldrig någon feeling för honom. Bondskurkarna brukar kunna vara bra även om de bara är med i några få scener. Waltz fick flera scener och flertalet monologer men känslan infann sig inte. Hans bästa scen var den första vi mötte honom i, det hemliga mötet i Rom.

Jag älskade miljön och designen på villains lair ute i öknen, men jag gillade inte alls scenen med stolen och borren. Dels misslyckades båda borrningarna. Bond tappade varken balansen eller glömde alla han kände, men det lämnades helt okommenterat. Slappt manus. Sen hatade jag att stolen öppnade sig helt plötsligt. På grund av explosionen får man anta men hur tusan fick de ihop det? Slappt manus.

Vad mer? Dåligt underbyggd brygga mellan Skyfall och denna. Vad hände där? Bond var ute i kylan? Ännu sämre genomtänkt brygga mellan de tidigare tre filmerna och denna. Senare i filmen är Bond utlämnad till sig själv. Detta pratar M, Q och Miss Moneypenny om, men filmen underbygger inte att han är avskuren från MI6 på ett effektivt sätt. En massa händelser och spänning sker genom dialog i denna film. Det kallas Exposition och är ett slappt sätt att föra en films handling framåt eller skapa påklistrad spänning. Show, don't tell! 



Hur tänkte de med castingen av C? Direkt när jag ser en orakad Professor Moriarty dyka upp som en chef inom brittiska underrättelsetjänsten förstår jag att "he's up to no good".

... lustmordet på originalböckerna när Bond blir en adoptivbror till Blofeld... Totalt onödigt och långt från den smarta twist man hade kunnat hoppas på... Slappt!

Hur många gånger i en film kan de låta Daniel Craig ställa sig i sin "tuffa Bond pose"??

Jaja, men den var ganska bra ändå!

Jag ger Spectre tre rätten att INTE döda av fem möjliga. Men den kommer säkert kunna stärkas lite vid nästa omtitt (då jag är förberedd på alla svagheter).

Betyg: 3/5

Gick på filmen med Johan. Tror han diggade den lite mer än jag. Läs hans ord här.

IMAX? Jo det var väl bra. Ett stort ljud. Bilden var ok.


12 kommentarer:

  1. Haha, när jag läser din text så känns det nästan att du ska dela ut en etta... men sen kommer brasklappen "Jaja, men den var ganska bra ändå!".

    Angående dina klagomål på slappt manus så ser jag ju också de brister du pekar ut. Skillnaden är väl att jag inte stör mig lika mycket på dem. Fast jag ger ju i slutändan filmen 3,5/5 så vi uppskattar den nog ungefär lika mycket men kanske av lite olika anledningar.

    Angående helikopterscenen, så tyckte jag problemet med den var att den för lång och att det var för högt ljud. Att han börjar slåss med piloten hade jag inget problem med.

    Angående stolscenen så var det kanske lite lustigt att den bara öppnades upp men om jag tänker efter så är det en ganska vettig funktionalitet. Vid strömavbrott/systemfel så har man en fail-safe-funktion som automatiskt öppnar upp och släpper fri "patienten". Å andra sidan var ju inte stolen gjord för att "hjälpa" en patient, snarare tvärtom. :)

    Måste säga att det känns ganska skönt att inte släppa runt på en Bond-ryggsäck. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lustigt hur luckor i manus ibland stör och ibland får passera helt utan anmärkning. Det beror på feelingen i filmen, ens förväntningar och en massa annat. Denna gång funkade det inte för mig. Manuset har som sagt skrivits om ett flertal gånger och det är aldrig ett bra tecken.

      Angående stolscenen så hade ett smartare manus gjort så att frågan inte ens kommit upp som ett problem. Det är kanske det som är problemet, filmen sätter (mitt) fokus på helt fel saker. Samma gäng som gjorde Skyfall så jag fattar inte alls vad som hänt. Kanske Mendes tappade sugen, likt Nolan med tredje Dark Knight-filmen (som också har ett trassligt manus med resultatet en konstig feeling i filmen).

      Radera
  2. Hå hå betyget blev trots allt rätt högt. Tror att det är Skyfall förväntningarna som spökar ;)
    Jag gillade filmen som kändes som ett steg tillbaka till äldre Bondfilmer då får man inte vara så kinkig med manusmissar.
    Min text kommer på onsdag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En av anledningarna till att det är så givande och kul att gilla Bond-serien är ju att vi får olika typer av film beroende på vilken era/skådis vi tittar på. När det gäller Daniel Craig's Bond har jag andra krav än vad jag har på Roger Moore's Bond. Kommer vara svårt att få mig känna annorlunda oavsett hur många nostalgiska referenser man kastar på mig.

      Ser fram emot din text jättemycket. Jag kommer avnjuta den till morgonkaffet.

      Radera
  3. Tja, det känns som om vi tröskade igenom det mesta i lördags :) Men för sakens skull: med ditt resonemang blir det väldigt svårt för Andrew Scott att spela några skurkroller på ett bra tag? Om han gör det bra är det kanske inte så konstigt att han blir lite typecastad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo vi manglade Bond ett bra tag där på fiket mellan filmerna. :-D

      Tyckte någon att han var bra här i Spectre? Han var väl ganska svag... Och han var ganska svag i Sherlock också nu när jag tänker på det. Men med hans färskaste roll i minnet plus att han genast framställdes som obehaglig, vilket gjordes övertydligt också, han var orakad och otrevlig, var det inte någon fråga om han var god eller ond. Det signalerades med en slägga i huvudet på publiken. Det var det större problemet, inte att han blivit typecastad.

      Radera
    2. Tyckte nog att han funkade rätt bra i Sherlock...

      Radera
    3. Rätt bra borde ju vara rätt bra men när motspelarna är suveräna blir kanske rätt bra inte rätt bra längre...? ;-)

      Radera
  4. Kan det här vara första Bondfilmen jag någonsin sett på bio? Njae, kan ha varit nån slutet på 80-talet/början av 90-talet. Nån med den femte brodern Dalton. Stämmer det tidsmässigt?

    Hur som helst; Spectre är en besvikelse. Skyfall på en iPad mini hemma i sänghalmen var avsevärt bättre.

    Håller med dig Henke om manuset, lite hafsverk över det hela. Lite för många hängande trådar, saker som är för ologiska även i en Bondfilm etc. Scenen med borren blir ju närmast bisarr, hur kom han loss!?

    Ohyggligt märkligt också att utsätta tusentals människor för risken att finhackas av ett rotorblad ...

    Det var tur att man fick i sig en Kalvlever anglais på restaurangen innan. Den räddade kvällens helhetsbetyg.

    Spectre får två kapris av fem möjliga.

    Kvällens citat stod jag själv för; "Finns det Kalvlever anglais på menyn skall man beställa Kalvlever anglais". Det tyckte i alla fall kyparen var roligt.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart man ska ta Kalvlever Anglais om det finns! Bra val, Sir Per.

      Dalton ja. Han spelade den klassiske agenten två gånger, 1987 i Iskallt uppdrag (åkte pulka på celloväskan) och 1989 i Tid för hämnd (Bonds kollega matades till en vithaj).

      Skyfall var en klart vassare film. Helt enig! :-)

      Radera
  5. Han - och världen - kommer nog att ångra att han inte dödade Blofeld på bron. Det var nog det enda i manuset jag tyckte var svagt, de kunde ha låtit stavro hoppa från helikoptern istället och på så sätt öppna för nya historier utan att behöva porträttera Bond som en vekling.

    Jag tyckte den var bra, klassiska bondmiljöer och klassisk problemlösning (äntra fiendens hemmaplan, skapa maximalt kaos medelst manick och hoppas på det bästa). Dessutom glimtar till ett antal scener från gamla filmer (labbet på berget, spectrekonferensen där de rapporterar framsteg - lustigt jämföra vad som var vidrigt bortom reson nu och för 50 år sedan - bilen genom alphytten, tågscenen, linbanan o s v).

    De svaga punkterna du pekar ut stör mig inte, snarare tvärtom: tidigare cragifilmer har saknat dessa typiska manusluckor och varit mer generiska actionfilmer.

    Håller med om kastningen av moriarty som c; uppenbart han skulle vara ond men man måste väl säga att han spelar rollen bra?

    Blofeld som Bonds bror är samma historia som i en nylig svensk deckare men svårt tro någon inspirerats av den andre för de borde ha skrivits ungefär samtidigt.

    Jag började kolla igårkväll utan att kolla hur lång den var så var tvungen att bryta och se klart imorse; det är möjligt sista delen förlorade på att ses i morgonsol, ska nog se om den i helhet någon afton.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den kan nog vara värd att ses om natten ja. Själv har jag inte sett om den än och då kanske jag är mer förlåtande.

      Kul att du gillade alla "call backs" till gamla Bond. Det känns nästan som de medvetet gjorde en kavalkad som för att hylla serien i dess helhet.

      Jag gillar däremot inte de logiska luckorna. Visst kan jag förstå de som längtar tillbaka till Bond-filmer från 60- och 70-talen men jag ser Bond-serien som en serie som ska och bör utvecklas hela tiden och att Craigs filmer är ett nytt kapitel. Jag hade hellre sett en mer realistisk och modern Bondfilm inte detta hopkok av throw back scenes från gamla Bond.

      Sen tror jag också, mitt bland alla blinkningar bakåt, att de försökte göra en revisionistisk Bond. Han åker tuff bil, men den fungerar inte (prototyp). Han slåss på tåget, men förlorar fajten och blir räddad av tjejen. Han besegrar Blofeld men kastar vapnet och går iväg, osv...

      Radera