The Diary of a Teenage Girl (2015)

The diary of a teenage girl är en förtjusande liten American Independent-film. En stark inledning följs av en svagare mittenparti och avrundas med ett starkt slut. Vi får följa den femtonåriga Minne som upptäcker sex, tänker på sex, pratar om sex och fantiserar om kärlek. Till skillnad från alla andra filmer på temat är Minnie inte ett offer eller en ond person. Hon är en stark liten personlighet som bara tar för sig lite mer som tjej än vad man är van att se på film. Det är fräscht och otroligt kul att se filmen just för att det är en så frejdig tjej i huvudrollen. Detta är en roll som man nästan uteslutande ser killar i. Bra med omvända könsroller på detta viset!

Filmen utspelas i San Francisco under mitten av sjuttiotalet. Minnie spelas av nykomlingen Bel Powley. Hennes mamma Charlotte spelas av stjärnan Kristen Wiig och hennes mammas pojkvän Monroe spelas av Alexander Skarsgård, men jag ser bara Stellan i Alexander så att det nästan blir otäckt. Filmen tar fart när Monroe och Minnie har sex. Hur de hamnar där beskrivs ganska realistiskt. Det är varken han eller hon som förför den andre, det bara sker. Självklart fanns det ett frö, någon spänning dem emellan och man kan ju tycka att Monroe borde veta bättre då hon är så ung. Men detta är till syvende och sist en film om en ung flickas resa in i de vuxnas värld, åtminstone då det gäller sex. Och droger. Och hjärtsmärta.

Sjuttiotalet målas upp otroligt bra och tidsandan och miljöerna är en av filmens styrkor. Musiken är också fantastiskt härlig. Damn, jag gillar mycket av musiken från sjuttiotalet. Konstigt nog kände jag inte igen så mycket. Satte och väntade lite på mer kända låtar men de var kanske för dyra att ta in? Nu var det kanske Iggy Pops låt som var bäst. Sen måste jag säga att jag gillade Monroes mustasch.

Filmen existerar till stora delar i huvudet på Minnie och vi får en hel del voice over och kassettbandsinspelningar (det är där titelns diary kommer in - intalad på kassettband, den tidens podcasts). Filmen leker också med tecknade illustrationer, tänk Scott Pilgrim men ändå inte, vilket passade in i handlingen då huvudpersonen är en aspirerande tecknare. En av filmens bästa scener är när Minnie och Monroe tar acid (LSD) i hans hem. Minnies reaktion när drogen börjar verka var härlig, hur hennes ögon spärras upp. Sedan illustreras deras respektive trippar bra, en glad och uppåt, den andre mörker och ångest. Kristen Wiig är som alltid bra men jag tyckte aldrig att henne karaktär blev speciellt vältecknad i denna film. Wasted talent säger jag.

Detta var en av de filmer som jag såg mest fram emot på hela festivalen. Den levererade delvis. Tyvärr var den för ojämn med sitt svaga mittenparti, men efter filmen var jag varm och go inombords, jag gillade Minnie och önskade henne väl. Filmen kommer dock inte upp i nivå med de starkaste ur årets AI-sektion.

Jag ger Minnie tre sexuella erfarenheter av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Filmen har svensk premiär den 4:e december.