Jag hörde om den spännande dokumentärenn The Wolfpack via en podcast. Den beskrev hur dokumentärfilmaren Crystal Moselle hade stött på bröderna Angulo ute på stan och hur de med sina kostymer och mörka glasögon fångade hennes blick och intresse. Hon började prata med dem och fick på så sätt reda på deras otroliga historia om hur de hållits hemliga för omvärlden och mer eller mindre inlåsta av sin far vuxit upp i en lägenhet på Manhattan.En av bröderna är på besök i Sverige som gäst på filmfestivalen. Han var också på Skavlan och jag har sett delar av den intervjun vilken var mycket intressant. Tyvärr visade det sig att dokumentärfilmen The Wolfpack inte kommer i närheten att besvara alla de frågor eller undringar jag hade om barnen, livet och bakgrunden till att de tvingats växa upp på detta viset.
Dokumentären är sämre än historien den försöker berätta. Vi få en blandning av privata filmer som familjen spelat in och nyinspelat material där vi får följa familjen i nutid. Allt är helt okommenterat och tämligen ostrukturerat. Första halvan av dokumentären var så dålig att både jag och min granne, en annan filmspanare, nickade till både en och två gånger.
Filmens höjdpunkter var de delar där syskonen hade spelat in egna versioner av kända filmer som Reservoir dogs och Pulp fiction. Scenen på stranden i Coney Island och utflykten till fruktträdgården var också starka. Allra bäst var montaget till Black Sabbaths låt End of the beginning.
Detta var synd. Som vanligt är värdet av en dokumentär en blandning av hur bra filmen är och hur intressant ämnet dokumentären behandlar. Det sistnämnda var jag mycket nyfiken på men filmen håller inte bra klass. Den var mycket svag och kom inte alls upp i den nivå som jag hoppats. Andra dokumentärer som jag sett på festivalen genom åren som gjort mycket större intryck är Grizzly man, The cove samt Big river man. Till och med den kaotiska Lost in La Mancha var bättre.
Jag ger The wolfpack två obesvarade frågor av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Filmen visas ikväll på filmfestivalen (sista visningen).
Instämmer. En dokumentär som lämnar så här många frågor efter sig är inte en bra dokumentär
SvaraRaderaHi5 på den. Fast vi skulle båda hellre sett en bättre film. Påminde den inte lite om filmen om Ingrid Bergman på det sättet? En massa okommenterade hemmafilmer ihopklippta till "konstnärlig dokumentär". Båda är hyllade också vilket känns konstigt.
RaderaDen här filmen lär nog dyka upp i oscarsrejset vad det lider... Fast jag tycker inte den är bra nog att hamna där.
SvaraRaderaTror du det? Jag vet inte ja. Den kanske får slåss med Jag är Ingrid om priset? LOL.
Radera