No Time to Die (2021)

Fasen, jag var faktiskt ganska trött på Bond när jag gick in till biovisningen av den nya Bondfilmen. Jag hade ju just avslutat en hel poddsäsong om de kära gamla filmerna med Sean, George, Roger, Timothy, Pierce och Daniel och jag hade blivit mätt på fenomenet vi kallar James Bond.

Döm då av min förvåning när nya Bondfilmen var helt fantastiskt bra! Vicken överraskning och vad kul det känns. Filmen var lång men gick på ett kick. Den var dramatisk, sorglig, känslosam, rolig, fyndig och innehöll en hel del action, ibland lite tråkig (som vanligt). Slutet är magnifikt och som sista film av en skådespelare som spelat Bond är detta den överlägset bästa, endast i konkurrens med Georges film.

För den film som denna påminner mest om är ändå On her Majesty's Secret Service. De återanvände till och med central dialog från OHMSS och ledmotiven från filmen. Jag såg dessa kopplingar som helt integrerade i filmens manus och långt från tröttsamma "fan service". Istället adderar dessa blinkningar till den sedan tidigare mest känslosamma (sorgliga) och dramatiskt bästa filmen i serien djup och mening till denna.

Det fanns mycket att gilla i filmen. Bond och hans familj var en oväntad känslomässig höjdare. Paloma, den amerikanska agenten på Kuba spelas av favoriten Ana de Armas (Knives out, Blade runner 2049). Hon var filmens stora ljuspunkt och hon stal varje scen hon var med i. Jag gillade hennes tolkning av karaktären, hennes tajming, och hennes personkemi med Daniel Craig. 

Jag älskade scenerna med M, Miss Moneypenny och inte minst Q som bara blir bättre och bättre. En av de roligaste scenerna var den hemma hos Q, och en av de bästa rent dramatiskt var slutscenen när M, Q och gänget skålade farväl. Vilken känslomangel...

Bland villains var svenska David Dencik klart roligast att se in action, medan Rami Malek kändes svag, ja till och med malplacerad. Österrikaren är jag sedan länge lite trött på. 

Som vanligt tenderade vissa actionscener bli för långa. Jag vill hellre se prat-scener mellan karaktärerna!

Filmen var lång och det händer så mycket intressanta och upphetsande saker att jag ser mycket fram emot att se om denna film. Då kan den kanske ta sig upp till högsta betyget. Nu ger jag den en stark, stark fyra.

Betyg: 4+/5

Lyssna på när jag, Patrik och Joel diskuterar filmen i ett extrainsatt poddavsnitt i Säsong 8 - Bondpodden.

Filmitch om filmen.

Post scriptum: tyvärr var visningen inte speciellt bra. Det var kul som attans att gå och se den med Joel. Vi valde att se den på VIP på MoS. Där kan man beställa mat inifrån visningen vilket resulterade i att det strömmade in servitörer under en stor del av visningen och detta störde upplevelsen rejält. 

De startade dock inte sina leveranser under reklamen före filmen, utan de väntade infernaliskt nog till precis när filmen startade med en strid ström av leveranser in till olika kunder inne i salongen. Leveranserna höll på under hela filmen men mest under de första timmarna. Det var störande därför att jag drogs ut ur filmens värld när det kom in servitörer som stökade runt. Första gången stod det en servitris mitt framför mig och skymde duken under "mannen med masken"-scenen i inledningen... Inte idealiskt direkt.

Idén med Filmstadens VIP är usel. De hävdar att film är bäst på deras biografer, men i detta fall har de uppenbarligen prioriterat att få sälja mer produkter över filmupplevelsen för kunden. 

Spectre (2015)

Som jag har väntat på Spectre. Den hade ju premiär för flera veckor sedan, men jag ville se den i IMAX och valde att vänta. Och vänta gjorde jag. Jag lyckades dessutom att förbli ospoilad till den grad att jag inte ens visste om filmen fått höga eller låga betyg av filmbloggare och recensenter. Mina förväntningar var dock högt ställda efter regissören Sam Mendes förra Bond-installation Skyfall som var svinbra.

Ok, det var givetvis omöjligt att filmen skulle motsvara förväntningarna. Min känsla direkt efter filmen var den av en stor besvikelse. Samtidigt har Daniel Craigs Bond-filmer en otroligt hög lägstanivå och denna film slår det mesta som är ute på biograferna ändå. Dessutom vet jag att filmen kommer växa vid en omtitt. Halo som redan sett den tre gånger på bion kan intyga om det.

Det bästa med filmen var att den är snygg och otroligt snyggt fotad. Jag gillar fler scener, även om filmen som helhet har ett svagt manus men mer om det nedan. Mina favoritscener är de två i Rom, villan och mötet (Monica Bellucci oh la la), Mr White's stuga i alperna samt the Bond villains lair (fram till stol-scenen, men mer om det nedan). Så totalt sett finns det en hel del att gilla i denna film. Den är dock den svagaste av Craigs fyra filmer, även om denna kanske kan sega upp sig förbi Quantum efter några omtittar.

Vad är det då som inte är så bra med denna film? Det mesta faktiskt... Bonds karaktär, svagt manus, fel ton i filmen, att den inte är tillräckligt "Bondaktig" i vissa scener. Var ska vi börja? Låt oss starta med första scenen före titelsekvensen. För övrigt var Bondlåten usel.

Har Bond blivit en usel skytt hel plötsligt? Det börjar med att Bond har lasersikte på sitt vapen. What? Det har han aldrig behövt förut. Det var ett spännings-device för att skurken genom cigarröken skulle se strålen och hinna ducka. Slappt manus.

Var detta Craig's Bond? Senare i samma scen när huset rämnar under Bond faller han ner i ett hål och räddas av att han hamna i en soffa! WTF? Jag som trodde att vi hade en tyst överenskommelse om att Craig's Bond bygger på realistiska actionscener i samma tradition som Matt Damon's Bourne-filmer. Var detta helt plötsligt Brosnan's Bond med jönsiga skämtscener (genomskinliga bilar etc)? Slappt manus.

Har Bond blivit dum i huvudet? Senare i samma scen hoppar Bond in i helikoptern (över torget i Mexico City). Han slåss då inte bara mot sin motståndare utan börjar genast angripa piloten också. Ok, de får en "häftig" scen med Bond mot två motståndare samtidigt. Igen, det är inte den kalle effektive Bond vi förväntar oss. Slappt manus.

Är detta en Bond-film? Senare i samma scen sparkar Bond ut skurken ur helikoptern... Och vad händer med skurken? Vi får inte se. Jag satt i salongen och hann tänka hur han landat. På något vasst, i en skorsten eller vad? De brukar alltid visa resultatet, men inte denna gång. Rädd för vilken åldersgräns filmen skulle få?

Jo, så detta var bara den första scenen. Så många saker som inte kändes rätt. Är detta en revisionistisk Bond? En del tyder på det. Som flera gånger tidigare får vi ett stort slagsmål på ett tåg, men denna gång förlorar Bond. Som många gånger tidigare kör Bond en tuff sportbil med en massa vapen och andra extratillbehör men denna gång är det en prototyp och allt fungerar inte som det ska och ammunitionen är slut. Jag skulle älska en bra revisionistisk Bond-film men då vill jag ha ett smart manus!

Sen måste jag undra hur de tänkte med Madeleine Swann? Bond blir över huvudet förälskad i Mr Whites dotter på en gång? För att de åker tåg tillsammans och hon har på sig en silkig klänning? Jag tyckte inte att Léa Seydoux var speciellt bra och jag köpte inte för en sekund deras kärlekshistoria. Vilken historia förresten, deras relation var så kort att den knappt kan kallas historia...

Hoppas nu bara inte att M Swann kommer bli den nya Tracy och att hon och Bond kommer gifta sig. Då vet vi ju för övrigt vad Blofeld kommer göra...

Blofeld i Christophe Waltz's händer då? Nja, jag hade trott att han skulle kunnat bli nåt extraordinärt men jag fick aldrig någon feeling för honom. Bondskurkarna brukar kunna vara bra även om de bara är med i några få scener. Waltz fick flera scener och flertalet monologer men känslan infann sig inte. Hans bästa scen var den första vi mötte honom i, det hemliga mötet i Rom.

Jag älskade miljön och designen på villains lair ute i öknen, men jag gillade inte alls scenen med stolen och borren. Dels misslyckades båda borrningarna. Bond tappade varken balansen eller glömde alla han kände, men det lämnades helt okommenterat. Slappt manus. Sen hatade jag att stolen öppnade sig helt plötsligt. På grund av explosionen får man anta men hur tusan fick de ihop det? Slappt manus.

Vad mer? Dåligt underbyggd brygga mellan Skyfall och denna. Vad hände där? Bond var ute i kylan? Ännu sämre genomtänkt brygga mellan de tidigare tre filmerna och denna. Senare i filmen är Bond utlämnad till sig själv. Detta pratar M, Q och Miss Moneypenny om, men filmen underbygger inte att han är avskuren från MI6 på ett effektivt sätt. En massa händelser och spänning sker genom dialog i denna film. Det kallas Exposition och är ett slappt sätt att föra en films handling framåt eller skapa påklistrad spänning. Show, don't tell! 

Hur tänkte de med castingen av C? Direkt när jag ser en orakad Professor Moriarty dyka upp som en chef inom brittiska underrättelsetjänsten förstår jag att "he's up to no good".

... lustmordet på originalböckerna när Bond blir en adoptivbror till Blofeld... Totalt onödigt och långt från den smarta twist man hade kunnat hoppas på... Slappt!

Hur många gånger i en film kan de låta Daniel Craig ställa sig i sin "tuffa Bond pose"??

Jaja, men den var ganska bra ändå!

Jag ger Spectre tre rätten att INTE döda av fem möjliga. Men den kommer säkert kunna stärkas lite vid nästa omtitt (då jag är förberedd på alla svagheter).

Betyg: 3/5

Gick på filmen med Johan. Tror han diggade den lite mer än jag. Läs hans ord här.

IMAX? Jo det var väl bra. Ett stort ljud. Bilden var ok.

Cloud Atlas (2012)

Bröderna Larry och Andy Wachowski tog filnmvärlden med storm med den dystopiska science fictionfilmen The Matrix. De var bröderna Wachowski för hela världen. Sedan gick Larry och bytte kön och nu heter han=>hon Lana och är syster. Numera går de under benämningen syskonen Wachowski. När temat blev Syskon poppade de upp i mitt huvud. Egentligen hade jag en annan idé för detta tema först, men när den idén inte föll ut bra kom jag att tänka på syskonen Wachowski och deras Cloud Atlas från 2012. Detta blev ett perfekt tillfälle att fylla en "blind spot".

Lite sci-fi hinns med

Syskonen har regisserat detta epos tillsammans med den tyske regissören Tom Tykwer. Det är ett ambitiöst projekt där handlingen utspelas i hela sex tidsrum och där alla de största skådespelarna i filmen spelar multipla roller. Huvudrollstrion Tom Hanks, Halle Berry och Jim Boadbent spelar roller i alla sex tidsperioderna.

Filmen kan jämföras med Robert Altman's Short Cuts med dess multipla historier som samsas inom samma film. Men i Short cuts utspelas de parallellt och dessutom får varje enskild historia god tid på sig att utvecklas i längre scener. I Cloud Atlas sker de sex historierna sekventiellt, men filmen hoppar fram och tillbaka som en steppdansare på speed. Alla händelser och tidslinjer påverkar varandra genom någon slags kosmisk kontinuitet. Såväl goda som onda gärningar har konsekvenser i framtiden verkar filmmakarna säga. Så Cloud Atlas skiljer sig egentligen en hel del jämfört med Short Cuts.

Den andra film jag direkt kommer att tänka på som har mycket mer gemensamt med Cloud Atlas är visionären Darren Aronofsky's The Fountain som också utspelas i olika tidsrum och med samma karaktärer. Jag tycker dock att The Fountain är en bättre film än Cloud Atlas. I The Fountain spelar Rachel Weisz och Hugh Jackman tre olika karaktärer var i olika tider. De älskar varandra i alla tre. Temat i The fountain och Cloud Atlas är nästa identiska, men historien i Aronofsky's film är lite renare och mer fokuserad på relationen mellan de två själarna som återföds om och om igen.

Halle Berry i folkabubblan

Vad är då Cloud Atlas? Först och främst är det ett mäktigt projekt. Detta måste vara en av de mest komplicerade filmer som finns då det gäller klippningen. Det funkar trots att jag satt länge och undrade vad filmen ville mig. Efter en timme började koncepten och budskapen sippra fram ur den ursinniga klippningen. Något som jag upplevde störande var att så fort jag blev lite mer nyfiken på en tidsperiod klippte de vidare till en annan. Filmen hoppar runt oavbrutet, fram i tiden och tillbaka, fram, tillbaka. Tyvärr förtar det engagemanget hos mig och kvar finns bara en känsla av att det var "ett häftigt projekt".

Som helhet blev jag inte nöjd över berättelserna. Filmen är mer pretto än ljuvlig om jag får använda slitna uttryck. Finns det en någon karaktär som jag brydde mig om i slutet? Knappt. Det skulle vara Halle Berrys journalist Luisa Rey i 70-talet och Ben Whishaw's Robert Frobisher i 1930-talet.

Fin väst

Jag valde filmen till detta tema på grund av att två av regissörerna är syskon. Men fanns det då några syskon i filmen då? Nej, inte så mycket. Det fanns någon morbror och någon far och dotter på några ställen.

Nej. Denna film var säregen. Hade de verkligen hittat på ett eget språk för framtidens människor? Var ju bara jobbigt att lyssna på. Asch då, det känns som att filmen skulle kunna blivit jättebra om de bara gjort den lite annorlunda... Om de bra hade... istället för... Äsch, jag vet inte.

Nurse Ratched

Ja. Cloud Atlas är helt ok, en har något mäktigt över sig, även om den nästa suger ut tre timmar ur mitt liv. Om du känner dig lockad av bilderna eller temat i denna film kan jag dock tipsa om tre andra filmer som är bättre:

- om du vill se en ännu flummigare film om samma personer i olika tider som dessutom bjuder på en ypperlig kärlekshistoria ska du se The Fountain.

- om du hellre vill se ett riktigt maffigt drama om ett tiotal karaktärer som påverkar varandras liv under ett dygn i Los Angeles ska du ge Robert Altman's mästerverk Short Cuts chansen.

- och om du till sist vill se brittiska karaktärsskådespelare i lustig make up kan du ju lika gärna kolla på valfri Harry Potter-film.

Lösnäsa

Jo. Detta inlägg publicerades som en del i Filmspanarna tema: Syskon, det 37:e temat i serien.

Vad tyckte du som redan sett den om Cloud Atlas? Skriv dina åsikter i kommentarerna. Jag ger filmen tre romaner som är omöjliga att filmatisera av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Vill du läsa mer? Vad kan mina bröder och systrar i Filmspanarna hittat på för några hyss i temat Syskon? Blir det Astrid Lindgren-revyer från hela bunten?

Jojjenito - om film
Movies-Noir
Filmitch
Har du inte sett den?
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis Filmtajm

Bond, James Bond: Skyfall (2012)

Bond nr 23: Skyfall

Utgivningsår: 2012
Regissör: Sam Mendes
Locations: Istanbul, London, Shanghai, Macao, Scotland

Plot: Bond måste återerövra en lista med namnen på en massa hemliga agenter.

Cast

James Bond - Daniel Craig

M - Judi Dench

Silva - Javier Bardem

Eve - Naomie Harris

Q - Ben Whishaw

Mallory - Ralph Fiennes

Kincade - Albert Finney

Sévérine - Bérénice Marlohe

Revy
Omtitten av Skyfall visade att detta är en spektakulärt bra Bond-film. Den är otroligt mörk och temat är ålderdomen, gammal mot ungt och förräderiet av "Mother". Daniel Craig gör sin bästa tolkning av Bond, och konkurrerar om bästa tolkningen genom tiderna. Han är bister, sårbar och svart i sinnet. Underbart. Samspelet med M i Judi Dench's skepnad är en av många höjdpunkter i filmen. Javier Bardem's Silva är en bondskurk "for the ages". Actionscenerna är råa med en höjdpunkt i den långa avslutande scenen från Skyfall.

Prologen: 8

Istanbul. Bond finner sin kollega döende och jagar efter fulingen Patrice. Motorcykeljakten på takåsarna över basaren var lite over the top. Men detta är en mycket bra prolog. Vi har Eve's dilemma, och avslutande "take the shot" vad spektakulärt. Bond dör. Bond dör! Det måste vara en av de mest häftiga fallen från bro i filmvärlden. Tyngden och farten som Bond slår i vattnet är verklighetstroget över förväntan.

M: Take the bloody shot!

Bondlåten + Titelsekvensen: 9
Adeles låt är majestätisk och antagligen den bästa Bondlåten genom tiderna. Jag kan inte sluta lyssna på den!
Vinjetten är också mycket bra, blodiga rökslöjor i vattnet som omvandlas till dödskallar. Bond som i en mardröm där han skjuter sig själv, symboliskt då han känner hotet inifrån MI6 och till slut ett fallande slott, Skyfall.


Storyn: 9
Svärtan. Bond dör. Men likt en modern läderlapp återuppstår han från de döda, är skadad och försvagad, men vinner till slut returmatchen. Han falerar M's tester. Hon kastar trots det Bond till vargarna. Vet "Mother" vad hon gör? Klarar Bond av detta? MI6 attackeras inifrån dubbelt upp, både av Silva och av indignerade och aningslösa politiker. Avslutningen på Skyfall. Filmens melankoliska ton gör den mycket stark. M dör med insikten att JA hon gjorde rätt.

Bondskurkarna: 9
Javier Bardem som Silva är fantastisk, vilken fullträff. Det är dock synd att det dröjer innan han kommer in i handlingen, långt över en timme. Det enda bra med att vänta med hans introduktion är att Sévérine får visa sin rädsla för honom i denna dialog med Bond:
Sévérine: What do you know about fear?
Bond: All there is.
Sévérine: Well not like this... Not like him.

Vi får väl räkna vår egen Ola Rapace i rollen som Patrice som en Bondskurk också. Jag tycker att det var lite ballt att han vinner första fajten mot Bond (dock med en viss hjälp av Eve). Patrice har ingen dialog men han ser ruffig ut och passar som skurk.

Silva: It was you who betrayed me.

Bondbruden: 2
Vem är Bondbruden i denna film? Sévérine? Då var det inte mycket. Hon var knappt med och hon var inte speciellt rolig. Kan man räkna Eve som en Bondbrud? Jag tycker inte det med tanke på vem hon är. Vid andra tittningen tolkade jag Bonds och Eves dialog på kasinot som att de hade ridit hobbyhästen tillsammans natten före, dvs precis efter hon rakade honom. Är det inte konstigt? Era kommentarer, kära läsare?

Eve: Keep still.


Medhjälparna: 9
M (Judi Dench) totaldominerar denna film som Bonds medhjälpare, och hon är till och med en vital del av storyn. Hon går ut med en bang. M är så bra...

M:...it's in the shadows...

En av filmens många bästa scen!

M: ...and not to yield.

Skyfall introducerar oss till en ny M (Ralph Fiennes) och han fick en mycket lovande start. Han presenteras inledningsvis som att man ska ogilla honom då han verkar vara en byråkrat, men sedan visar det sig att han är en bad ass.

Vi får också en ny Quatermaster i unge Ben Whishaw. Jag gillade honom starkt och hans scen med Bond på museet var både kul och en central scen som spelar med i filmen tema, gammalt mot ungt. Hade dock kanske hellre sett den nya Q spelad av Benedict Cumberbatch vilket fortfarande hade varit ett ungt val, men med mer tyngd.

Bond:... and youth is no guarantee of innovation.

Filosoferande över utdöende dinosaurier.

Actionsscenerna: 8
Shanghai var mer spänning än action, och jakten i London's tunnelbana var lite efterapande av Bourne 3, även om scenerna inne i konstitutionsutskottet var mycket nerviga. Men den avslutande majestätiska actionsscenen på Skyfall är en mäktig sekvens och gör hela filmen med avseende på actioninnehåll.

Gadgets: 4
Inte så mycket här. Bara tre egentligen. En pistol med handigenkänningsfunktion, en liten radio och så förstås den gamla bilen, Aston Martin med en massa kulsprutor. Godkänt men mer nostalgi än nyheter.

M: It's not very comfortable, is it?

Quotes: 5
Det filmen vinner på i mörker och allvar förlorar den i humor. Samtidigt är nästan allt Silva säger en fröjd för öron och skrattmuskel.
Silva: Do you see what comes of all this running around, Mr. Bond? All this jumping and fighting, it's exhausting!

Bonds dialog med nye Q är också kul.
Q: What did you expect? An exploding pen?

Jag väljer följande citat när Silva smeker Bond på låren. Vi får lite glimten i ögat med tanke på internetspekulationerna om att Bond skulle vara gay.
Silva: There's always a first time...
Bond: What makes you think this is my first time?

Sista scenen: 7
Bond och Eve inne i assistenrummet utanför M's kontor. Jag blev förvånad första gången jag såg filmen, jag vet, jag kanske hade huvudet under armen, men vad tusan jag försökte ju hänga med vad som hände. Jag hade inte fattat att Eve var Miss Moneypenny! Sablans, korkad jag är. Men i efterhand passar det in, de har en skön personkemi, Bond och Miss. Moneypenny. Bra sista scen.

M: So, 007... Lot's to be done. Are you ready to get back to work? 
Bond: With pleasure, M. With pleasure. 

Jakt i udda fordon

Det udda fordonet är en grävskpoa! Bond kör den på tåget i inledningen, han äter sig in i framförvarande vagn. Mycket innovativt!

Sammanfattning

Jag och Halo såg Skyfall på Rigoletto på premiären. Jag gav den en fyra i första revyn. När jag såg om filmen växte den så mycket att jag jackade upp betyget ett snäpp. Detta är en nästan fulländad film inom genren. I samklang med tiden handlar den om åldriga hjältar och filmen frågar om de kan eller ens vill fortsätta vara hjältar. Bonds karaktär är nervig, olycksbådande och luktar död. Jag glädjs åt att de tagit in Bond i en mörk gränd. Det är där, i döden, han kan få en ny vital återfödelse.

Totalsumma: 70

Filmbetyg: 5- / 5