Mission: Impossible II (2000)

Andra filmen i serien regisserades av Hong Kong-actionsnubben John Woo. Hahahaha. Fasen vad dåligt detta är. Jag som hade för mig att det var en fräsig testosterondängare med en massa härliga actionscener. Minnet kan verkligen lura en. John Woo kör med sina långa actionscener med stilistiska slow motion-sekvenser och alltid dessa vita duvor. Alltid duvorna. Vad är det han ser i dessa fria fåglar? Dessutom slow motion. Ok, ok, ok, vi ska inte helt dra ner filmen i skiten. Den har sina poänger men nu när jag såg om den blev jag chockad över hur krystad storyn är och hur eländigt trist den kvinnliga huvudpersonen är. Tompa är ungefär som väntat, som alltid duglig. Men jag känner ändå att filmserien inte riktigt satt sig och det kanske skiner igenom i herr Cruises insats.

Omöjligt uppdrag?

Ethan Hunt ska rädda världen genom att hitta och förstöra Chimera, ett våldsamt och dödligt virus som fallit i orätta händer. Till sin hjälp har han sitt team och en menlös kvinnlig inbrottstjyv, Nyah Nordoff-Hall. När Nyah blivit smittad av världens sista dos Chimera har Ethan 24 timmar på sig att återta den sista dosen antivirus Bellerophon för att rädda henne. Skit samma att han samtidigt riskerar att viruset kan sprida sig som en löpeld...

Mission: Impossible moments

John Woo går till överdrift med det mesta han gör. Även så med att lura publiken med de klassiska Mission Impossible-maskerna. I inledningen av filmen luras vetenskapsmannen Dr. Nekhorvich att han möter Ethan men det är en skurk som lurar av honom viruset. Ethan i sin tur lurar chefen för Biocyte att han är Dr. Nekhorvich. Huvudskurken Ambrose använder sig av en Ethan-mask för att avslöja Nyah som en dubbelagent. Och till sist den bästa MI-scenen då Ethan har satt en mask som förställer sig själv på Stamp. Den scenen är för övrigt korkad. Skulle Ethan ha förespått detta och förberett sig med att ta med en mask av sig själv. Horribelt, men cool scen i slow motion när Ambrose förstår sitt misstag. Allt förlåtet!

Action utan slut?

Filmen börjar bra med en grymt häftig scen där Ethan friklättrar på en svårklättrad topp i ett varmt ökenlandskap, typ Utah. Nästa stora action set piece är när Ethan och teamet ska bryta sig in i Biocytes labb i en skyskrapa samt efterföljande shoot out mot skurken Sean Ambrose och hans män. Den scenen kickar lite stjärt.

Filmens stora scen och huvudfokus ligger dock på den gigantiska scenen i filmens sista tredjedel (som det känns) när Ethan attackerar Ambroses "villains lair" på en halvö utanför Sydney. Först är det smyga och slow motion, duvorna, och allt är slut, Ethan tillfångatagen, men nej - lurade, explosioner, bron, motorcykeljakten och slagsmål i sanden. John Woo ger oss några glimtar av briljans, men scenen är också småkorkad på sina ställen och den sista fistfajten är helt onödig.

Skurken

Sean Ambrose är en ganska trist skurk. Han saknar den bra skurkens charm som gör att vi åskådare en sekund kan tveka på hans intentioner. Istället är han bara otrevlig och platt. Han påminner mig om skurken i Die Hard 4.0, som också var en svag karaktär. Däremot är Ambroses "hench man" Hugh Stamp, coolt namn, desto bättre. En bra hench man kan ofta hjälpa upp skurkbetyget, det vet vi sedan gammalt från Bond-serien.

Sammanfattning

Ok gott folk. Detta är en mycket svag film. Det största problemet för mig som prioriterar välskrivna karaktärer så högt är damen i distress, Nyah. Usel karaktär som drar ner hela sablans filmen. Dessutom har vi en ganska simpel och oinspirerande historia om viruset Chimera. Felet är inte viruset i sig utan hur hotet hanteras i denna film. Hur var det? Var virushot något som vi oroade oss för i slutet av 90-talet? Varför återkom det så ofta? Twelve monkeys 1995, Tom Clancy's Rainbow Six 1998 med flera... Till sista har jag nog aldrig varit ett jättefan av John Woos filmer, de blir inte mer än simpla actionfilmer med en för stor kostym på sig. Jag ger Mission: Impossible II två Kershaw Amphibians av fem möjliga.

Betyg: 2/5