Evolution (2015)

Lördagen den 14:e november hade vi filmspanardagen på filmfestivalen. Då träffas vi filmbloggare och hänger på festivalen i goda bloggares lag. Och för fjärde året i rad hade jag fått äran att sätta ihop ett spelschema, dvs välja filmerna. Det är kul men också lite pirrigt då jag hellre vill träffa in bra filmer än riktiga stolpskott. Detta år hade jag planerat fyra filmer. Den första startade kl 13 och den sista slutade vid elvasnåret på kvällen så det var verkligen en heldag. Någonstans i mitten var vi några som tog middag på en lokal indier där nere i närheten av biografen Victoria. För att underlätta logistiken (samt undvika Park och Reflexen) hade jag valt filmer som endast visades på Victoria.

Som vanligt bloggar vi om en film onsdagen efter träffarna och vi bestämde att vi skulle ta den tredje av de fyra då det var störst uppslutning på den. En del var inte med i början, andra tog tåget hem inför fyran och så vidare.

Därav att jag skriver om den franska filmen Evolution nu. De övriga tre från festivalen kommer inom de närmaste dagarna. Detta var fransyskan Lucile Hadzihalilovics första film sedan Innocence från 2004. Den vann bronshästen (bästa film) här på SFF och jag såg den och tyckte mycket om den. Nu förljde hon upp sin symboliska abstrakta film om flickors uppväxt med ännu en obehaglig drama i en miljö som inte är vår men som ändå kanske säger en del av våra liv?

Innocence (2004)

Jaja, jag hade hoppats på en lika stark film men det fick vi inte. Om Innocence var svår att förstå var det inget mot denna. Jag tror mig förstå Innocence ganska bra då Lucile Hadzihalilovic själv var på plats på ett F2F 2004 och förklarade vad filmens symbolik betydde. Denna gång ingen F2F och bara förvånade miner bland filmspanarna när vi rumlade ut ur Victoria 2. Alla såg mer eller mindre oroliga ut, förutom Carl som inte såg den på den visningen utan hade den kvar och han såg istället mer och mer förväntansfull ut desto mer förtvivlade utrop och förvirrade beskrivningar om filmen han hörde från oss övriga.

Filmen utspelas på en ö med svart sand ute i havet. Där lever bara små pojkar och unga kvinnor. Vi vet inte vad de gör med pojkarna och vi vet inte vad som händer med dem efter de gjort det vi inte vet vad det är. I slutet räddar kanske en av kvinnorna den lille pojken vi fått följa. Eventuellt för att hon kände något som kanske kunde likna mänsklig empati för pojken som ritade en blyertsteckning av sin mor. Slut.

Jaha, det är bara att konstatera att det är precis detta man signar upp sig för när man går på filmfestivalen. Galet konstiga filmer kan dölja sig bakom varje titel. Jag hade hellre sett en film som var i samma nivå med Innocence men jag får en känsla att den inte var konstig nog för den goda Lucile. Hon ville utmana ännu mer. Var det science fiction, feminism, spekulativ konst? Oavsett så påminner den lite om Innocence med barnen (pojkar istället för flickor) samt den avstängda miljön (ö istället för ett internat med murar runt). Dessutom åker ett barn på en färd in i samhället i slutet av båda filmerna. Jag lockas att försöka fundera ut vad hon menar men jag famlar i mörkret.

Och jag som hade hoppats på något lika bra som Under the skin...

Jag ger Evolution två svaga sjöstjärnor av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Filmen visas för sista gången på filmfestivalen den 22:a november.

Nu ska det bli spännande att se hur de övriga uppfattat filmen:
Jojjenito
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
The nerd bird
Fiffis Filmtajm
Har du inte sett den? (Carl)