
Nu när Halo var uppe och hälsade på för lite musikalisk underhållning hann vi med inte bara en utan två åttiotalsfilmer och detta var den första vi såg. Att se filmen var som att göra en tidsresa. Jag kände mig som jag var då, i slutet av åttiotalet. Det kändes overkligt, att samtidigt som jag som mitt 2014-jag kände att filmen inte var mer än helt ok, kände mitt 1987-jag att detta var en film som jag gillade skarpt. Hela storyn och etableringen av vampyrteorin var skön. Jack Bauer som tonåring, nej jag menar givetvis Kiefer Sutherland. Den, på den tiden, omåttligt sexiga Jami Gertz (vilket osande). Den lustiga Corey Feldman som vampyrjägare (målbrottet!). Under filmen slets jag mellan hopp och förtvivlan. Skulle Max visa sig vara ond eller god?
Trots att jag inte sett filmen förr kände jag direkt en nostalgisk känsla då jag såg filmen: Det var en nostalgi över mig själv och vem jag var då, den händelserika hösten 1987. Film kan uppenbarligen fungera som tidsresor på många sätt!
Filmen är producerad av Richard Donner och regisserad av Joel Schumacher. Det är kända namn som står bakom mången bra film från åttio- och nittiotalen. Personligen har jag alltid trott att det var Rob Lowe som spelade huvudrollen i The lost boys. Kolla in filmpostern! Men det var tydligen någon som heter Jason Patric. Han var väl sisådär.
Betyg: 3/5
Quiz: hur många filmer spelade Corey Haim och Corey Feldman ihop?
Trivia: Jag misstog Jason Patric för Rob Lowe. I filmen syns Rob Lowe på en väggplansch i Sam's pojkrum...