Home Alone (1990)

John Hughes.

John Hughes dog i en hjärtattack 2009 endast 59 år gammal. Han har regisserat och/eller skrivit många viktiga filmer för mig från min ungdom. Han är en av giganterna i mitt huvud med filmer som The Breakfast Club, Weird science, Sixteen candles, Ett päron till fars-filmerna, Ferris Bueller's day off, Pretty in pink, Raka spåret till Chicago och många fler.

Men en av hans mer kända filmer hade jag aldrig sett, Ensam hemma eller Home alone som vi kallar den. Som julfilm passade den in och efter en sträng blick från Niklas på glöggminglet kände jag att det var dags att se denna film skriven och producerad av mästaren.

Well, vad ska man säga? Vissa filmer ska ses när de är nya. Det känns som att jag redan sett i princip alla centrala scener från filmen. Tänk vilken popkulturellt ikonisk film detta är, och hur den påverkat vår kultur. Det var såklart väldigt kul att se alla dessa scener i deras rätta element.

Men tyvärr måste jag erkänna att jag inte tycker att filmen är speciellt bra. Trots att Hughes skrivit manus har den inte ett lika varmt hjärta som hans filmer brukar ha. Det kan kanske bero på valet av en mjäkig regissör i Chris Columbus, men kanske ännu mer troligt beror det på valet av skådespelare. Till att börja med är Kevins föräldrar idioter och extremt irriterande, speciellt mamman. Men det är Kevin själv, spelad av Macaulay Culkin, som är det största problemet. Kevin i Culkins skepnad är en skitunge som är ytterst osympatisk. Ett riktigt äckligt "creep".

Men låt oss inte fastna i det negativa. Den största positiva överraskningen var att John Candy var med i filmen. Det är kanske den skådespelare jag mest förknippar med Hughes efter Molly Ringwald. Candys Gus Polinski är behållningen i och räddningen för denna film. Genast infann sig det stora röda hjärtat och det blev varmt i magen. Hans korta scener var väldigt bra och all hans dialog var improviserad av Candy själv i egen hög person. Godis för oss filmälskare.

Skurkparet Marv och Harry spelas av Daniel Stern och Joe Pesci och de gör ett hyfsat jobb, men känslan är att de kör på automatik med lagom mycket överspel, vilket såklart betyder för mycket. Pesci kör lite av sin schtick från Dödlig vapen och Daniel Stern kämpar på men är bättre i City slickers.

Andra överraskningar är att det jag trodde filmen mest skulle handla om, dvs Marv och Harrys försök att bryta sig in i huset inte startar förrän när det endast är mindre än 30 minuter kvar av filmen. Det andra är att filmens humor är så töntig. Hughes brukar skriva bra humor. Här blir det mest simpla skämt och en massa fysik förnedringshumor. Filmen matar på med repetition av humoristiska scener som om de redan räknat ut att dessa scener skulle komma att bli publikfavoriter (tex Kevin applicerar rakvatten och skriker två gånger). Vad de inte tänkte på var kanske att sådana scener endast är roliga när de överraskar...

Jag är trots allt nöjd med att ha sett filmen, men Niklas, jag tror inte att detta kommer bli en stående titt varje jul i alla framtid. Även om Santa's elf var söt!

Jag ger Home alone två polkas av fem möjliga.

Betyg: 2/5

The Goonies (1985)

The Goonies? The Goonies? Goonies överallt. Hur ofta refereras det inte till The Goonies? Men vad var det för film nu igen? En barnfilm? Eller var det den där Phoebe Cates klättrar upp ur poolen? Det var helt klart i alla fall att den passade in i mitt decennier-projekt!

Nu visade det sig att det var den där mini-Indiana Jones-filmen. Steven Spielberg står för storyn, Chris Columbus (som senare gjorde Harry Potter 1+2) skev manus, Richard Donner (Dödligt vapen-filmerna) regisserade och Spielberg-folket Kathleen Kennedy och Frank Marshall producerade. Filmen passade perfekt som sällskap på flyget över till Mexiko och Montezumas hämnd.

Sean Astin spelar liten astma-bror och en ung Josh Brolin den äldre brodern. Pojkarna hittar skattkarta, letar efter skatt, kämpar mot hemska skurkar och räddar hela byn. Som ett Indiana Jones-äventyr i miniformat med barn i huvudrollerna. Filmen utspelas i samma låtsasuniversum som Gremlins och ET. Skurkarna är lite snällare, småstäderna är lite mer idylliska och barnskådespelarna är lite mer enerverande.

I denna film är det kompisgängets lille tjockis som står för de mest utmattande inslagen. Han äter och skriker sig igenom hela filmen. Kan man acceptera honom så kan nog filmen vara till belåtenhet, men jag kunde inte med gaphalsen. Usch och fy. Även Sean Astin är enerverande med sitt eviga puffande på astmamedicinen. Den extremt jobbige ungen från andra Indiana Jones-filmen är också med här, Short round, eller vad hette han? Kompisgänget är dock inte helt kasst. Det är alltid kul att se Corey Feldman och i denna film är han som vanligt lustig. The Fratellis är givetvis också underhållande i några scener.

The Goonies tror jag verkligen är en film som behöver ett nostalgins skimmer över sig för att helt uppskattas. Och den har verkligen en skön stämning. Man känner direkt att det är en Steven Spielberg-film. Vibben finns där från första filmrutan. Det är också ett gott hantverk, herr Spielbergs hand syns i det mesta; familjen, småstaden, problemet som ska lösas. Spielberg är filmvärldens motsvarighet till Stephen King i bokvärlden. De två kan som inga andra måla upp den lilla amerikanska staden och dess invånare.

Men eftersom jag inte kan ta del av de nostalgiska känslorna för denna film föll den lite platt för mig. Lite för mycket skrikande barn helt enkelt. Det får bli två piratskatter av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Expelliarmus !

Andra året: Harry Potter and the chamber of secrets (2002)

Utgivningsår: 2002
Regissör: Chris Columbus
Längd: 2 h, 54 mins (extended version)

Det kan finnas en eller annan spoiler nedan!

Plot: Under andra året på Hogwarts ställs Harry, Hermione och Ron inför ett knepigt mysterium med oförklariga överfall på folk, spöken och katt. Till slut måste Dumbledore och hans personal konstatera att The Chamber of Secrets har öppnats och dess monster igen hemsöker Hogwarts. Harry och hans vänner löser mysteriet och till slut sätts Harrys lojalitet till Dumbledore på prov i en envig mot Lord Voldemorts ande.


Revy
Andra filmen i serien är mycket lik den första filmen till utseende, stil och innehåll. I och med att alla efterföljande filmer bjuder på nytt i utseende eller stil vill jag utnämna tvåan som den minst intressanta av de åtta filmerna. Enda skillnaden mot den första filmen är att mindre tid behöver läggas på att etablera världen som Harry och de andra lever i. The chamber of secrets fokuserar därmed mer på mysteriet och hur supertrion löser det. Höjdpunkter i filmen är den nye Professor of the Dark Arts, Gilderoy Lockhart som är lustfyllt spelad av karaktärisen Kenneth Branagh samt introduktionen av Lucius Malfoy, en av de sliskigaste fulingarna i hela serien. En annan ny figur är Dobby, the house elf. I början kan man kanske frukta att han ska bli en Jar Jar Binks-liknande figur men lyckligtvis är Dobby av en helt annan sort. Han har en viktig och intressant roll i serien.

Årets spell

Expelliarmus! Harrys favoritspell vilken används för att slita saker ur händerna alternativt slå ner sin motståndare.

Nya karaktärer

Dobby the house elf, finurlig liten figur.
Arthur Weasley, intresserad av muggles och snäll.
Lucius Malfoy, Dracos ljuvligt sliskige pappa.
Professor Gilderoy Lockhart, populär författare, superstjärna, fantastisk magiker.
Moaning Myrtle, otydlig i kanterna.
Cornelius Fudge, politiker ut i fingerspetsarna, låtsas att världen är som han vill ha den inte hur den är...

Årets Professor of the Dark arts

Gilderoy Lockhart. Pompös kändis som älskar... sig själv. Något av en fåntratt med ett gnistrande vitt leende.

Årets magiska djur

Aragog, Hagrids husdjursspindel som anklagades för mordet den första gång The chamber of secrets öppnades.

The Basilisk. Tom Riddle's gigantiska orm är monstret som alla pratar om under filmens gång. Harry, med en hel del hjälp av Fawkes och The sorting hat (svärdet), lyckas till slut döda både basilisken och Tom Riddles ande.

Fawkes, the Phoenix. Vi får bevittna hans död och uppståndelse och i slutet räddar Fawkes Harry från att dö av basiliskens gift.

Årets döing

Tom Marvolo Riddle, a. k. a. Lord Voldemort som nästan kommer tillbaka men som dödas av Harry då han sticker en av basiliskens gaddar i dagboken. Detta är den första horcruxen som förstörs...

Årets actionscen

Andra filmen har inte speciellt mycket actionscener. Årets quiddich-match var väl ganska frejdig och Lockharts träningsklubb för duellering är mer humoristisk än spännande. De mest spännande scenerna före slutet är när Harry och Ron letar efter och hittar honmonstret Aragog ute i skogen. Filmens stora actionsegment är avslutningen med Harry mot Tom Riddle och hans stora orm.

Årets humor

Rons klumpighet blir mer och mer tydlig i denna film, han blir något av en comic releif lite titt som tätt under serien. I denna film har han sönder sin trollstav och de flesta formler han skjuter därefter blir tokiga. Han står också för en hel del komisk lättnad ute i förbjudna skogen.

Ron: Can we panic now?

Årets känslosammet

När det uppdagas att Ginny Weasley har blivit förd till The chamber of sercets blir både Ron och Harry helt till sig. De gör allt för att rädda Rons lillasyster. Syskonkärlek och dito utan syskon.

Årets speciella lilla scen

Hedwigs uppspärrade ögon när hon får syn på tåget som dykt upp bakom Harry och Ron i den flygande bilen. Små men naggande goda detaljer som denna gör att filmerna blir så fylliga.

Supertrion

Med introduktionen av hela den magiska världen ur världen i och med första filmen kan denna film fokusera mer på mysteriet. Inledningsvis samarbetar de tre på ett bra sätt. Hermy är den som ligger bakom the Polyjuice Potion som de får så bra användning för (och som återkommer i många filmer framöver). Mot slutet förstenas Hermione (när hon ser basilisken i en spegel) och därmed är det upp till Ron och Harry att vara hjältar i slutuppgörelsen.

Filmplanschen är lite mindre befolkad än planschen för första filmen. Harry främst med Gryffindors svärd i handen. Bakom honom ser vi en skärrad Ron framför en allvarlig Hermione. Ron har en något större roll av de två i denna film så det är ok. I övrigt syns Dobby i förgrunden, vilket indikerar att han är viktig för filmen och serien. 

Harry's moment

Harry får spela ensam hjälte nere i The Chamber of Secrets och höjdpunkten är när han drar ut Griffindor's svärd ur The Sorting hat eftersom svärdet bara presenterar sig till de som är värdiga. Scenen mellan Harry och Lucius Malfoy i Dumbledore's kontor är också mycket stark.

Hermione's moment

Hermione får inte några stora scener i denna film och mot slutet ligger hon till och med till sängs helt petrifierad. Hennes finaste moment är nog hennes Polyjuice potion. Trots hennes misstag i användningen av sagda potion. Mjau.

Ron's moment

Ron må vara lite klumpig och så, men han står upp för sina vänner och när Malfoy förnedrande kallar Hermione för mudblood stiger Ron fram. Hans "eat slugs" slutar inte som han tänkt sig då hans brutna stav kastar en omvänd spell tillbaka mot han själv, men det var bra tänkt!

Årets citat

Kenneth Branagh står för mycket av humorn i denna film...

Gilderoy Lockhart: Harry, Harry, Harry. Can you possibly imagine a better way to serve detention, than by helping me to answer my fan mail?
Harry: Not really.
Gilderoy Lockhart: Fame is a fickle friend Harry. Celebrity is as celebrity does. Remember that.

Hermy förvandlar sig till en furry liten kisse istället för en Slytherin-tjej...
Hermione: Look at my face.
Ron: Look at your tail.

Ron's eviga rädsla för spindlar återkommer många gånger under serien:
Ron: Why spiders? Why couldn't it be "follow the butterflies"?

Harry ser genast en fiende i den äldre Malfoy:
Lucius Malfoy: Let us hope that Mr. Potter will always be around to save the day.
Harry: Don't worry. I will be.

Viktig händelse för serien, Harry lurar Lucius att omedvetet frigöra Dobby:
Dobby: Dobby is... free.

Årets favorit

Lucius Malfoy är delikat men årets favorit måste ändå vara den pompöse Professor Gilderoy Lockhart i Kenneth Branaghs skepnad.

Insanities and craziness

Harry, Ron och Hermy skulle omvandla sig till Slytherin-elever för att kunna smyga in hos dem och lista ut något. Istället för ett hår från en tjej från Slytherin får Hermy tag på ett hår från en katt. Resultatet ses nedan, där Hermy har än mer klös än vanligt. Och hon har en svans!

Sammanfattning

Filmen är helt klart underhållande, men den känns ändå vid en omtitt lite som lugnet inför stormen i form av de kommande, bättre filmerna. Inledningsscenen hos the Dursleys är bitvis komisk (Uncle Vernons lismande för chefen) men i övrigt inte speciellt bra. Lite kul med Dobbys introduktion. Nästa sekvens är den vådliga bilfärden vilken inte heller är speciellt bra om man jämför med andra delar från serien. Mysteriet med monstret och the Chamber of secrets är helt ok men inte jättespännande.

Filmens styrkor är en fördjupad beskrivningen av den magiska världen, Kenneth Branagh's mustige Lockhart och en del humor i övrigt, inte minst med Moaning Myrtle.

The chamber of secrets är den minst intressanta filmen i serien och jag tror att den är den svagaste också.

Betyg: 3+/5

Wingardium Leviosa !

Första året: Harry Potter and the philosopher's stone (2001)

Utgivningsår: 2001
Regissör: Chris Columbus
Längd: 2 h, 39 mins (extended version)

Texten nedan är fylld med spoilers!

Plot: Det första året. Harry fyller elva år och får veta att han är en trollkarl! Harry börjar på Hogwarts, skola för magiker, och där blir han vän med Ron och Hermione. Genom oförtröttligt snokande listar våra hjältar ut att The philosopher's stone är gömd på Hogwarts och att någon är ute efter att stjäla den.

Revy
Harry Potter and the Philosopher's stone är en mycket bra inledning på filmserien. Den lägger ner en massa tid på att introducera oss till världen, dess "regler", karaktärerna och deras inbördes relationer. Harry blir en perfekt guide för oss muggles i introduktionen av den magiska världen eftersom han, precis som vi, inte vetat om dess existens ända fram till nu. Trots att han är liten och oerfaren är han orädd på gränsen till arrogant. Han står upp mot Uncle Vernon såklart, men också i en klassisk staring contest mot Professor Snape i första potions lektionen.

Temat i första filmen är vänskap. Harry och Ron finner varandra omedelbart, men Hermione har en något snårigare väg till vänskapen med pojkarna. Det andra temat är givetvis familjen. Harry har ingen och saknar den förfärligt. För honom blir därför upplevelsen av gemenskapen på Hogwarts extra stark. Eleverna delas in i "houses" som kan liknas vid familjer och den gamla skolan blir Harrys hem. Draco Malfoy positionerar sig direkt som en bad guy då han gör en stor sak av att han kommer från en "fiiiiiin" familj.

I slutet av filmen..
Hermione: Feels strange to be going home, doesn't it?
Harry: [looking at Hagrid] I'm not going home. Not really.

Musiken är gjord av Williams och otroligt bra. De där sex tonerna som numera är synonymt med Harry Potter är geniala!
Harry Potter theme.

Årets spell

Wingardium Leviosa. Används för att få saker att flyga. Hermy lär sig den snabbt och Ron använder den för att lyfta upp klubban och knocka bergstrollet.

Karaktärer introducerade år 1

Professor Dumbledore, Professor Minerva McGonagall, Hagrid, Harry Potter, The Dursley family, Ron Weasley, The Weasley family, Hermione Granger, Draco Malfoy, Neville Longbottom, Professor Severus Snape, Argus Filch, Professor Quirinus Quirrell.

Årets Professor of the Dark Arts

Professor Quirrell. En stammande och svag karaktär med en mörk sida "in the back of his mind"...

Årets magiska djur

Fluffy the three headed dog, vakthund över de vises sten.

Årets döing

Professor Quirrell som dör i slutscenen när Harry står emot Lord Voldemort.

Årets actionscen

Måste vara schackspelet i slutscenerna. Filmens höjdpunkt inom spänningsdepartementet.

Hermione: Ron, you don't suppose this is going to be like... *real* wizard's chess, do you?
Ron: [looks around] You there, D5!
[one of the giant black pawns crosses the board, the white pawn smashes it with a violent blow]
Ron: [swallows] Yes, Hermione, I think this is gonna be *exactly* like wizard's chess.

Årets humor

Hela inledningen hos Harrys styvfamilj är mycket lustig, speciellt Aunt Petunia är hejdlöst rolig i flera scener. Scenen när Hagrid hämtar Harry har också sina ögonblick.

Hermione är mycket lustig. Första scenen vi ser henne i är på the Hogwarts Express när hon träffar Harry och Ron för första gången. Flera roliga miner, dels när hon hälsar på Ron, dels hennes sista lilla nickning med huvudet när hon tillrättavisat dem om att de måste byta om till skolkläder.

Hermione: I'm Hermione Granger and you're Harry Potter!
Hermione: And you are?
Ron: [with his mouth full] Ron Weasley.
Hermione: [frowning] Pleasure.

Årets känslosammet

Harrys scener fram the Mirror of Erised är lite hjärtskärande. En av hela bokseriens teman är Harrys längtan efter en familj och saknaden efter föräldrarna.

Tyvärr har de klippt bort en vital scen som visar ögonblicket då Harry och Ron blir kompisar med Hermy. Hennes blick när Ron säger att de är vänner är bara för gullig. Också kul att Hermy är så lik min systerdotter filmen igenom. Speciellt ansiktsuttrycken och hur hon rör på huvudet.

Ron: [mimicking Hermione] "It's Levi-OOOOH-sa not LevioSAR." She's a nightmare, honestly. It's no wonder she hasn't got any friends!
[Hermione comes up from behind them and pushes past Ron, in tears]
Harry: I think she heard you.
... 
Harry: Good of you to get us out of trouble like that.
Ron: Mind you, we did save her life!
Harry: Mind you, she might not have needed saving if you hadn't insulted her.
Ron: What are friends for?

Clip..

Årets speciella scen

När Neville försöker stoppa Harry, Hermy och Ron från att smyga ut i slutscenerna. Han står stark för en princip han tror på, en föraning inför sista filmen där en lång och ståtlig Neville står ensam stark i två fantastiska scener. Att Hermy förstenar honom med en spell gör bara scenen bättre, och det faktum att den är lite rolig gör att åskådaren inte inser dess betydelse...

Ytterligare en intressant deleted scene är då Ron säger åt Neville att stå upp för sig själv. En föraning inför vad komma skall senare i denna film och ännu viktigare - i sista filmen.
Clip...

Supertrion

Första delen av filmen domineras av Harry såklart; prologen, hos the Dursleys, Hagrid hämtar Harry, Diagon Alley och Platform 9 3/4. Först på The Hogwarts Express börjar han lära känna Ron och Hermione. Harry och Ron bondar direkt, men det tar lite längre tid för Hermy att bli kompis med pojkarna. Under andra halvan av filmen är alla tre med i princip lika mycket. Men sista scenen är givetvis vikt åt Harry när han kämpar mot Quirrell/Volde.

Rons och Hermys ansikten är små på filmplanschen med Rons lite framför Hermys. Rimligt med tanke på att han har lite mer screen time i filmen. Javisst, Harrys ansikte är störst och mest framhävd, som på alla åtta filmplanscherna så det är ingen idé att analysera hans nuna allt för mycket. I övrigt ser vi Dumbledore, Hogwarts, Hagrid, Hedwig, Snape, McGonagall och the Hogwarts Express på planschen. En allmän introduktion till serien helt enkelt. Trodde kanske filmmakarna att McGonagall skulle ha en större roll än vad hon slutgiltigen har i serien?

Harry's moment

Är givetvis hans första quiddichmatch. Han visar genast en fallenhet för flygning medels kvast, se till exempel på scenen där eleverna ska flyga för första gången. Harry lär sig detta snabbare än Hermione till och med.

Hermione's moment

De har tyvärr inte tagit med Hermys shining moments i slutet av boken i filmen, tex när hon löser några gåtor som är en del av skydden de måste ta sig förbi, istället låter de henne klara dem ut ur knipan när de sitter fast i rotsystemet till en stor växtlighet. Men hennes ljusaste stunder är nog ändå hennes aktiviteter i klassrummen. En favoritscen är när hon lär sig Wingardium Leviosa snabbare än någon annan.

Ron's moment

Detta var ett enkelt val. Självklart är det Rons hjältemodiga schackparti i slutet av filmen och hans offer för att se till att Harry kommer igenom försvarslinjen.

Årets citat

Hermy är mycker dedikerad till skolan...
Hermione: Now if you two don't mind, I'm going to bed before either of you come up with another clever idea to get us killed - or worse, expelled.

Hermione: [putting a large book on the table] I checked this out weeks ago for a bit of light reading.
Ron: This is light?

Uncle Vernon står för mycket av humorn i denna filmserie...

Uncle Vernon: There's no such thing as magic!

Allmänt rolig kommentar om livet för muggles vs witches...
Seamus Finnigan: I'm half and half. Me dad's a muggle; Mam's a witch. Bit of a nasty shock for him when he found out.


Hagrid är alltid mer eller mindre kul. Men det hålls på rätt sida om farsen förskräckliga linje...

Hagrid: You're a wizard, Harry!
Harry: I'm a what?

Hagrid: I shouldn't have told you that!

En lustig deleted scene är den där Harry och Hagrid åker t-bana. Hagrid menar att drakar är missförstådda. Lägg märke till hans menande min efter han sett blicken hos kvinnan. Hon är chockad över ämnet generellt, men Hagrid tror att hon inte håller med honom i hans antagande. :-)

Hagrid: Crikey, I'd love a dragon.

Harry: You'd like a dragon?
Hagrid: Vastly misunderstood beasts, Harry. Vastly misunderstood.

Clip...

Årets favorit

Severus! Om jag skulle hantera denna kategori ärligt skulle antagligen Severus vinna varje gång. Eventuellt skulle Sirius kunna konkurrera något år, men Severus är ändå the coolest and meanest son of a bitch som där finns i denna filmserie. Alan Rickman spelar honom fantastiskt. Det ser alltid ut som att Severus tänker på något annat, något som bara han vet. Han är elak och vresig, och underbart omöjlig att förstå sig på. Vilket mörker han bär på!

Insanities and craziness

Dumbldore's fuskande med poängen i The House Cup. Slytherin vann egentligen men med Dumbledore som enväldig domare gick det tydligen bra att tilldela Gryffindor en massa poäng efter slutställningen var ihopräknad... Crazy.

Chokladgrodan flyr

Sammanfattning

En magiskt bra inledning på filmserien! Och tänk vad unga våra hjältar var när de var unga! Med det sagt kan man nu i efterhand fastslå att dessa filmer riktar sig till en yngre publik. Men filmen fungerar också bra som introduktion till Harry Potters värld, det är något speciellt med att se alla miljöer man föreställt sig i huvudet på film. Filmen har flera mycket bra rollprestationer med Alan Rickman i spetsen, det är trots allt den brittiska skådespelareliten som dyker upp i denna filmserie. Supertrion är så unga att man kanske inte kan ha allt för höga krav på dem. De sköter sig, men det är inte skådespeleri i den högre skolan direkt. Men jag slår på min barnsliga sida, låter mig uppfyllas av magin och ser filmen för det fantasifulla äventyr det är.

Betyg: 4/5

Glöm inte att delta i Harry Potter-tävlingen!