Re-watch: Tinker Tailor Soldier Spy (2011)

Efter boken och den ypperliga miniserien av BBC ville jag såklart se om Tomas Alfredssons filmen från 2011. Jag såg filmen på filmfestivalen och har redan skrivit om den på bloggen förut, se här.

Denna gång kunde jag fokusera mer på avvikelser och likheter med de två tidigare verken på samma historia. Filmen lånar en hel del från miniserien i struktur och vissa element men den har flera sker som gör den unik också.

En stor skillnad mot både boken och miniserien jag direkt tänker på är hur de presenterar Smiley. Han spelas av Gary Oldman som såklart gör en bra insats även om Smiley för alltid kommer se ut som en åldrad Alec Guiness i mitt huvud. I filmen är Smiley mindre kontrollerad hela tiden. Han verkar mer hämndlysten här i filmen. Det är den mest troliga reaktionen hos Smiley, men den saknas helt i boken och miniserien. Här i filmen ryter Smiley till och med till vid ett tillfälle. Quelle spectaculaire!

Gary Oldman är vass. Han är en suverän skådis. Jag gillar också hans look and feel. Han är klädd i klanderfri svindyr tredelad kostym i denna film. Jag vet inte riktigt om det är bilden man får på honom i böckerna dock. Jag gillar också de lustiga och smått bisarra scenerna när Smiley är ute och simmar i någon parkdamm. Ska det vara någonstans i London tro...

Strukturen i filmen är lik den i miniserien dvs att alla scener som berättas via återblickar visas i rimligt kronologisk ordning. Filmen är hyfsat lätt att följa, trots alla intrikata turer Smiley tar för att av slöja vem som är mullvaden. Här i filmen förenklas mysteriet en hel del och det är kanske en av filmens svagheter. Jo, den kommer icke upp i samma nivå som bok eller miniserie i det avseendet.

Övriga skådespelare som jag gillar i filmen är John Hurt som Control, Toby Jones som Percy Alleline, Colin Firth som Bill Haydon, svenske David Denick som Toby Esterhase, Tom Hardy som Ricki Tarr och framför allt Benedict Cumberbatch som Peter Guillam. Filmen har snygg design och allt ser ut att komma från sjuttiotalet. Boken skrevs 1974 och handlingen är samtida. Tom Hardys stil andas sjuttiotal och jag kommer ihåg att jag fascinerades över hans stora feta läppar även förra titten.

Även filmen visar vad som händer med mullvaden, vilket miniserien gjorde men boken alltså inte skriver i klartext. Miniserien visar när George möter Ann efter händelserna. Boken avslutas när George är på väg till henne. Filmen väljer något mitt emellan, hon är hemma i lägenheten när George kommer hem, men vi får inte se henne eller något från deras konversation.

Betyg: 4/5

 

 

Specialvisning av Alien (1979) och Aliens (1986)

Fredagen den 28:e oktober hölls en specialvisning av Alien och Aliens på Bio Rio i Stockholm och flera anda biografer runt omkring i Sverige. eftersom jag redan skrivit om filmerna här på bloggen kommer här endast en kort rapport från föreställningen.

När jag hörde om denna visning skyndade jag mig att köpa biljetter då jag inte ville missa chansen att se Alien på riktig bio. Självklart var det intressant att se Aliens också men den såg jag på bio redan 1986.

Jag tycker det är extremt trevligt med denna typ av specialvisningar. Biografen fylls till bredden av riktiga fans. Bion var full med folk med "Weyland Corp." t-shirts. Bio Rio är mycket mysig och efter renoveringen har de otroligt sköna stolar. Det måste framhållas. Vestibulen är liten men charmig. Hallonläsk såldes i kiosken.

Festiviteterna inleddes något försenat med Alien. Men inte riktigt ändå, först kom kvällens maskinist in med mikrofon och allt och körde någon form av absurd stand up comedy. Jag var inte imponerad. Det stående skämtet var att filmen skulle bli ännu mer försenad och pausen mellan filmerna skulle bli ännu kortare desto längre han malde på. Publiken skrattade inte. Tonen blev helt fel. salongen var fylld med fans och då var det tråkigt att Bio Rio tyckte att det var rimligt att ha en pajas som hälsade välkomna. Det var lite synd att de skulle inleda kvällen med jönserier då all form av stämning och förväntan som vi byggt upp skingrades av hans långrandiga jidder framme vid scenen. Det är alltid trevligt med en presentation av filmen på bio, men vid en specialvisning som denna passar det kanske bättre med att låta ett nördigt fan presentera filmen.

Sen drog de i alla fall igång Alien. Filmen visades utan textning och det fungerade jättebra. På bio är oftast ljudet så högt att man uppfattar vad de säger ändå. Filmen är otroligt stämningsfull och spännande. Samtidigt har jag nu sett filmen så många gånger att det är lätt att glida in i ett vaket transliknande tillstånd när jag ser den. Det var kanske fredagskoman slog till? Men annars var det en bra visning. Det var till och med ett gäng yngre tjejer som antagligen såg filmen för första gången som skrek till några gånger, en extra krydda som höjer en skräckis som denna. Jag tycker fortfarande att filmen är spännande men framför allt blir jag fascinerad över det tajta manuset och hur bra skådespelarinsatserna är. Jag tror dock att en del av mystiken runt filmen har falnat lite efter att jag skrivit om filmen på bloggen. Själva processen att skriva om en film innebär att man analyserar den i detalj och monterar ner den. Detta leder kanske ofrånkomligen till att mystiken runt filmen vittrar bort.

Efter första filmen var det en kortare paus då publiken kunde köpa på sig mer öl, läsk, popcorn och godis. Tyvärr visade de sedan specialversionen av Aliens, den som ni alla vet är sämre än originalet. Filmen drog igång en kvart försenad en sådär kvart över tio på kvällen. På grund av dess ståtliga längd kom vi inte ut i natten förrän kvart i ett.

Aliens är en perfekt kvällsfilm. All såsighet var som bortblåst, kanske hallonläskens sockerinnehåll gjorde susen, och det vara bara att åka med på turen. Absurt nog sänkte de tyvärr ljudet avsevärt mot slutet. Under drygt första halvan var ljudet jättehögt och det var bra.Var det för att klockan passerade midnatt och de inte fick spela högt längre? Jag spekulerar. I slutet av filmen hörde vi knappt vad vissa av karaktärerna sa för att ljudet var så lågt. Extremt dåligt av Bio Rio och synd på en i övrigt mycket trivsam kväll.

Läs mina revyer på filmerna här: Alien och Aliens.

Jag såg filmerna tillsammans med Jojjenito. Hans lilla text om visningen kommer upp på bloggen imorgon fredag.

Topp 100: Alien (1979)

Topp 100
Placering: 1
Genre: Skräck, science fiction, thriller, mystery, nostalgica

Kane: The pit is completely enclosed. And it's full of leathery objects, like eggs or something.


Nu när jag har en Topp 100 kommer den långa andra delen av projektet igång - att se om gamla favoritfilmer och re-ranka dem.

Att Alien skulle inneha översta platsen på min Topp 100 var självklart då jag länge, länge sagt att den är min favoritfilm närhelst frågan kommit på tal. Nu när listan är klar i sin första version gäller det dock att se om mina favoritfilmer och då avgöra om de ligger på rätt plats.

Jag har sett Alien ett antal gånger men nu var det ganska länge sedan sist. Varje gång jag ser filmen slås jag av samma saker. Den enkla storyn, de fantastiska skådespelarinsatserna, den otroliga miljön, både på LV-426 och skeppet Nostromo, och till sist spänningen och skräcken. Trots att jag vet vad som ska hända tar filmen ett järngrepp om mig och jag sugs in i stämningen. Filmmusiken och sound designen hjälper till här. Jag är en sådan som ofta inte bryr mig så värst mycket om musiken eller "the film score", men samtidigt inser jag att de flesta favoritfilmer har bra score. Så det är en viktig del av slutresultatet.

Handlingen är briljant enkel. Vad händer egentligen? "Vakna - stretcha - radio beacon - landa - undersöka - facehugger - chestburster - rädslan - smyga - skrika - dö - showdown - somna".

Mer behövs inte när filmen ändå bygger på stämning och karaktärernas interaktioner. Ripley är som figur en ikon och Sigourney Weaver gör henne till perfektion. Ändock är det Ian Holm som Ash som är den som tar förstapriset i denna film. Harry Dean Stanton, John Hurt, Tom Skerritt och Yaphet Kotto är också superbra. Den sjunde karaktären spelas av Veronica Cartwright, ni vet hon med de konstiga ögonen. Hon är jätte bra i rollen som den nerviga Lambert. Men jag har alltid tyckt att hon ser creepy ut. Ni kommer kanske ihåg henne från Häxorna från Eastwick där hon spelade den religiösa och hysteriska Felicia Alden?

Så vad tycker jag då om Alien efter denna titten? Höll den för trycket? Jomenvisst. Jag älskar den. Jag var i och för sig lite trött när jag såg filmen och det ska man inte vara då nästan varenda scen i hela filmen är perfekt och är värda en fullt uppmärksam tittare. Jag tycker generellt sett att filmen är som mest spännande när man inte får se monstret, men flera av scenerna med alien i bild är riktigt skrämmande också, tex när alien sträcker sig mot Dallas i lufttrumman eller när den tar Lambert. Dock finns det en scen i filmen som stör mig och det är när den nyfödda lilla alien springer iväg över golvet efter "the chest burster scene". Den är inte så bra.

Filmens styrkor
Skådespelarensamblen
Scenografin och miljöerna
Spänningen

Jag vet inte om Alien kommer få behålla förstaplatsen, jag ska se om filmerna i toppen först, men den kommer vara på topp 10 helt klart.

Betyg: 5/5

Snowpiercer (2013)

Mason: Know your place. Accept your place. Be a shoe.

På pappret är denna film hur dum som helst! Bang! Ganska neggig inledning, va? Jorden har i en nära framtid gått in i en ny istid och alla människor har dött förutom de som åker på det långa supermoderna tåget Snowpiercer som kör i en rasande fart varv efter varv runt jorden. Tåget är ett slutet och självuppehållande system. Inne i denna moderna version av Noaks ark delas människorna upp i klasser, de privilegierade i de främre vagnarna till de utstötta smutsiga och svältande i de bakre regionerna. Givetvis vill de där bak ta sig fram (här i livet). Uppror, inbördeskrig, utveckling.

Filmen är gjord av den sydkoreanska regissören Joon-ho Bong som bland annat gjort filmen The host (som jag inte sett). Han har i Snowpiercer lyckats blanda en klart asiatisk vibbav martial arts-fajting med västerländska kända skådespelare. Förutom Chris Evans ser vi John Hurt, Jamie Bell och en kraftigt förklädd Tilda Swinton bland andra.

Ok, idén är lite på den fåniga sidan, men film som denna blir bra eller dålig mer beroende på regissör, skådespelarnas karisma och dialogen. Jag menar den är inte allt för avlägsen från idéerna bakom klassiker som Mad Max 2: The road warrior eller Escape from New York. Det är dystopier. Där finns hjältar, Max, Snake och här Curtis i Chris Evans skepnad.

Hur står den då upp mot sina äldre kusiner från 80-talet. Helt ok skulle jag säga. Den är inte alls lika cool i persongalleriet eller dialogen, men vilka moderna filmer är det? Däremot är den lite råare i tonen och våldet är filmens starkaste kort, utan att den för den delen gå in i gore-genren. Filmen är brutal. Och det vinner den på. Den är också hysteriskt komisk i vissa delar och jag gillar blandningen. Däremot är jag inte så imponerad av de delar där den försöker vara filosofisk eller känslig. De bitarna håller inte.

Såklart att man inte ska överanalysera en film som denna! I know, I know, I know. But, damn it. Det blir så fånigt när alla människor på jorden har dött förutom de som lever på tåget. De kunde ju med en liten ändring i manus helt sluppit denna nagel i ögat. Varför inte låta människor på tåget tro, eller veta, att andra människor har överlevt i skyddsrum under marken. Då hade också filmen fått ett ännu bättre slut. Eller?

Slutord. Jomenvisst, jag gillade vad jag såg. Filmen engagerade så länge den spelade. Men dess djup var inte så stort som filmmakarna kanske ville få oss att tro. Den är en actionstänkare som underhåller för stunden. Tja, ganska likvärdig med Doomsday som jag nyligen skrev om här på bloggen. Blir nog samma betyg också. Japp så får det bli.

Jag ger Snowpiercer tre Adam och Eva av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Jojjenito har också sett Snowpiercer. Smälte han inför filmen eller var han kall som en isglass?

Wingardium Leviosa !

Första året: Harry Potter and the philosopher's stone (2001)

Utgivningsår: 2001
Regissör: Chris Columbus
Längd: 2 h, 39 mins (extended version)

Texten nedan är fylld med spoilers!

Plot: Det första året. Harry fyller elva år och får veta att han är en trollkarl! Harry börjar på Hogwarts, skola för magiker, och där blir han vän med Ron och Hermione. Genom oförtröttligt snokande listar våra hjältar ut att The philosopher's stone är gömd på Hogwarts och att någon är ute efter att stjäla den.

Revy
Harry Potter and the Philosopher's stone är en mycket bra inledning på filmserien. Den lägger ner en massa tid på att introducera oss till världen, dess "regler", karaktärerna och deras inbördes relationer. Harry blir en perfekt guide för oss muggles i introduktionen av den magiska världen eftersom han, precis som vi, inte vetat om dess existens ända fram till nu. Trots att han är liten och oerfaren är han orädd på gränsen till arrogant. Han står upp mot Uncle Vernon såklart, men också i en klassisk staring contest mot Professor Snape i första potions lektionen.

Temat i första filmen är vänskap. Harry och Ron finner varandra omedelbart, men Hermione har en något snårigare väg till vänskapen med pojkarna. Det andra temat är givetvis familjen. Harry har ingen och saknar den förfärligt. För honom blir därför upplevelsen av gemenskapen på Hogwarts extra stark. Eleverna delas in i "houses" som kan liknas vid familjer och den gamla skolan blir Harrys hem. Draco Malfoy positionerar sig direkt som en bad guy då han gör en stor sak av att han kommer från en "fiiiiiin" familj.

I slutet av filmen..
Hermione: Feels strange to be going home, doesn't it?
Harry: [looking at Hagrid] I'm not going home. Not really.

Musiken är gjord av Williams och otroligt bra. De där sex tonerna som numera är synonymt med Harry Potter är geniala!
Harry Potter theme.

Årets spell

Wingardium Leviosa. Används för att få saker att flyga. Hermy lär sig den snabbt och Ron använder den för att lyfta upp klubban och knocka bergstrollet.

Karaktärer introducerade år 1

Professor Dumbledore, Professor Minerva McGonagall, Hagrid, Harry Potter, The Dursley family, Ron Weasley, The Weasley family, Hermione Granger, Draco Malfoy, Neville Longbottom, Professor Severus Snape, Argus Filch, Professor Quirinus Quirrell.

Årets Professor of the Dark Arts

Professor Quirrell. En stammande och svag karaktär med en mörk sida "in the back of his mind"...

Årets magiska djur

Fluffy the three headed dog, vakthund över de vises sten.

Årets döing

Professor Quirrell som dör i slutscenen när Harry står emot Lord Voldemort.

Årets actionscen

Måste vara schackspelet i slutscenerna. Filmens höjdpunkt inom spänningsdepartementet.

Hermione: Ron, you don't suppose this is going to be like... *real* wizard's chess, do you?
Ron: [looks around] You there, D5!
[one of the giant black pawns crosses the board, the white pawn smashes it with a violent blow]
Ron: [swallows] Yes, Hermione, I think this is gonna be *exactly* like wizard's chess.

Årets humor

Hela inledningen hos Harrys styvfamilj är mycket lustig, speciellt Aunt Petunia är hejdlöst rolig i flera scener. Scenen när Hagrid hämtar Harry har också sina ögonblick.

Hermione är mycket lustig. Första scenen vi ser henne i är på the Hogwarts Express när hon träffar Harry och Ron för första gången. Flera roliga miner, dels när hon hälsar på Ron, dels hennes sista lilla nickning med huvudet när hon tillrättavisat dem om att de måste byta om till skolkläder.

Hermione: I'm Hermione Granger and you're Harry Potter!
Hermione: And you are?
Ron: [with his mouth full] Ron Weasley.
Hermione: [frowning] Pleasure.

Årets känslosammet

Harrys scener fram the Mirror of Erised är lite hjärtskärande. En av hela bokseriens teman är Harrys längtan efter en familj och saknaden efter föräldrarna.

Tyvärr har de klippt bort en vital scen som visar ögonblicket då Harry och Ron blir kompisar med Hermy. Hennes blick när Ron säger att de är vänner är bara för gullig. Också kul att Hermy är så lik min systerdotter filmen igenom. Speciellt ansiktsuttrycken och hur hon rör på huvudet.

Ron: [mimicking Hermione] "It's Levi-OOOOH-sa not LevioSAR." She's a nightmare, honestly. It's no wonder she hasn't got any friends!
[Hermione comes up from behind them and pushes past Ron, in tears]
Harry: I think she heard you.
... 
Harry: Good of you to get us out of trouble like that.
Ron: Mind you, we did save her life!
Harry: Mind you, she might not have needed saving if you hadn't insulted her.
Ron: What are friends for?

Clip..

Årets speciella scen

När Neville försöker stoppa Harry, Hermy och Ron från att smyga ut i slutscenerna. Han står stark för en princip han tror på, en föraning inför sista filmen där en lång och ståtlig Neville står ensam stark i två fantastiska scener. Att Hermy förstenar honom med en spell gör bara scenen bättre, och det faktum att den är lite rolig gör att åskådaren inte inser dess betydelse...

Ytterligare en intressant deleted scene är då Ron säger åt Neville att stå upp för sig själv. En föraning inför vad komma skall senare i denna film och ännu viktigare - i sista filmen.
Clip...

Supertrion

Första delen av filmen domineras av Harry såklart; prologen, hos the Dursleys, Hagrid hämtar Harry, Diagon Alley och Platform 9 3/4. Först på The Hogwarts Express börjar han lära känna Ron och Hermione. Harry och Ron bondar direkt, men det tar lite längre tid för Hermy att bli kompis med pojkarna. Under andra halvan av filmen är alla tre med i princip lika mycket. Men sista scenen är givetvis vikt åt Harry när han kämpar mot Quirrell/Volde.

Rons och Hermys ansikten är små på filmplanschen med Rons lite framför Hermys. Rimligt med tanke på att han har lite mer screen time i filmen. Javisst, Harrys ansikte är störst och mest framhävd, som på alla åtta filmplanscherna så det är ingen idé att analysera hans nuna allt för mycket. I övrigt ser vi Dumbledore, Hogwarts, Hagrid, Hedwig, Snape, McGonagall och the Hogwarts Express på planschen. En allmän introduktion till serien helt enkelt. Trodde kanske filmmakarna att McGonagall skulle ha en större roll än vad hon slutgiltigen har i serien?

Harry's moment

Är givetvis hans första quiddichmatch. Han visar genast en fallenhet för flygning medels kvast, se till exempel på scenen där eleverna ska flyga för första gången. Harry lär sig detta snabbare än Hermione till och med.

Hermione's moment

De har tyvärr inte tagit med Hermys shining moments i slutet av boken i filmen, tex när hon löser några gåtor som är en del av skydden de måste ta sig förbi, istället låter de henne klara dem ut ur knipan när de sitter fast i rotsystemet till en stor växtlighet. Men hennes ljusaste stunder är nog ändå hennes aktiviteter i klassrummen. En favoritscen är när hon lär sig Wingardium Leviosa snabbare än någon annan.

Ron's moment

Detta var ett enkelt val. Självklart är det Rons hjältemodiga schackparti i slutet av filmen och hans offer för att se till att Harry kommer igenom försvarslinjen.

Årets citat

Hermy är mycker dedikerad till skolan...
Hermione: Now if you two don't mind, I'm going to bed before either of you come up with another clever idea to get us killed - or worse, expelled.

Hermione: [putting a large book on the table] I checked this out weeks ago for a bit of light reading.
Ron: This is light?

Uncle Vernon står för mycket av humorn i denna filmserie...

Uncle Vernon: There's no such thing as magic!

Allmänt rolig kommentar om livet för muggles vs witches...
Seamus Finnigan: I'm half and half. Me dad's a muggle; Mam's a witch. Bit of a nasty shock for him when he found out.


Hagrid är alltid mer eller mindre kul. Men det hålls på rätt sida om farsen förskräckliga linje...

Hagrid: You're a wizard, Harry!
Harry: I'm a what?

Hagrid: I shouldn't have told you that!

En lustig deleted scene är den där Harry och Hagrid åker t-bana. Hagrid menar att drakar är missförstådda. Lägg märke till hans menande min efter han sett blicken hos kvinnan. Hon är chockad över ämnet generellt, men Hagrid tror att hon inte håller med honom i hans antagande. :-)

Hagrid: Crikey, I'd love a dragon.

Harry: You'd like a dragon?
Hagrid: Vastly misunderstood beasts, Harry. Vastly misunderstood.

Clip...

Årets favorit

Severus! Om jag skulle hantera denna kategori ärligt skulle antagligen Severus vinna varje gång. Eventuellt skulle Sirius kunna konkurrera något år, men Severus är ändå the coolest and meanest son of a bitch som där finns i denna filmserie. Alan Rickman spelar honom fantastiskt. Det ser alltid ut som att Severus tänker på något annat, något som bara han vet. Han är elak och vresig, och underbart omöjlig att förstå sig på. Vilket mörker han bär på!

Insanities and craziness

Dumbldore's fuskande med poängen i The House Cup. Slytherin vann egentligen men med Dumbledore som enväldig domare gick det tydligen bra att tilldela Gryffindor en massa poäng efter slutställningen var ihopräknad... Crazy.

Chokladgrodan flyr

Sammanfattning

En magiskt bra inledning på filmserien! Och tänk vad unga våra hjältar var när de var unga! Med det sagt kan man nu i efterhand fastslå att dessa filmer riktar sig till en yngre publik. Men filmen fungerar också bra som introduktion till Harry Potters värld, det är något speciellt med att se alla miljöer man föreställt sig i huvudet på film. Filmen har flera mycket bra rollprestationer med Alan Rickman i spetsen, det är trots allt den brittiska skådespelareliten som dyker upp i denna filmserie. Supertrion är så unga att man kanske inte kan ha allt för höga krav på dem. De sköter sig, men det är inte skådespeleri i den högre skolan direkt. Men jag slår på min barnsliga sida, låter mig uppfyllas av magin och ser filmen för det fantasifulla äventyr det är.

Betyg: 4/5

Glöm inte att delta i Harry Potter-tävlingen!