Sorry, Baby (2025)

På jakten efter listvärdiga filmer från 2025 stötte jag på denna amerikanska indy-film som gick på Filmfestivalen i höstas. Filmen vann också Filmspottings Golden Brick 2025. 

Med en genrebeskrivning "Comedy, Drama" hade jag kanske väntat mig en roligare film. Detta var helt klart mer drama än komedi och mindre quirky am-indy än en seriös diskbänksrealism.

Filmen beskriver vänskapen mellan huvudpersonen och hennes bästis på ett mycket fint sätt. Den behandlar ett tungt ämne med övergrepp och trauma i fokus. Det är såklart en viktig fråga och filmen kunde kanske ha varit en känslomässig berg- och dalbana. Kunde man hoppats.

Tyvärr var filmen ganska tråkig. Huvudpersonen blir avstängd pga sin upplevelse och lever livet mer eller mindre utan att själv delta i sitt eget liv. På samma sätt blir filmen frustrerande platt, det finns något i manus och idéerna men genomförande är avvaktande och passivt.

Filmen hade i princip endast en enda riktigt bra scen, den med John Carroll Lynch och en smörgås. 

Filmen är helt klart uppskattad av många så det kan hända att du skulle gilla den bättre än jag på en bra dag. Den är helt ok, blir alltså en tvåa.

Betyg: 2/5

The Thursday Murder Club (2025)

Tänk vad lockande det kan vara med en mysig "murder mystery"-film. Här har vi "pensionärerna" Helen Mirren, Pierce Brosnan, Ben Kingsley och Celia Imrie som löser både "cold cases" och som det visar sig även dagsaktuella diton.

Gruppen kallar sig The Thursday Murder Club som är en kärleksfull blinkning till Agatha Christies The Tuesday Club Murders. Det var den samling av noveller med Miss Marple som i UK heter The Thirteen Problems.

Filmen bygger på böcker av brittiske TV-mannen Richard Osman, den roliga domaren i Pointless. Han är lite som en fattigmans Stephen Fry. Filmen regisseras av Chris Columbus så vi allt som behövs för en supermysig film. 

Helen Mirren som den knivskarpa och envisa tanten med ett mystigt förflutet är såklart jättebra, det var givet. Sedan har vi numera silverryggen Pierce Brosnan som gammal fackpamp som gillar West Ham och vars son var en framgångsrik boxare före skadan. Han spelar på gränsen över men det funkar i denna miljö. Ben Kingsley spelar den bokälskande och intellektuelle Ibrahim med bravur. Min favorit var dock Celia Imrie som klubbens nya medlem Joyce, hon som bakar goda tårtor. Intressant karaktär.

Policerna de Freitas (Naomi Acki) och DCI Hudson (Daniel Mays) stod för mycket av filmens humor. Uppskattar blandingen mellan mysterie, lite allvar och en stor portion humor, à la Only Murder in the Building. David Tennant var också njutbar som en av filmens villains Ian Ventham.

Filmen är välproducerad, Chris Columbus gör vad Chris Columbus gör. Men samtidigt är det en Netflix-produktion och den känns ibland som en tv-film eller varför inte ett pilotavsnitt för en tv-serie. Detta är antagligen också vad Netflix tänker på, en serie, då denna film bygger på Osmans debutbok i serien och det faktum att det finns fem böcker än så länge om de käcka pensionärerna.

För mig var detta perfekt, som handen i handsken. Brittiskt, snällt, okomplicerat och mysigt helt enkelt. Kommer långt med det.

Betyg: 3/5