Jag såg Monty Python and the Holy Grail för länge länge sedan som en liten pojk. Nu när jag ser om den påminner den mig lite om både Sjunde inseglet och The Green Knight. Så filmen har satt några spår i alla fall...
Men jag nödgas ändå inleda med en friskrivning. Jag högaktar Monty Python, jag gillar alla medlemmarna och jag gillar en del av vad de gjort, meeeen det är lurigt med humor och inte minst gammal sådan. Tyvärr är jag inte speciellt förtjust i deras gamla tv-serie Monty Python's Flying Circus, oavsett hur creddig den är eller hur mycket min pappa gillade dem "back in the day"...
Dagens film är mer eller mindre en skara korta sketcher som raddas upp, med galen och ofta surrealistisk humor, precis som det var med the Flying Circus. Filmen bryr sig per design inte om sin handling eller saker som relationer mellan, eller utveckling hos, sina karaktärer.
Vissa bits är roliga som den franske soldaten som öser förolämpningar över Kung Arthur, riddaren som hela tiden lyfter på sitt galler i hjälmen eller the Knights Who Say "Ni". Men filmen har ännu fler uttjatade och om man ska vara ärlig inte speciellt roliga gags som the Black Knight (han som förlorar två armar och två ben, "call it a draw") eller den lite simpla samhällskritiken (två arbetare som inte gillar konceptet med en kung). Exemplen är lika många som löven på trädet.
Jag hade hoppats att jag nu många år efter jag såg filmen den första gången skulle gilla skämten och stilen eller helt enkelt med hjälp av nostalgia tycka att filmen var charmig. Tyvärr blev så inte fallet.
Jag vill mena att detta är något som är bättre på pappret, under inspelningen och under klippningen än vad den blev som film. Men jag gillar ambitionsnivån och allt detta på den konceptuella nivån. Både starten och slutet av filmen är tummen upp. Koka soppa på en spik dock...
Jag sänker mitt huvud med skammen, och ber om nåd hos Drottning Sofia. Jag gjorde mitt bästa för gilla denna Monty Python-film, men jag klarade inte ens av det. Ni. Ni.
Första året: Harry Potter and the philosopher's stone (2001)
Utgivningsår: 2001
Regissör: Chris Columbus
Längd: 2 h, 39 mins (extended version)
Texten nedan är fylld med spoilers!
Plot: Det första året. Harry fyller elva år och får veta att han är en trollkarl! Harry börjar på Hogwarts, skola för magiker, och där blir han vän med Ron och Hermione. Genom oförtröttligt snokande listar våra hjältar ut att The philosopher's stone är gömd på Hogwarts och att någon är ute efter att stjäla den.
Revy
Harry Potter and the Philosopher's stone är en mycket bra inledning på filmserien. Den lägger ner en massa tid på att introducera oss till världen, dess "regler", karaktärerna och deras inbördes relationer. Harry blir en perfekt guide för oss muggles i introduktionen av den magiska världen eftersom han, precis som vi, inte vetat om dess existens ända fram till nu. Trots att han är liten och oerfaren är han orädd på gränsen till arrogant. Han står upp mot Uncle Vernon såklart, men också i en klassisk staring contest mot Professor Snape i första potions lektionen.
Temat i första filmen är vänskap. Harry och Ron finner varandra omedelbart, men Hermione har en något snårigare väg till vänskapen med pojkarna. Det andra temat är givetvis familjen. Harry har ingen och saknar den förfärligt. För honom blir därför upplevelsen av gemenskapen på Hogwarts extra stark. Eleverna delas in i "houses" som kan liknas vid familjer och den gamla skolan blir Harrys hem. Draco Malfoy positionerar sig direkt som en bad guy då han gör en stor sak av att han kommer från en "fiiiiiin" familj.
I slutet av filmen.. Hermione: Feels strange to be going home, doesn't it? Harry: [looking at Hagrid] I'm not going home. Not really.
Musiken är gjord av Williams och otroligt bra. De där sex tonerna som numera är synonymt med Harry Potter är geniala! Harry Potter theme.
Årets spell
Wingardium Leviosa. Används för att få saker att flyga. Hermy lär sig den snabbt och Ron använder den för att lyfta upp klubban och knocka bergstrollet.
Karaktärer introducerade år 1
Professor Dumbledore, Professor Minerva McGonagall, Hagrid, Harry Potter, The Dursley family, Ron Weasley, The Weasley family, Hermione Granger, Draco Malfoy, Neville Longbottom, Professor Severus Snape, Argus Filch, Professor Quirinus Quirrell.
Årets Professor of the Dark Arts
Professor Quirrell. En stammande och svag karaktär med en mörk sida "in the back of his mind"...
Årets magiska djur
Fluffy the three headed dog, vakthund över de vises sten.
Årets döing
Professor Quirrell som dör i slutscenen när Harry står emot Lord Voldemort.
Årets actionscen
Måste vara schackspelet i slutscenerna. Filmens höjdpunkt inom spänningsdepartementet.
Hermione: Ron, you don't suppose this is going to be like... *real* wizard's chess, do you? Ron: [looks around] You there, D5! [one of the giant black pawns crosses the board, the white pawn smashes it with a violent blow] Ron: [swallows] Yes, Hermione, I think this is gonna be *exactly* like wizard's chess.
Årets humor
Hela inledningen hos Harrys styvfamilj är mycket lustig, speciellt Aunt Petunia är hejdlöst rolig i flera scener. Scenen när Hagrid hämtar Harry har också sina ögonblick.
Hermione är mycket lustig. Första scenen vi ser henne i är på the Hogwarts Express när hon träffar Harry och Ron för första gången. Flera roliga miner, dels när hon hälsar på Ron, dels hennes sista lilla nickning med huvudet när hon tillrättavisat dem om att de måste byta om till skolkläder.
Hermione: I'm Hermione Granger and you're Harry Potter! Hermione: And you are? Ron: [with his mouth full] Ron Weasley. Hermione: [frowning] Pleasure.
Årets känslosammet
Harrys scener fram the Mirror of Erised är lite hjärtskärande. En av hela bokseriens teman är Harrys längtan efter en familj och saknaden efter föräldrarna.
Tyvärr har de klippt bort en vital scen som visar ögonblicket då Harry och Ron blir kompisar med Hermy. Hennes blick när Ron säger att de är vänner är bara för gullig. Också kul att Hermy är så lik min systerdotter filmen igenom. Speciellt ansiktsuttrycken och hur hon rör på huvudet.
Ron: [mimicking Hermione] "It's Levi-OOOOH-sa not LevioSAR." She's a nightmare, honestly. It's no wonder she hasn't got any friends! [Hermione comes up from behind them and pushes past Ron, in tears] Harry: I think she heard you. ... Harry: Good of you to get us out of trouble like that. Ron: Mind you, we did save her life! Harry: Mind you, she might not have needed saving if you hadn't insulted her. Ron: What are friends for? Clip..
Årets speciella scen
När Neville försöker stoppa Harry, Hermy och Ron från att smyga ut i slutscenerna. Han står stark för en princip han tror på, en föraning inför sista filmen där en lång och ståtlig Neville står ensam stark i två fantastiska scener. Att Hermy förstenar honom med en spell gör bara scenen bättre, och det faktum att den är lite rolig gör att åskådaren inte inser dess betydelse...
Ytterligare en intressant deleted scene är då Ron säger åt Neville att stå upp för sig själv. En föraning inför vad komma skall senare i denna film och ännu viktigare - i sista filmen. Clip...
Supertrion
Första delen av filmen domineras av Harry såklart; prologen, hos the Dursleys, Hagrid hämtar Harry, Diagon Alley och Platform 9 3/4. Först på The Hogwarts Express börjar han lära känna Ron och Hermione. Harry och Ron bondar direkt, men det tar lite längre tid för Hermy att bli kompis med pojkarna. Under andra halvan av filmen är alla tre med i princip lika mycket. Men sista scenen är givetvis vikt åt Harry när han kämpar mot Quirrell/Volde.
Rons och Hermys ansikten är små på filmplanschen med Rons lite framför Hermys. Rimligt med tanke på att han har lite mer screen time i filmen. Javisst, Harrys ansikte är störst och mest framhävd, som på alla åtta filmplanscherna så det är ingen idé att analysera hans nuna allt för mycket. I övrigt ser vi Dumbledore, Hogwarts, Hagrid, Hedwig, Snape, McGonagall och the Hogwarts Express på planschen. En allmän introduktion till serien helt enkelt. Trodde kanske filmmakarna att McGonagall skulle ha en större roll än vad hon slutgiltigen har i serien?
Harry's moment
Är givetvis hans första quiddichmatch. Han visar genast en fallenhet för flygning medels kvast, se till exempel på scenen där eleverna ska flyga för första gången. Harry lär sig detta snabbare än Hermione till och med.
Hermione's moment
De har tyvärr inte tagit med Hermys shining moments i slutet av boken i filmen, tex när hon löser några gåtor som är en del av skydden de måste ta sig förbi, istället låter de henne klara dem ut ur knipan när de sitter fast i rotsystemet till en stor växtlighet. Men hennes ljusaste stunder är nog ändå hennes aktiviteter i klassrummen. En favoritscen är när hon lär sig Wingardium Leviosa snabbare än någon annan.
Ron's moment
Detta var ett enkelt val. Självklart är det Rons hjältemodiga schackparti i slutet av filmen och hans offer för att se till att Harry kommer igenom försvarslinjen.
Årets citat
Hermy är mycker dedikerad till skolan... Hermione: Now if you two don't mind, I'm going to bed before either of you come up with another clever idea to get us killed - or worse, expelled.
Hermione: [putting a large book on the table] I checked this out weeks ago for a bit of light reading. Ron: This is light?
Uncle Vernon står för mycket av humorn i denna filmserie...
Uncle Vernon: There's no such thing as magic!
Allmänt rolig kommentar om livet för muggles vs witches... Seamus Finnigan: I'm half and half. Me dad's a muggle; Mam's a witch. Bit of a nasty shock for him when he found out.
Hagrid är alltid mer eller mindre kul. Men det hålls på rätt sida om farsen förskräckliga linje...
Hagrid: You're a wizard, Harry! Harry: I'm a what? Hagrid: I shouldn't have told you that!
En lustig deleted scene är den där Harry och Hagrid åker t-bana. Hagrid menar att drakar är missförstådda. Lägg märke till hans menande min efter han sett blicken hos kvinnan. Hon är chockad över ämnet generellt, men Hagrid tror att hon inte håller med honom i hans antagande. :-)
Hagrid: Crikey, I'd love a dragon.
Harry: You'd like a dragon? Hagrid: Vastly misunderstood beasts, Harry. Vastly misunderstood.
Severus! Om jag skulle hantera denna kategori ärligt skulle antagligen Severus vinna varje gång. Eventuellt skulle Sirius kunna konkurrera något år, men Severus är ändå the coolest and meanest son of a bitch som där finns i denna filmserie. Alan Rickman spelar honom fantastiskt. Det ser alltid ut som att Severus tänker på något annat, något som bara han vet. Han är elak och vresig, och underbart omöjlig att förstå sig på. Vilket mörker han bär på!
Insanities and craziness
Dumbldore's fuskande med poängen i The House Cup. Slytherin vann egentligen men med Dumbledore som enväldig domare gick det tydligen bra att tilldela Gryffindor en massa poäng efter slutställningen var ihopräknad... Crazy.
Chokladgrodan flyr
Sammanfattning
En magiskt bra inledning på filmserien! Och tänk vad unga våra hjältar var när de var unga! Med det sagt kan man nu i efterhand fastslå att dessa filmer riktar sig till en yngre publik. Men filmen fungerar också bra som introduktion till Harry Potters värld, det är något speciellt med att se alla miljöer man föreställt sig i huvudet på film. Filmen har flera mycket bra rollprestationer med Alan Rickman i spetsen, det är trots allt den brittiska skådespelareliten som dyker upp i denna filmserie. Supertrion är så unga att man kanske inte kan ha allt för höga krav på dem. De sköter sig, men det är inte skådespeleri i den högre skolan direkt. Men jag slår på min barnsliga sida, låter mig uppfyllas av magin och ser filmen för det fantasifulla äventyr det är.
Utgivningsår: 2002
Regissör: Lee Tamahori
Locations: Nordkorea, Hong Kong, London, Havana, Island
Plot: Bond blir tillfångatagen av nordkoreanerna på ett uppdrag och hamnar i ett 14-månaders tortyr camp. Han tradas till väst men misstros. M tror att han har knäckts under tortyren och börjat läcka information. För att rentvå sitt namn måste Bond ta saken i egna händer och ta reda på vem som förrådde honom är samt kämpa ner ett gäng unga krigsälskande nordkoreanska militära hetsporrar.
Cast
James Bond - Pierce Brosnan
Jinx Johnson - Halle Berry
Gustav Graves - Toby Stephens
Miranda Frost - Rosamund Pike
Zao - Rick Yune
General Moon - Kenneth Tsang
M - Judi Dench
Moneypenny - Samantha Bond
Q - John Cleese
Damian Falco - Michael Madsen
Raoul - Emilio Echevarria
Verity - Madonna
Revy
Jag kan inte neka till att jag var väldigt spänd inför omtitten av denna film. Jag hade inte sett den på en sådär tio år. I kommentarer och diverse bondfilmsomröstningar hade det framgått tydligt att denna film inte hyllas direkt, många verkar ranka den mycket långt ner på listan. Jag gillar ju Brosnan en hel del och de tidigare filmerna har fallit väl ut i omtitten så jag undrade hur denna skulle stå sig.
Det största problemet jag kom ihåg med filmen är den EXTREMT fåniga osynliga bilen som Bond får av Q. en sådan sak kan förstöra en hel del, i värsta fall en hel film. Denna gång kunde jag bortse från denna fadäs lite enklare, då jag inte blev lika överraskad. Men tyvärr är inte filmen så bra i övrigt heller. Men det börjar bra, inledningen är mycket stark. Att Bond åker dit och sitter fast hos nordkoreanerna i över ett år och efterföljande skakiga relation med M är briljant. Men tyvärr följs detta inte upp med en bra skurk och istället får vi allt för mycket smörja. Genetisk experiment som gör att folk ser ut som någon helt annan? Osynliga bilar? (Nåja, jag kan kanske inte helt förlåta dem för det). Konstiga dräkter med ström i? Brinnande flygplan som inte störtar? Det blir bara för mycket.
Die another day är absolut inte så dålig som många förmedlat här på bloggen, men den är sannerligen ingen höjdare heller. Vad den är, är att den är otroligt ojämn.
Prologen: 8
Mycket stark prolog. Bond förlorar! Inget käckt skämt. Visst "saved by the bell", men till vadå? En ettårig date med giftiga skorpioner, både av mänsklig sort och insektssort. Jag gillar förstås inte att de surfar in till stranden. Orimligt! Men resten av prologen är mycket bra. Man måste tillstå att Bond sannerligen inte är feg i sina uppdrag. Vad tänkte han göra? Ta över hela nordkoreanska armén?
Bondlåten + Titelsekvensen: 7
Madonnas låt är riktigt djäkla bra. Det känns som att folk inte tycker att detta är en riktig bondlåt? Varför? För det första är det en riktig bondlåt för att det är en bondlåt. I like. Men här har vi framför allt en otroligt bra titelsekvens där vi både får se stilistiska och snygga bilder men också så mycket bättre då vi får se handling. Tortyren på Bond spelas upp framför våra ögon; skendränkningar, elektrisk tortyr, isvatten, eld och ack så många svarta blanka skorpioner. Allt övervakat av en iskall koreanska... Bond har det inte lätt med sina kvinnor.
Storyn: 4
Storyn är helt bakvänd. Vad är det storskurken vill göra? Oklart. Ska han använda GoldenEye 2 för att vinna krig? Samtidigt har han ett multinationellt företag och hur mycket pengar som helst... Finns det inte något lite mindre långsökt att ta sig för om han vill straffa Väst? Istället är Bonds personliga resa intressantare, men tyvärr fokuserar de inte på den i filmen. Hela grejjen att Bond blivit förrådd av en kollega fumlas bort. De gjorde en mycket bättre film om det nyligen, Tinker Tailor Soldier Spy tror jag den hette... Nej, storyn är inte det bästa med Die another day.
Bondskurkarna: 4
Vem var den store skurken? Gustav Graves eller spolingen till nordkoreansk överste? Den andra var ju lite lätt patetisk. Men Graves var inte mycket bättre. Jag älskade fäktningsscenen och det är en bra start att de låter skurken vara en äventyrlig snubbe, men han känns inte seriös eller elak nog.
Den glittrande Zao då? Vi får ju några actionscener ut av honom också, men han tillför inget i galleriet över favoriter. Nej, då är givetvis Miranda Frost den klart intressantaste av skurkarna i denna film. Jag tyckte det skavde med Pike i den rollen redan första gången jag såg filmen. När jag några år senare såg henne i An education såg jag hur otroligt rolig och begåvad hon är. Jag hade gärna sett henne mer i Die another day och att hon skulle varit Bonds huvudsakliga motståndare, det var ändå hon som dömde honom till 14 månaders helvete. Istället gick de för en klassisk "cat fight", mellan Frost och Jinx. Mjau.
Bondbruden: 8
Halle Berry kliver upp ur vattnet med kniv på bältet som en annan Ursula Andress. Och visst är hon läcker som få... Snygga lökar... Va, sa jag det högt? Nej, vänta nu. Jag menar, Halle Berry är en mycket bra skådespelerska och en fin människa. Hrmmmm. Vi går vidare!
Tyvärr känner jag ingen kemi mellan Bond och Jinx. Det är som att de vet om att de är med i en bondfilm och förväntas att kommunicera via one-liners. Det blir stelt och krystat. Poserande. Detta gör att Halle Berrys sexighet inte kommer till sin rätt. Det är något som saknas, något som inte riktigt fylls helt ock hållet, något som förblir lite halvslakt.
Medhjälparna: 4
Det är väl någon snubbe som hjälper Bond i Havana? Var han viktig? Jag finner ingen riktig medhjälpare. Michael Madsen's figur var bara bisarr, vad tusan gjorde han där? Nej, istället är det det gamla gardet man litar på. John Cleese har ju tagit över efter den gamla Q och nu har han tagit namnet också. Q alltså. Men Cleese passar inte alls i rollen. Han passade bättre som Nearly Headless Nick. M är med lite och hennes scen med Bond just när han frigivits var intensiv. Man är konsekvent med hennes stenhårda natur. Både M och Bond förtydligar att han inte borde utväxlats. M är hård, så hård, allt sammanstrålar mot Skyfall.
Intressantast blir därmed Miss Moneypenny. Efterson de tydligen ville ha Die another day som en light-science fiction låter de Bond träna i någon slags maskin som tar dig in i en virtuell värld. Det skulle vara lite chockerande att se Moneypenny skjuten i träningsscenen. Men jag kommer ihåg att jag inte för en sekund trodde att Moneypenny var död när jag såg scenen för första gången. Däremot tog det ett tag att avkoda kärleksscenen mellan Moneypenny och Bond mot slutet. Det var nog filmens humoristiska höjdpunkt.
Actionscenerna: 5
Det finns en scen som jag älskade. Det är fäktningen mellan Graves och Bond under överseende av Verity och Frost. Det var en riktigt bra actionscen, från samma skola som Bourne-filmerna. Det ser verkligt ut, det ser jobbigt ut. De blöder, de flämtar och de svettas. En garde!
Andra halvan av filmen är risig, allt efter den osynliga bilen introducerats, ungefär 1.06.24 in i filmen (satan, där är den igen, den där bilen). Jag nickade till och med till under de dödligt tråkiga scenerna från ishotellet. Vad händer? Varför händer det? Betyder det något? Brinner planet? Motorerna faller av men Bond och Jinx är fortfarande därinne utan en skråma och planet flyger fortfarande. Åhoj.
Gadgets: 2
En ring som vibrerar så att glas går sönder. En klocka som kan detonera en bomb. Och så några lite mindre lyckade... En surfbräda med vapen, en bomb och ett satellitsystem i sig. Till sist... Monstrositeten
Quotes: 7
En del smarta citat, en del roliga, men ojämn leverans av dem. Känslan infinner sig inte fullt ut.
James Bond: Saved by the bell. Chinese masseuse: I'm Peaceful Fountain of Desire, the masseuse.
Jinx: Ornithologist, huh? Wow. Now there's a mouthful.
Jinx: Are you always this frisky?
Miranda Frost: I know all about you - sex for dinner, death for breakfast.
James Bond: You burned me, and now you want my help? M: Did you expect an apology?
Verity: I see you handle your weapon well. James Bond: I have been known to keep my tip up.
Graves: Care to place a bet, Verity? Verity: No, thanks. I don't like cockfights.
Miranda Frost: I take it Mr. Bond's been explaining his Big Bang theory? Jinx: Oh yeah, I think I got the thrust of it.
James Bond: Vodka martini, plenty of ice... if you can spare it.
Jinx: Wait, don't pull it out. I'm not finished with it yet. James Bond: See? It's a perfect fit. Jinx: Uh-hm. Leave it in.
Sista scenen: 7
Efter Moneypennys lilla stund med Bond ser vi den riktiga Bond som leker gömma diamanten med Jinx. En avundsvärd position. Observera Halle Berrys skratt precis i slutet av scenen. Mums.
Jakt i udda fordon
Denna gång får vi en jakt i svävare. Mycket upplyftande!
Sammanfattning
Bra första halva men katastrof under andra halvan. Känns det igen? A view to a kill? Diamonds are forever? Die another day är bättre än sitt rykte, långt sämre än vad den kunde blivit och till slut en ok film.
Jag var i Kina förra veckan på tjänsteresa. För den långa flygningen hem, västerut, hade jag laddat datorn med några filmer. Efter några minuters tekniskt strul med den förbannade manicken insåg jag att jag inte skulle se den emotsedda filmen "Rachel getting married". Istället valde jag den lättsamma och menlösa filmen "The Pink Panther 2". Detta är andra nyinspelningen om Inspector Jacques Clouseau med Steve Martin i huvudrollen.
Jag gillade den första filmen. Den var helt klart kul, och det faktum att jag såg den på en utomhusbio i Kambodjas djungler var ju inte heller en nackdel (för filmen, eller mig). Uppföljaren hade dock fått ett svagt mottagande och jag hade inte några förväntningar alls. Men inte ens mina lågt ställda förväntningar blev uppfyllda.
Detta var en otroligt dålig komedi. Några få skämt funkade sisådär, och det var skämten som redan fanns i första filmen, "Hamburger" och det romantiska spelet mellan Clouseau och Nicole. Mysteriet var genomskinligt och inte speciellt intressant. Jeremy Irons och Andy Garcia var filmens svaga ljuspunkter (likt stjärnor på en delvis molnig natthimmel).
