Tom Clancy’s Jack Ryan: Ghost War (2026)

Amazon Primes serie Jack Ryan har än så länge fått fyra säsonger mellan 2018 och 2023. Jag har sett alla och de är helt ok, de får betyg 2 eller 3 vilket är ingefär förväntat. Spännande, lättsett och mycket underhållande för stunden men inget som går till historien som ovärdeliga tv-seriesäsonger.

I serien ser vi John Krasinski som en ung Jack Ryan, Wendell Pierce som Jacks mentor James Greer, Michael Kelly (känd från House of Cards) som Jacks kollega Mike November och Betty Gabriel som CIA Director Elizabeth Wright.

Här i spin-off filmen återser vi alla fyra ovan och får dessutom se Sienna Miller som MI6-agenten Emma Marlow och Max Beesley som main villain Liam Crown.

Jag gillar John Krasinski som Jack Ryan. Harrison Ford äger fortfarande rollen i mitt huvud men Krasinski är helt klart lika duglig som Ben affleck och bra mycket bättre än Chris Pine i den där usla Jack Ryan-filmen från 2014. Men min favorit i gänget är helt klart Michael Kellys Max November. Han adderar humor och glimten i ögat utan att göra det lika pajjigt som en sådan roll lätt kan bli. Tänk till exempel på Simon Peggs Benji i Mission: Impossible filmerna. Han balanserar den tunna linjen mellan adderad skön humor och rena jönserier. Ibland klarar han av balansgången, ibland inte.

Filmen är precis som serien... Den är spännande och extremt lättsedd. Man kan kanske tycka att den sakna en tyngd eller djup som skulle ta den till en högre nivå av spionfilm, och jag köper den tanken till fullo. Men den är ändock underhållande på en lagom nivå och det är alltid något. Det är lagom spännande, lagom komplext, lagom dålig och lagom bra. Som om de tagit en idé till ett dubbelavsnitt för serien, adderat lite budget och kört ut den som en fristående film. 

Betyg: 3/5

Tom Clancy's Jack Ryan - Season 4 (2023)

Sista och fjärde säsongen av Jack Ryan är bara sex avsnitt och det var givet att se klart showen efter att ha sett de tre första säsongerna i rask takt under ett regnigt augusti.

Denna gång måste Jack, Greer och Mike förhindra att en mexikansk drogkartell går ihop med internationella terrorister för att hota Amerika och världen med både knarket och bomberna.

Det visade sig lustigt nog att former director Miller faktiskt var en ful fisk (se min kommentar i texten om S3), och nu ska ms. Wright ta över som ny director of CIA. Först måste hon dock bli godkända av ett gäng sura senatorer i ett utskott. Därmed kan hon inte stötta Jack i jakten på de onda och han måste åter igen gå rogue! Det verkar nästan som att Jack vill arbeta ensam och fri...

Som alltid är det spännande med cliff hangers i slutet av var och varannat avsnitt. Tyvärr var manusskrivande kanske inte på topp denna gång (heller). Cathy Mueller (Abbie Cornish) skohornas in för att vi ska få lite mera love innan showen hängde upp passerkortet för gott och pensionerande sig.

När sedan säsongens main villain avslöjas blev jag rejält besviken. Det kändes som att världen krympte och jag undrar om writers room hade drabbats av svårmod. Heller en ond stor organisation som agerar i mörkret med sin illvilliga planer. Här hade de kunnat ge oss en rejäl Ludlum-konspiration! Att en av de redan introducerade karaktärerna låg bakom allt kändes fjuttigt.

Jag känner att showen gjort sitt när Jake, Mike och Chavez (Michael Peña) kunde storma ett extremt välbevakat kasino utan vidare förberedelser. Men alla ambitioner om att vara realistiskt försvann när Jack klara sig från att få hela ryggen översköljd av kokande vatten genom att bita ihop och några få timmar senare var han uppe på benen och sprang omkring igen. Nej, med den "superhjälte"-nivån på actioninnehållet faller premisserna med en spionserie för mig. Här närmade sig showen den olycklige Citadel i tafflighet.

Nu är det slut. Jack Ryan i tv-serien är mer operativ och mer av en bad ass soldat än vad han var i de böcker jag läst om honom. Tom Clancy var med som executive producer för showen så han måste väl ha godkänt det hela. Samtidigt var ju både Harriet och Brandon Sanderson executive producers för första säsongen av The Wheel of Time, så det är sannerligen inte en garanti att serien blir bra.

Betyg: 2/5

Tom Clancy's Jack Ryan - Season 3 (2022)

Tom Clancy's Jack Ryan är inte den bästa spionserien jag sett men den är nog så spännande och den inbjuder till "binge watching". Jag kastade mig in i tredje säsongen direkt efter att jag tittat klart på S2.

Denna gång ska Jack, Greer och Mike stoppa ett världskrig mellan Ryssarna och västvärlden. Det är höga stakes och säsongens problem är bra iscensatt. Säsongen inleds med en suggestiv scen från mörkaste Sovjetunionen 1969 om en utveckling av ett icke spårbart litet kärnvapen som kan användas för att starta eller elda på konflikter. Detta onda vapen poppar upp i nutid och Jack får nys på det. The chase is on...

Jacks irriterande chef ms. Wright beordrar honom att sluta jobba med caset och Jack måste åter igen gå "rogue". Detta verkar vara Jacks modus operandi.

Jag gillar karaktärerna och deras samarbeten, Jack, Greer och Mike. Greer blir mer och mer den tänkande hjärnan som förstår sig på hur fienden tänker medan Jack och Mike mer och mer påminner om Modesty och Willie.

Samtidigt blir det lite fånigt när höga CIA chefer för att inte tala om Tjeckiens president gör egna utflykter, utan livvakter etc, och försätter sig i knipa. Det känns oproffsigt allt som oftast och det uppfyller endast manusförfattarnas behov av drama, inte en realistisk hantering om man nu ska vara lite kritisk.

Delarna om Tjeckien och deras president var säsongens svagaste och då gillar jag ändå Nina Hoss som skådespelerska. Det kändes oklart om Tjeckien ens var med i NATO, vilket de ju är(!), och hanteringen av hoten mot landet kändes allt annat än realistiskt. När man sitter och funderar på sådana saker istället för att hänge sig åt spänningen har showen missat något viktigt i sitt upplägg kan jag tycka.

Jacks lokala CIA chef ms. Wright startade som en backstabbing bitch men hennes karaktär fick upprättelse i slutet av säsongen. Jag hade svårt att lita på henne ändå. Däremot verkade högsta CIA hönset director Miller vara en ful fisk så jag blev lite förvånad när han bara försvann ur handlingen mot slutet. Hade gärna sett lite mer konspiration där. Det är alltid kul med lite Ludlum-känsla över dessa spionserier. 

Karaktärerna Luka och Petr var båda intressanta, speciellt den gamle Luka från Sovjet. Eftertankens kranka blekhet hade nått honom. En gammal grizzlybjörn som man gärna har på sin sida när det blir hett om öronen. 

Bra underhållning för stunden ändå!

Betyg: 3/5

Tom Clancy's Jack Ryan - Season 2 (2019)

Denna säsong är det personligt för Jack. Han åker ner till Venezuela med en amerikansk senator som var en gammal vän från Jack tid i det militära. De skulle förhandla med regimen men det blir bråk och senatorn ryker med. Jack blir sablans arg.

Under denna säsong lär vi oss att Jack med lätthet tar sig vatten över huvudet och gärna går "rogue", dvs att han arbetar under radarn utan stöd från han överordnade. Mycket av det som sker är ännu mer orealistiskt än vad som brukligt är i en serie som denna och allt känns för övrigt lite för småskaligt. I slutet av säsongen intar tex Jack och några få män det venezuelanska presidentpalatset efter de flög in med en en amerikansk militärhelikopter och landade den i lugn och ro.... Det blev lite löjets skimmer över manus av och till.

Men samtidigt är serien till dess struktur alltid spännande. Det är lätt att titta vidare på ett avsnitt till hela tiden. Jack har hjälp av ett litet team av special ops. De är vassa, men trots det gör de korkade val ibland. Jag ser det som att dessa val är där endast för att det passar in i storyn, inte att det på ett rättvist visar upp vad den typen av specialister skulle gjort. Till exempel att Uber blir kvar i djungeln var extremt korkat. Och enda anledningen till att han var så korkad var för att gänget på det sättet skulle upptäcka fånglägret. Hans agerande styrdes av behov i manuset och inte tvärtom.

Det är ibland som manus är som ett dataspel, med transportsträckor till nästa "task" som i showen är nästa spännande actionscen. Tyvärr saknas den övergripande spänningen då inget direkt hot mot världen eller ens USA ruvar bortom horisonten. Konflikten handlar om vem som ska få äga en fyndighet av värdefulla mineraler...

Trots kritiken är det underhållande och jag gillar Ryan (John Krasinski), Greer (Wendell Pierce) och vår nye hjälte Mike (Michael Kelly).

Under säsongen träffade vi Noomi Rapace som en tysk underrättelseofficer, och hon var svag i den rollen. Roligare var säsongens main villain Max, spelad av Tom Wlaschiha.

Danne tipsar om att säsong 3 är den starkaste så jag tittar vidare!

Betyg: 2/5

Tom Clancy's Jack Ryan - Season 1 (2018)

Jag söker en bra spionserie. Den bästa inom genren som pågår såvitt jag vet är Slow Horses med två förträffliga säsonger bakom sig. Gary Oldman som en gammal avdankad spionchef helt i John Le Carrés anda. Men den tredje säsongen har inget debutdatum än, internets gissar på någon gång i vinter.

Under tiden ville jag se något annat och kom att tänka på denna serie som kompis Danne i Göteborg har nämnt som duglig - Tom Clancy's Jack Ryan med John Krasinski som Jack Ryan och Wendell Pierce som James Greer.

Jomen visst, detta är dugligt. Serien har fyra säsonger innanför västen och därefter var det slut. Lite skönt med en serie som är avslutad så slipper det bli mer väntande à la Slow Horses.

Under första säsongen får vi lära känna en ung Jack Ryan och en James Greer mitt i en vinglig karriär. The mani villain är Mousa bin Suleiman en islamisk terrorist som gör oreda både i Frankrike och USA. Suleiman spelas av Ali Suliman. Hans bakgrund och drivkrafter sätts upp bra. Han kommer från Libanon och hans föräldrar dödas i inbördeskriget på åttiotalet. Suleiman och hans bror växer upp Frankrike men trots goda intentioner och utbildning släpps han inte in i samhället och radikaliseringen är ett faktum. Det är trista omständigheter att vara en andra klassens medborgare i Europa när han som krigsherre i mellanöstern blir behandlad som en kung med hängivna följare och kvinnliga slavar, både kidnappade och via äktenskap. Som åskådare tycker man både synd om honom och förfäras och äcklas över hans grymhet. Hans öde som en andra klassens medborgare i Paris ställs mot andra klassens medborgare i mellanöstern, dvs kvinnorna.

Säsongen är tämligen spännande. Inte i klass med Kiefer och hans 24, men ändå underhållande. Jack är en helylleamerikan, och målas upp som en romantiserad bild av en rättfärdig CIA-agent. James Greer är lite mer kantig och honom gillar jag. Dessutom finns det några roliga birollskaraktärer, dels Tony, en turkisk smugglare, dels Sandrine Arnaud den franska kollegan till Jack. Sen har vi förstår Jacks romantiska intresse Cathy Mueller som spelas av förträffliga Abbie Cornish. Mycket bra.

Säsongen var underhållande och höll mig intresserad hela vägen. Den är som bäst i Washington och när vi får följa Jack och Greer. Den sackade betänkligt när vi fick följa Suleman eller hans fru Hanin och deras barn. Hennes story arc var trist om än hjärtskärande. Ingen fara detta är helylle, så det går bra till slut.

Betyg: 3/5

Doctor Strange in the Multiverse of Madness (2022)

Jag var ändå hyfsat underhållen och det är alltid kul att gå och se den nya Marvel-filmen med Johan och Markus, och denna gång hade vi nöjet att ha Linnea med oss också. Men det går samtidigt inte att komma ifrån att det känns som en "missed opportunity".

En mycket stor anledning att Marvels filmiska universum varit så lyckat är på grund av den osannolikt bra castingen av huvudpersonerna. Det och karaktärernas vänskap och lojalitet. Nu när tre av de största och charmigaste stjärnorna serien hade, Robert Downey Jr, Chris Evans och Scarlett Johannson, har klivit av tåget är de upp till nästa "trio" att axla huvudrollerna. De som ag ser som de bästa, största och charmigaste stjärnorna vi har kvar är Chris Hemsworth, Guardians-gänget samt Elizabeth Olsen. 

Jag är ett stort fan av Wanda och älskade den mycket överraskande mini-serien WandaVision. Jag visste att hon skulle vara med i denna film men inte så mycket mer. Och visst var hon med... men de hade sannerligen kunnat göra så himla mycket mer av den interna kampen mellan Wanda och Scarlet Witch! Det var ju liksom det som hela WandaVision byggde upp till. Vi fick endast en kort, kort scen när Charles gick in i Scarlet Witch's huvud och där fann Wanda fångad i en skreva. Mera sådant hade jag velat ha. Det påminde mig om den trippiga och tämligen fantastiska tv-serien Legion.  

Men tyvärr vågade inte filmen gå på djupet in i Wandas psyke. Istället blev det mycket magi och hoppande mellan parallella universum. Och det var kul i början, men mot andra halvan blev filmen mindre och mindre spännande när filmens "stakes" förtvinade i samma takt som mer och mer obegriplig magi användes. 

Det är ett stort problem med filmer av denna typ då allt till slut kan lösas med magi. Rätt gjort sätts tydliga regler upp så att åskådarna kan uppfatta när det är farligt eller ej. Man om svåra situationer fixas med oetablerad hokus-pokus blir filmen tom och sladdrig. Därför kan vi redan nu sluta oroa oss över hur det gick med Wanda i slutet. Hon hokus-pokusade sig i säkerhet innan hon blev krossad av templet.

Det nya ansiktet America Chavez var väl helt ok, men mycket intetsägande och tyvärr kände jag ingen kemi mellan henne och Stephen. Trist nog verkade hon besitta väldigt stora krafter. Hoppas, hoppas att hon inte råkar ut för problematiken med OP som Stålis och Cap Marvel. Nu får vi också hoppas att Xochitl Gomez inte är en idiot som B.L.

Men som sagt, filmen var underhållande. Elizabeth Olsen är som vanligt bra som attans. Jag gillar Cumberbatchs och McAdams samspel. Gomez, den nya, var kul men lite anonym och platt som sagt. Några Marvel-figurer överraskade mig rejält. Ha, jag hade lyckats hålla mig ren från spoilers!

Filmen kommer dock antagligen inte vara speciellt omtittningsbar som de bästa MCU ofta är. Den hade inte mycket av humorn som kan lyfta även det svagaste manuset, men än värre inte en stark känsla av vänskap och lojalitet. Snarare motsatsen.

Phase 4 har inte startat speciellt bra. Black Widow var bra men resten har varit undermåligt, inklusive otroligt nog sämsta filmen i hela serien. Jag vill inte ens skriva titeln här igen. Dagens film är kanske den näst bästa i P4 ändå?

Betyg: 3/5

Om du vill läsa fler tankar om filmen, hoppa över till Sofia.

A Quiet Place Part II (2020)

Vad har denna film som vi inte redan såg i den första? Tja även om denna var ganska spännande och underhållande så kan frågan sannerligen ställas i detta fall. Jag har svårt att hitta svaret.

Uppföljaren ger oss i princip samma film igen. Jag älskade inledningen och trodde då att detta skulle bli en prequel. Det finns något lockande med scener när aliens attackerar jorden som i War of the worlds, Cloverfield eller varför inte Edge of tomorrow? Och jag hade gärna sett mer av John Krasinski.

Men efter ett tag visade det sig att detta var en uppföljare som startar direkt där ettan slutar. Nu fick jag nöja mig med Emily Blunt och hon är förvisso bra men hon bär kanske inte en hel film på sina axlar trots allt. Hon var bra som badassigt bollplank för Tompa men här blev det lite tunt. Och nej Cillian Murphy har inte samma ”star quality” som Tompa. Egentligen finns där ingen skådis i filmen jag håller av extra mycket. Vid sidan Av Emily Blunt är Djimon Hounsou de bästa av de vi får.

Jag börjar bli less på rednecks-hillbilly-crazies som alltid ska dyka upp i filmer som denna. Nog nu, hitta på andra utmaningar för hjältarna.

Den stumma dottern Regan spelas av den stumma skådespelaren Millicent Simmonds och hon gör rollen bra. Tyvärr fattade jag inte all dialog som framfördes med teckenspråk. Kontexten gav de huvudsakliga dragen men jag kliade mig i huvudet flera gånger över vad de egentligen menade.

Om mittendelen var lite repetitivt var slutet ganska festligt i alla fall. Där på paradisön. Till sist sprang alla omkring och skrek ändå.

Spännande och underhållande men inte en film jag kommer fundera jättemycket på mera. En trea.

Betyg: 3/5

A Quiet Place (2018)

Trevligt! Skulle träffa Vanessa och se en film och äta en bit mat. alltid kul.

Ready player one hade hon redan sett (och gillat), Blockers föll bort i "förhandlingen" och till slut föreslog jag A quiet place. Vanessa är likt jag inte så värst sugen på skräckfilm men jag valde att kalla den för en thriller. Det kändes som att det inte var den typ av skräckis som man behövde vara orolig för sin nattsömn direkt. Vanessa som sett trailern var lite mer skeptisk men sa ok.

Vid filmens första "jump scare" såg Vanessa rejält skakad ut och jag började undra om jag skulle tvingas ångra mitt filmval. För det var ju jag som pushat för filmen! Men efter ett tag visade det sig att detta inte var en läskig spökfilm, utan en sci-fi-thriller mer lik skräckisen Alien . Vi gillar inte spökfilmer med djävulsbarn och svartögda små japanska flickor, men aliens går bra! Med tanke på läskigheterna vi hann se i trailers före filmen, som bara var av den läskiga sortens spökfilm, fann jag A quiet place som ett lugnt (och tystare) alternativ.



Nu till spoiler-delen! Akta er, spoliers bakom ryggen!

Filmen bygger på en spännande premiss med en fasligt otrevlig alien som invaderat jorden. De är blinda men de har en extremt bra hörsel. Det går att döda dem men de har ett pansar och är hårda jävlar att ta dö på. John Krasinski (13 hours och amerikanska The Office) gör här regidebut och han har varit med och skrivit manus. Han och äkta makan Emily Blunt (Edge of Tomorrow) spelar ett par i filmen vilket är kul. Båda gör riktigt bra insatser i alla sina respektive roller.

Filmen är otroligt spännande men inte nödvändigtvis skräckinjagande. Familjen lever mer eller mindre i tystnad och filmen är tyst i partier. Publiken på vår visning var otroligt tyst vilket var en kul detalj. Någon enstaka gång skrek en tjej till lite längre bak i salongen. Det blev en härlig känsla i rummet när det var som mest nervpirrande.



Filmer som denna kan falla på logiska luckor, speciellt om filmens slut blir helt ologiskt, något som många sci-fi med låg budget råkar ut för. Denna film har inte sådana svagheter. Den håller ända in till slutet som var ärligt filmens övriga stil, logik och känsla. Självklart kan det finnas små detaljer som kan uppfattas som dumma men jag är mer intresserad av den övergripande storyn och hur karaktärerna utvecklas och samverkar. Och de bitarna är jättebra i denna film. Hatten av för team Krasinski-Blunt!

Emily Blunt dominerar filmen skådespelarmässigt. Hon är allt som oftast bra och efter denna film samt Edge of tomorrow börjar jag gilla henne skarpt. Regin var tajt och bra, debutant som han var den gode John. Jag tyckte barnskådespelarna skötte sig bra också. Speciellt dottern var bra.

Gillar också att handlingen var simpel, som den ofta är i bra spänningsfilmer. Då kan manusförfattare och regissör koncentrera sig på och ta sig tid till att mejsla ut spänningen istället för att hasta vidare i en komplex handling. Just att det inte är så mycket dialog leder till en förhöjd fokus på spänningen i scenerna. Mycket effektivt. Man hade kunnat tänka sig ännu mindre dialog till och med!

Allt som allt en riktigt skön sci-fi-thriller. Klart underhållande och helt klart en film som bör ses på bio.

Jag ger A quiet place fyra döva skådespelerskor av fem möjliga.

Betyg: 4/5

13 Hours: The Secret Soldiers of Benghazi (2016)

Jag hade höga förväntningar på 13 hours: The Secret Soldiers of Benghazi när den sågs på Stockholm Filmdagar. Jag hade just börjat läsa boken som filmen bygger på och den verkade mycket spännande. För min revy på boken och kortfattad beskrivning av själva incidenten kan ni läsa här.

Jag trodde kanske inte att filmen skulle komma upp i samma nivå som Black hawk down eller Zero dark thirty men jag hade ändå mina förhoppningar om något väldans bra. Visst det är Michael Bay som regisserat och han är ju mest känd för bombastiska idiotiska filmer som Transformers-filmerna. Men samtidigt har han gjort en film som The rock och den är ju riktigt najs, betyg 4:a! I bästa fall skulle grundmaterialet för 13 hours ge Bay en bra historia att berätta och då skulle hans tekniska skicklighet kanske kunna komma till sin rätta.

Tyvärr blev inte visningen hundraprocentig då det var något strul med den digitala kopia som visades på Victoria-biografen. Textningen fungerade inte alls. Vi fick alltså se filmen otextad. Och det var inte det lättaste då det mesta av den mest intressanta dialogen gavs under de mest intensiva och ljudliga scenerna. Det handlade inte så mycket om att inte förstå orden, utan om problem att höra vad de sa. Engelsk textning hade varit utmärkt. Således kände jag en viss otillfredsställelse redan när vi gick ut från biografen. Jag bör nog se om filmen innan jag ger ett slutgiltigt betyg.

Men så mycket kan jag säga att den kommer hamna någonstans "in the middle of the pack". Ej lika bra som ovan nämnda filmer men bättre än filmer som Lone survivor och American sniper. Och nu när jag läst klart boken vill jag se om filmen än mer. det är intressant hur mycket i filmen utspelades exakt som boken beskrev det. Jag vill se om filmen inte minst för den sakens skull.

Skådespelarna är inte jättekända men de sköter sig väldigt bra. Jag hade i alla fall inga problem att se dem som de legosoldater de spelade. Teamet bestod ju av före detta Navy SEALs och andra kapabla krigare. De mest kända skådespelarna i gänget är John Krasinski och Max Martini.

Jag vet inte om filmen bryr sig speciellt mycket om politiken bakom incidenten. Man pratar lite om både situationen i Libyen och det faktum att the State Department dragit ner på säkerhetsstyrkor på de diplomatiska posterna på grund av besparingsskäl. Men när striderna väl startat handlar det bara om att klara livhanken och hjälpa sin kompis bredvid sig. Som "Hoot" säger i Black Hawk Down:

"Hoot": Y'know what I think? Don't really matter what I think. Once that first bullet goes past your head, politics and all that shit just goes right out the window.

Efter filmer tyckte en del i gänget att filmen hade för smöriga och sentimentala scener i slutet av filmen. Jag störs uppenbarligen inte riktigt lika mycket som vissa av den saken och jag hade nog inte tänkt på saken om den inte diskuterats så intensivt under middagen vi intog på den lokale indiern efter filmen.

Jag blev mer sugen att se om filmen när jag läste boken. Nästa gång ska jag dock se den med textning påslagen. Tills vidare ger jag 13 hours: The secret soldiers of Benghazi tre starka killar av fem möjliga.

Betyg: 3+/5

Jag misstänker att flera av mina bloggkompisar inte var lika nöjda med filmen som jag. Kolla här:
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito
Har du inte sett den?
Movies-Noir
Fiffis filmtajm (från lördag 20/2)