Tom Clancy's Jack Ryan - Season 4 (2023)

Sista och fjärde säsongen av Jack Ryan är bara sex avsnitt och det var givet att se klart showen efter att ha sett de tre första säsongerna i rask takt under ett regnigt augusti.

Denna gång måste Jack, Greer och Mike förhindra att en mexikansk drogkartell går ihop med internationella terrorister för att hota Amerika och världen med både knarket och bomberna.

Det visade sig lustigt nog att former director Miller faktiskt var en ful fisk (se min kommentar i texten om S3), och nu ska ms. Wright ta över som ny director of CIA. Först måste hon dock bli godkända av ett gäng sura senatorer i ett utskott. Därmed kan hon inte stötta Jack i jakten på de onda och han måste åter igen gå rogue! Det verkar nästan som att Jack vill arbeta ensam och fri...

Som alltid är det spännande med cliff hangers i slutet av var och varannat avsnitt. Tyvärr var manusskrivande kanske inte på topp denna gång (heller). Cathy Mueller (Abbie Cornish) skohornas in för att vi ska få lite mera love innan showen hängde upp passerkortet för gott och pensionerande sig.

När sedan säsongens main villain avslöjas blev jag rejält besviken. Det kändes som att världen krympte och jag undrar om writers room hade drabbats av svårmod. Heller en ond stor organisation som agerar i mörkret med sin illvilliga planer. Här hade de kunnat ge oss en rejäl Ludlum-konspiration! Att en av de redan introducerade karaktärerna låg bakom allt kändes fjuttigt.

Jag känner att showen gjort sitt när Jake, Mike och Chavez (Michael Peña) kunde storma ett extremt välbevakat kasino utan vidare förberedelser. Men alla ambitioner om att vara realistiskt försvann när Jack klara sig från att få hela ryggen översköljd av kokande vatten genom att bita ihop och några få timmar senare var han uppe på benen och sprang omkring igen. Nej, med den "superhjälte"-nivån på actioninnehållet faller premisserna med en spionserie för mig. Här närmade sig showen den olycklige Citadel i tafflighet.

Nu är det slut. Jack Ryan i tv-serien är mer operativ och mer av en bad ass soldat än vad han var i de böcker jag läst om honom. Tom Clancy var med som executive producer för showen så han måste väl ha godkänt det hela. Samtidigt var ju både Harriet och Brandon Sanderson executive producers för första säsongen av The Wheel of Time, så det är sannerligen inte en garanti att serien blir bra.

Betyg: 2/5

Tom Clancy's Jack Ryan - Season 3 (2022)

Tom Clancy's Jack Ryan är inte den bästa spionserien jag sett men den är nog så spännande och den inbjuder till "binge watching". Jag kastade mig in i tredje säsongen direkt efter att jag tittat klart på S2.

Denna gång ska Jack, Greer och Mike stoppa ett världskrig mellan Ryssarna och västvärlden. Det är höga stakes och säsongens problem är bra iscensatt. Säsongen inleds med en suggestiv scen från mörkaste Sovjetunionen 1969 om en utveckling av ett icke spårbart litet kärnvapen som kan användas för att starta eller elda på konflikter. Detta onda vapen poppar upp i nutid och Jack får nys på det. The chase is on...

Jacks irriterande chef ms. Wright beordrar honom att sluta jobba med caset och Jack måste åter igen gå "rogue". Detta verkar vara Jacks modus operandi.

Jag gillar karaktärerna och deras samarbeten, Jack, Greer och Mike. Greer blir mer och mer den tänkande hjärnan som förstår sig på hur fienden tänker medan Jack och Mike mer och mer påminner om Modesty och Willie.

Samtidigt blir det lite fånigt när höga CIA chefer för att inte tala om Tjeckiens president gör egna utflykter, utan livvakter etc, och försätter sig i knipa. Det känns oproffsigt allt som oftast och det uppfyller endast manusförfattarnas behov av drama, inte en realistisk hantering om man nu ska vara lite kritisk.

Delarna om Tjeckien och deras president var säsongens svagaste och då gillar jag ändå Nina Hoss som skådespelerska. Det kändes oklart om Tjeckien ens var med i NATO, vilket de ju är(!), och hanteringen av hoten mot landet kändes allt annat än realistiskt. När man sitter och funderar på sådana saker istället för att hänge sig åt spänningen har showen missat något viktigt i sitt upplägg kan jag tycka.

Jacks lokala CIA chef ms. Wright startade som en backstabbing bitch men hennes karaktär fick upprättelse i slutet av säsongen. Jag hade svårt att lita på henne ändå. Däremot verkade högsta CIA hönset director Miller vara en ful fisk så jag blev lite förvånad när han bara försvann ur handlingen mot slutet. Hade gärna sett lite mer konspiration där. Det är alltid kul med lite Ludlum-känsla över dessa spionserier. 

Karaktärerna Luka och Petr var båda intressanta, speciellt den gamle Luka från Sovjet. Eftertankens kranka blekhet hade nått honom. En gammal grizzlybjörn som man gärna har på sin sida när det blir hett om öronen. 

Bra underhållning för stunden ändå!

Betyg: 3/5

Tom Clancy's Jack Ryan - Season 2 (2019)

Denna säsong är det personligt för Jack. Han åker ner till Venezuela med en amerikansk senator som var en gammal vän från Jack tid i det militära. De skulle förhandla med regimen men det blir bråk och senatorn ryker med. Jack blir sablans arg.

Under denna säsong lär vi oss att Jack med lätthet tar sig vatten över huvudet och gärna går "rogue", dvs att han arbetar under radarn utan stöd från han överordnade. Mycket av det som sker är ännu mer orealistiskt än vad som brukligt är i en serie som denna och allt känns för övrigt lite för småskaligt. I slutet av säsongen intar tex Jack och några få män det venezuelanska presidentpalatset efter de flög in med en en amerikansk militärhelikopter och landade den i lugn och ro.... Det blev lite löjets skimmer över manus av och till.

Men samtidigt är serien till dess struktur alltid spännande. Det är lätt att titta vidare på ett avsnitt till hela tiden. Jack har hjälp av ett litet team av special ops. De är vassa, men trots det gör de korkade val ibland. Jag ser det som att dessa val är där endast för att det passar in i storyn, inte att det på ett rättvist visar upp vad den typen av specialister skulle gjort. Till exempel att Uber blir kvar i djungeln var extremt korkat. Och enda anledningen till att han var så korkad var för att gänget på det sättet skulle upptäcka fånglägret. Hans agerande styrdes av behov i manuset och inte tvärtom.

Det är ibland som manus är som ett dataspel, med transportsträckor till nästa "task" som i showen är nästa spännande actionscen. Tyvärr saknas den övergripande spänningen då inget direkt hot mot världen eller ens USA ruvar bortom horisonten. Konflikten handlar om vem som ska få äga en fyndighet av värdefulla mineraler...

Trots kritiken är det underhållande och jag gillar Ryan (John Krasinski), Greer (Wendell Pierce) och vår nye hjälte Mike (Michael Kelly).

Under säsongen träffade vi Noomi Rapace som en tysk underrättelseofficer, och hon var svag i den rollen. Roligare var säsongens main villain Max, spelad av Tom Wlaschiha.

Danne tipsar om att säsong 3 är den starkaste så jag tittar vidare!

Betyg: 2/5

Tom Clancy's Jack Ryan - Season 1 (2018)

Jag söker en bra spionserie. Den bästa inom genren som pågår såvitt jag vet är Slow Horses med två förträffliga säsonger bakom sig. Gary Oldman som en gammal avdankad spionchef helt i John Le Carrés anda. Men den tredje säsongen har inget debutdatum än, internets gissar på någon gång i vinter.

Under tiden ville jag se något annat och kom att tänka på denna serie som kompis Danne i Göteborg har nämnt som duglig - Tom Clancy's Jack Ryan med John Krasinski som Jack Ryan och Wendell Pierce som James Greer.

Jomen visst, detta är dugligt. Serien har fyra säsonger innanför västen och därefter var det slut. Lite skönt med en serie som är avslutad så slipper det bli mer väntande à la Slow Horses.

Under första säsongen får vi lära känna en ung Jack Ryan och en James Greer mitt i en vinglig karriär. The mani villain är Mousa bin Suleiman en islamisk terrorist som gör oreda både i Frankrike och USA. Suleiman spelas av Ali Suliman. Hans bakgrund och drivkrafter sätts upp bra. Han kommer från Libanon och hans föräldrar dödas i inbördeskriget på åttiotalet. Suleiman och hans bror växer upp Frankrike men trots goda intentioner och utbildning släpps han inte in i samhället och radikaliseringen är ett faktum. Det är trista omständigheter att vara en andra klassens medborgare i Europa när han som krigsherre i mellanöstern blir behandlad som en kung med hängivna följare och kvinnliga slavar, både kidnappade och via äktenskap. Som åskådare tycker man både synd om honom och förfäras och äcklas över hans grymhet. Hans öde som en andra klassens medborgare i Paris ställs mot andra klassens medborgare i mellanöstern, dvs kvinnorna.

Säsongen är tämligen spännande. Inte i klass med Kiefer och hans 24, men ändå underhållande. Jack är en helylleamerikan, och målas upp som en romantiserad bild av en rättfärdig CIA-agent. James Greer är lite mer kantig och honom gillar jag. Dessutom finns det några roliga birollskaraktärer, dels Tony, en turkisk smugglare, dels Sandrine Arnaud den franska kollegan till Jack. Sen har vi förstår Jacks romantiska intresse Cathy Mueller som spelas av förträffliga Abbie Cornish. Mycket bra.

Säsongen var underhållande och höll mig intresserad hela vägen. Den är som bäst i Washington och när vi får följa Jack och Greer. Den sackade betänkligt när vi fick följa Suleman eller hans fru Hanin och deras barn. Hennes story arc var trist om än hjärtskärande. Ingen fara detta är helylle, så det går bra till slut.

Betyg: 3/5