Upgrade (2018)

Idédrivna sci-fi-filmer är alltid intressant, storfilmer likväl som independent med låg budget. Upgrade är av den senare sorten. Den har uppskattats av flera filmexperter jag känner och jag tog mig an filmen med nyfikenhet och anspänning.

Filmen utspelas i en nära framtid där en galen uppfinnare leder ett av världens största bolag. Filmmakarnas har döpt honom till Elon, er… Eron var det visst. Han har en ”tech”, en ”widget” med namnet Stem som opereras in i nacken på en människa och därefter tar Stem över den olyckliges kropp. Något sådant, ungefär, typ.

Filmen är en samproduktion mellan USA och Australien. De två största rollerna spelas av amerikanerna Logan Marshall-Green och Betty Gabriel, den senare som vi såg i den där fantastiska scenen i Get Out där hon grät och skrattade i samma ögonblick. Resten av casten är australiensare och filmen är inspelad ”under there”.

Idén är lovande och actioninnehållet är ganska bra men filmen höjer sig aldrig över medelmåttan. Den lever i skuggan av banbrytande filmer som The Matrix, Dark City och Strange Days men den adderar egentligen inget nytt till genren. Jag hade kanske för höga förväntningar på den för jag fann mig uttråkad och besviken.

Filmen hade dock ett coolt slut som vagt påminde oss om slutet i Ex Machina. Maskinerna tar över! Kanske hade filmen varit mer intressant om den hade startat lite före den slutade?

Betyg: 2/5

Tom Clancy's Jack Ryan - Season 3 (2022)

Tom Clancy's Jack Ryan är inte den bästa spionserien jag sett men den är nog så spännande och den inbjuder till "binge watching". Jag kastade mig in i tredje säsongen direkt efter att jag tittat klart på S2.

Denna gång ska Jack, Greer och Mike stoppa ett världskrig mellan Ryssarna och västvärlden. Det är höga stakes och säsongens problem är bra iscensatt. Säsongen inleds med en suggestiv scen från mörkaste Sovjetunionen 1969 om en utveckling av ett icke spårbart litet kärnvapen som kan användas för att starta eller elda på konflikter. Detta onda vapen poppar upp i nutid och Jack får nys på det. The chase is on...

Jacks irriterande chef ms. Wright beordrar honom att sluta jobba med caset och Jack måste åter igen gå "rogue". Detta verkar vara Jacks modus operandi.

Jag gillar karaktärerna och deras samarbeten, Jack, Greer och Mike. Greer blir mer och mer den tänkande hjärnan som förstår sig på hur fienden tänker medan Jack och Mike mer och mer påminner om Modesty och Willie.

Samtidigt blir det lite fånigt när höga CIA chefer för att inte tala om Tjeckiens president gör egna utflykter, utan livvakter etc, och försätter sig i knipa. Det känns oproffsigt allt som oftast och det uppfyller endast manusförfattarnas behov av drama, inte en realistisk hantering om man nu ska vara lite kritisk.

Delarna om Tjeckien och deras president var säsongens svagaste och då gillar jag ändå Nina Hoss som skådespelerska. Det kändes oklart om Tjeckien ens var med i NATO, vilket de ju är(!), och hanteringen av hoten mot landet kändes allt annat än realistiskt. När man sitter och funderar på sådana saker istället för att hänge sig åt spänningen har showen missat något viktigt i sitt upplägg kan jag tycka.

Jacks lokala CIA chef ms. Wright startade som en backstabbing bitch men hennes karaktär fick upprättelse i slutet av säsongen. Jag hade svårt att lita på henne ändå. Däremot verkade högsta CIA hönset director Miller vara en ful fisk så jag blev lite förvånad när han bara försvann ur handlingen mot slutet. Hade gärna sett lite mer konspiration där. Det är alltid kul med lite Ludlum-känsla över dessa spionserier. 

Karaktärerna Luka och Petr var båda intressanta, speciellt den gamle Luka från Sovjet. Eftertankens kranka blekhet hade nått honom. En gammal grizzlybjörn som man gärna har på sin sida när det blir hett om öronen. 

Bra underhållning för stunden ändå!

Betyg: 3/5

Get Out (2017)

Get out är en av de filmer som kommer definiera filmåret 2017. Den är något nytt och spännande och gav mig en helt ny typ av skräckfilmskomedi. Till skillnad från roliga men ospännande filmer som Zombieland eller Shaun of the dead var denna både nervpirrande så att jag knappt kunde andas och oväntad rolig på ett becksvart vis. Stämningen under första halvan kunde skäras med kniv och jag var helt slut i nerverna när filmens idé sent omsider börjades skönjas. Då avtog som brukligt den isande spänningen. Samtidigt är filmen en suverän satir med svart absurd humor. Dessutom har den ett underbart slut som inte går av för hackor. Only in the movies!



Att filmen är skriven och regisserad av en debutant känns mäkta imponerande. Jordan Peele har mest arbetat som skådespelare och framför allt i tv-serier. Nu snart 40 år gammal har han gjort sin första film och den är sensationellt bra i det perspektivet. Det känns som att man är i trygga händer filmen igenom, och då menar jag det filmiska hantverket. Då det gäller känslan från filmens handling är den det motsatta. Att stämningen på festen ute på landet kändes så hotfull att man inte kunde sitta stilla säger en hel del om hur bra filmens regissör är, men också mycket om dagens samhälle.

Skådespeleriet är också världselit och där givetvis Daniel Kaluuya i rollen som Chris står ut. Han har en närvaro som krävs för rollen och det skiner igenom. Förmågan att låta stora tårar bildas och rinna nerför kinden är ovanlig. Bradley Whitford är en gammal favorit och han är också mycket bra i denna film. Det är inte en helt lätt roll han har här. Catherine Keener är ok men inte riktigt lika bra som jag hade förväntat mig. Jag tycker att hon med sitt skådespeleri avslöjar för mycket om sin karaktär. Oklart vad som går fel dock, det är bara en känsla jag fick. Betty Gabriel i rollen som hemhjälpen Georgina var dock ypperlig. Det finns en scen med henne som var en av filmårets scener alla kategorier. Så bra.



En av filmens viktigaste roller är Rose och hon spelas av Allison Williams. Samtidigt som hon gör rollen intill perfektion är hon också förvillande lik Kiera Knightly och det drar trots allt ner lite. Trist med ovidkommande och ovälkomna frågor som rumlar runt i huvudet under titten. Är det samma alien-haka de har kanske?

Och nu kommer vi till handlingen... Nej, det gör vi inte. Se filmen så ospoilad som möjligt. Det är den värd. Se den på bio för att i bästa fall få höra hur publiken lever sig in handlingens bergochdalbana. Detta är en imponerande filmdebut, en mustig blandning av skräck, obehag, komedi, politik, spänning och utlösning.

Jag ger Get out fyra "sunken places" av fem möjliga.

Betyg: 4+/5