fredag 28 mars 2014

The Place Beyond The Pines (2012)



Filmen dök upp på svenska biografer i april förra året och jag fick snabbt uppfattningen via bloggar och annat att det var en speciell film. Men av olika anledningar tog det lite tid för mig att komma till skott. På Imdb anges den som en film från 2012, men den hade biopremiär någonstans i världen först 2013 så jag räknar den som sådan.

Jag hade ganska höga förväntningar men inte orimligt höga. Det var därför inte på grund av dem jag blev besviken. De första 10-20 minuterna med en som vanligt tystlåten Ryan Gosling var helt klart intressanta men sedan blev det bara tråkigt. Precis när historien ska switcha från Goslings karaktär till Coopers började jag titta på klockan, skruva mig i fåtöljen och kolla min mobil.



Tre akter. Kan funka bra, men strukturen i sig gör inte filmen bättre. Någon idé med de tre akterna måste finnas. Annars blir det ju bara tre fristående kortfilmer efter varandra.

Jag fann denna film ganska välgjord och med flera stabila skådespelarinsatser. De försökte nog allt göra en fin arty-farty-film. Filmmakarna verkade vara väl medvetna om det sista i alla fall. Arty-farty, eller som en del skulle kalla det pretentiöst gojja. Vad har filmen i sin berättelse vid sidan om att den kan ses som tre kortfilmer? Vad i berättelsen motiverar de tre akterna? Kan det vara ett hemmasnickrat dravel om att brottslighet eller otur skickas vidare via generna? Viken dynga, hörni.


Jovisst kan brottslighet och klass överföras via föräldrar, tradition eller kulturell omgivning i dess bredaste mening. Men här går Lukes son i sin fars fotspår, ner till detaljen med motorcykeln, utan att han ens vet om sin far under uppväxten. Istället har han vuxit upp i en familj som framställs som stabil och med rimligt hyfsad moralkompass. Vilket budskap är det egentligen de säljer i denna film? Vilken koppling mellan Luke och hans ovetande son är det de vill påvisa? Nej, filmens struktur, med de tre akterna, funkar bara om man gör något vettigt med denna struktur och istället får vi en hemmasnickrad amatörspsykologisk analys av banden mellan far och son. Bläh.


Vad var då bra? Jag gillade Dane DeHaans insats. Han ser ut som en spinkigare och knarkad version av en ung Leo men han är bra. Gillade honom också i Lawless och Chronicle. Ray Liotta var bra som korrumperad snut, men det känns som att han spelat den rollen flera gånger tidigare och därmed är valet av honom för denna film ett tråkigt och riskfritt val.

Bradley Cooper försökte göra en annan roll än den vi brukar se honom i men det funkar inte fullt ut. Han må varit en rookie i inledningen av hans akt, men jag köpte inte hans roll. Det blev bättre i tredje akten, men då var jag sedan länge trött på filmen.

Jag ger The place beyond the pines två pretentiösa filmer av fem möjliga.

Betyg: 2/5


14 kommentarer:

  1. Då jag sett filmen själv kan jag ju på ett viss sätt förhålla mig till (och ta in) vad du skriver...men samtidigt finns det något lockande i den här hos mig...om det här med arvssynder kanske..?
    Den är inte asbra på långa vägar...men väldigt intressant och märkligt suggestiv...typ.

    Bra spaning där på DeHaan. Han ser banne mig ut som en tärd Leo! Tänkte inte på det förrän nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kunde inte skaka av mig likheten med Leo ens i Lawless, den första filmen jag såg med DeHaan.

      Nej, denna var inte asbra. Jag var nära att stänga av den flera gånger....

      Radera
  2. Var du på dåligt humör när du såg filmen? ;)

    Själv tyckte jag de tre akterna knöts samman bra. Gillar den episka känslan. Jag såg inget arty-farty utan bara arty. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, nej jag tror inte att jag var på ett dåligt humör. Det skulle vara tankvärken då...

      Jag kan iofs tänka mig att gränsen mellan episkt och pretentiöst allt som oftast är hårfin och då är det kanske inte så konstigt att man ibland hamnar på olika sidor om den gränsen. För mig var detta väldigt pretentiöst. Känner det som många andra beskrivit filmen Crash. Pretto helt enkelt.

      Radera
  3. Inte heller jag såg det arty-fartyga, jag såg en mycket välgjord film med en "riktig" historia och fina skådespelare. En härlig biofilm helt enkelt.

    Jag har tyckt tvärtom om dina fyra senaste inlägg ser jag nu :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kan vara olika. En del ger Movie 43 en femma, glöm aldrig det. ;-)

      Som du vet var jag nära att stänga av denna. Du peppade på att jag skulle se klart den. Känner lite liknande vibbar för hans tidigare film Blue Valentine, en film som jag är räd för att jag gav ett för högt betyg när det begav sig (4:a). Den har svalnat rejält i mitt huvud och med denna uppföljaren börjar jag inse att det inte är en favoritregissör vi har att göra med här.

      Radera
    2. Jag kommer nog aldrig få chansen att glömma att jag gav Movie 43 en femma. Det kommer stå på min gravsten, det enda omvärlden kommer minnas mig för ;D

      Men så är det nog, det är kanske inte en favvoregissör för dig. Du får hålla dig borta från nästa film han gör.

      Radera
    3. Ånej, så lätt kommer han inte undan min kritiska blick.

      En favoritbloggare skrev häromdan:
      "Det är också ett bevis för att det är dumt att avstå från att se en film enbart baserad på någon filmmakares/skådespelares gamla meriter eller på sina egna fördomar. Ibland får man nämligen äta upp dom och jävlarimej vad det smakar gott."

      Dessutom gillade jag Blue Valentine bra mycket mer än The pines (aka Pinan).

      Radera
    4. Undrar vilken hyperklok människa som skrev det där? Otroligt genomtänkt. ;)

      Nu blev jag sugen på att se om Blue Valentine bara för det :)

      Radera
  4. Jag är också emot dig här, sorry ;) Gillade filmen som gav mig en skön bioupplevelse när jag såg den för snart ett år sen. Blue Valentine gav jag en stark fyra, denna fick en fyra.

    Så här skrev jag om filmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Emot? Det handlar ju inte om det. Tokigheter! Missta mig aldrig för en som pratar om "sina" filmer som om det vore familjemedlemmar som man inte får kritisera eller något sånt! :-)

      Håller med Blue Valentine var en klart intressantare film ur flera aspekter. Handlingen var en.

      Radera
  5. Har än inte sett den kanske därför den hyllats så mycket och varit rädd att bli lite besviken. men tids nog.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Risken var kanske större innan du såg mitt betyg?

      Man gör ju vad man kan för att hjälpa en broder! :-D

      Radera