onsdag 19 mars 2014

Tommy (2014)



När kommer Tommy?

Månadens filmspanarträff gick av stapeln i lördags. Jimmy från Except Fear valde film denna gång och det blev den svenska thrillern Tommy. Jag har kluvna känslor inför svenska filmer. De två senaste riktigt bra är Låt den rätte komma in från 2008, och förra årets Hotell. Alltså hela fem år emellan de senaste två topparna. Därför var inte förhoppningarna så högt ställda inför denna film.


Efter visningen gick hela gänget ut och åt mat och skrålade i vinglasen och whisky till kaffet. Kvällen var speciell för mig för jag hade tillfrågats att hoppa in som ställis för Erik för ett avsnitt av filmpodden Har du inte sett den?. Det var fjärde gången jag var gäst hos Markus och killarna. Som vanligt är det jättekul att delta i poddningen samtidigt som en lätt nervositet infinner sig. Denna gång tänkte jag smörja tungan med en pinne till kaffet, men jag tror att den mest låste in en del filmnamn i hjärnan som behövts under inspelning. Aaron Sorkin, för bövelen!

Jag och Markus pratade igenom Tommy ordentligt i vår långa konversation som ni kan avnjuta via det poddlyssnarprogram ni själv valt så detta blogginlägg blir dels en länkning till sagda poddavsnitt, dels en repetition och sammanfattning av vad jag tycker om filmen. Har du inte sett den?-avsnittet som jag deltog i hittar du här.


Tommy har ett koncept som till en början verkar hyfsat intressant. Den spänner verkligen bågen, och det ska filmmakarna ha cred för, men tyvärr lyckas de inte speciellt väl. Det jag ofta tycker är kasst i svenska filmer är en svag dialog och teatraliska skådespelarinsatser. Här kan man fråga sig varför det inte finns en filmskådespelarskola på samma nivå som DI i Sverige?

Både dialog och skådespelarprestationer är dock faktiskt helt ok i denna film. Jag var speciellt nyfiken på sångerskans Lykke Li's insats i filmen. Hon spelar huvudpersonens lillasyster som är en ganska stor roll. Lykke klarar sig mycket bra, hon sticker inte alls ut på ett negativt sätt. Tyvärr såg jag för lite av den persona som jag sett på live-scenen de tre gånger jag sett henna uppträda. Men det är väl egentligen bara ett tecken på att hon är duktig som skådespelerska.


Nej, det stora problemen som denna film lider av är strukturen, "look and feel" samt vanvettigt stora logiska luckor i handlingen. Om vi börjar med "look and feel". Jag förstår inte varför svenska filmer måste se så gråa, skitiga och sunkiga ut. Det är som att filmmakarna vill visa den råa verkligheten och att det kan endast göras med dystra kamerasvepningar över höghusen i förorterna. Som en kontrast till snyggare film kan detta funka, lite då och då, men i Sverige är detta normen. Överraskningen är inte längre att ge oss det skitiga, överraskningen skulle vara en svensk filmmakare som vågade göra en film lite mer glassig. Men jag antar att de är för rädda, de graviterar mot "den sanna vägen". För att få produktionsstöd får man väl inte avvika från den svenska socialrealistiska gråa verkligheten som frodas i var och varannan polisfilm som går på TV4 på söndagskvällarna?


Strukturen... Jag hade hellre sett att denna thriller behandlades som en "simpel thriller". Gärna med en twist på slutet. Istället bygger de upp en spänning runt denna "Tommy". Alla råbusarna är jätterädda för Tommy och huvudpersonen Estelle utnyttjar det till fullo. För mig var det en rejäl besvikelse, lite av en pyspunka, när vi aldrig fick möta denna bad ass. Jag tror mig förstå filmmakarnas tanke, att denna MacGuffin kan bli ett verktyg för att få fram det drama som var deras huvudsakliga intresse. Men detta är inte en superdjup filosofisk film. För mig erbjuder den inget mer än en ordinär thriller och då förväntar jag mig en mycket bättre andra halva av filmen. Med tanke på att filmen har några grovt brutala scener (en avrättning och en tortyrscen med unhappy ending) borde den naturligtvis avslutas med ett våldsamt och spektakulärt slut. Detta fick vi inte alls.

Till sist finns det så många logiska luckor i denna film att man knappt kan ta den på allvar. Varför tog Estelle med sig askan till Sverige om nu hela hennes "play" bygger på att ingen ska få veta huruvida Tommy lever eller ej? Det första som händer är ju helt självklart just det som händer, polisen får tag på askan...


Nåväl, för en fylligare och fullare diskussion om Tommy, serien True Detective, Charlie Wilson's war, Enchanted, Hannah takes the stairs samt Doubt får du gå till podden och lyssna på avsnittet.

Jag ger Tommy två svaga "Keyser Söze" av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Mina tidigare inhopp som gäst i podden Har du inte sett den?:
1. Vi snackar heistfilmer.
2. Vi snackar andra dagen på Malmö Filmdagar 2013.
3. Vi snackar Her.





Men vad tyckte de övriga filmspanarna som har orkat plita ner sina tankar om filmen i fråga Tommy? Kolla här:
Har du inte sett den? (Markus poddar med mig som veckans gäst)
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis Filmtajm
Har du inte sett den? (Johans blogginlägg)
Except Fear

19 kommentarer:

  1. Håller inte riktigt med om att den är så skitig som alla andra svenska filmer. Visst visar de bilder från fula delar av Stockholm men tyckte ändå de lyckades fånga det lite mer poetiskt än det råbarkade realistiska som alltid visas i svensk film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag var kanske lite för hård där. Men jag tycker fortfarande att min generella kritik är relevant. Normen för svensk film av idag är inte speciellt aptitlig för mig. Men visst, när jag läste din revy insåg jag att Tommy har vissa poetiska passager som jag kanske underskattat. Och samtidigt var det väl just de scenerna plus intresset att få se Lykke Li som gjorde att jag ändå gav den 2:a och inte en 1:a.

      Radera
  2. Intressant teori där...att helveteskanalen TV4 förstört ännu mer för svensk film...:-)

    I övrigt angående svensk film håller jag tyst och slipar mina knivar...givetvis med ett hånfullt leende...!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte om jag menade att det är TV4's fel! :-) Men de visar alla dessa Beck-filmer och liknande som alla verkar ligga mitt i fåran av hur det "ska se ut" i svensk thriller av idag. Tyvärr, jag hade ju givetvis hellre velat bli positivt överraskad av ett nytt grepp, nytt format på berättandet eller nya idéer.

      Radera
  3. Vad gäller slutet och en önskan om twist så vet jag exakt hur jag hade velat att den skulle både börja och sluta för att bli en inte-som-alla-andra-thriller men det skriver jag inte här in case det kan ses som nån form av spoiler för eventuella biobesökare. Men en babian hade kunnat tänka ut samma twist som jag ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade mycket hellre sett en thriller som lagt krutet på thriller-aspekten dvs handlingen och händelserna. Och då behövs en twist som det kändes för mig. Men intet. Sista scenen kan kanske säljas in som någon form av mini-twist. Men istället gick vi som grupp ut från salongen med ett kollektivt WTF? Och det var inte den "bra typen" av WTF som i Lost highway eller MUlholland drive, utan WTF - "sloppy filmmaking".

      Radera
  4. Att försöka göra något flashigare och mindre förankrat i den gråa svenska betongförorten är väl normalt ett säkert recept för misslyckande? Hur gärna svenska gangsters än vill se sig som Tony Montana så har nog en bred biopublik svårt att köpa den bilden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det håller jag med om. Men det var inte att efterapa Scarface jag menade. Det handlar mer om känslan i filmen än miljön, men det är svårt att sätta fingret på det och lyckas vara tydlig, så förenklingar används som kanske bara funkar för dem som redan känner likadant...

      Denna diskussion kommer bli extremt generaliserad, men jag tycker att det är synd att svenska polisfilmer antingen blir en "Beck"-kopia eller en "Jönssonligan"-kopia. Det måste finnas så många andra vinklingar man kan välja...

      Kommer och tänka på den hypade svenska fantasy/sci-fi rullen Storm som kom för ett gäng år sedan. Intressant idé, men den såg lika grå och regndassig ut som en Beck-film. Svenska filmmakare dras åt det socialrealistiska bildspråket till och med när de gör en fantasyfilm! Jag blir galen. Storm var för mig en stor besvikelse...

      Radera
    2. Jag har inte sett Storm, men jag förstår vad du menar. Kanske är det en budgetfråga? Det måste vara mycket billigare att göra regndassig realism än Bad Boys 2.

      Eller misstänker du att det är en uppfattning om vad som är respektabelt filmskapande? Att det skall vara Hoyte van Hoytema om man vill slå på stort och göra något seriöst.

      Radera
    3. Storm började bra vill jag minnas, med lite nya vinklar för att vara svensk film, men sedan spårar det ut och blir lika usel som man förväntat sig.

      Radera
    4. @Carl: jag tror att det är en vedertagen sanning inom svensk film att det råa, realistiska, äckliga är finare än det andra. Om det ser för snyggt ut är det utan innehåll, typ. HvH gillar jag dock. Han filmar väl inte bara sånt...

      @Halo: hehe, du har som vanligt bra koll, och lika min åsikt också... :)

      Radera
    5. @Henke: Han gjorde visst Pistvakt också (och mindre viktiga Her och The Fighter). Jag associerar honom dock först med Låt den rätte komma in, Call Girl och Tinker Taylor Soldier Spy. Mycket grått 70-tal. Fast det är ju uppenbart att han har ett bredare register när han inte jobbar med svenskar, så det var ett orättvist påhopp. Jag är dock inte särskilt negativ till den snäva svenska stilen.

      Radera
    6. @Carl: Jodå jag vet att han skjutit en del najsa filmer. Her är glimrande. Gillar även TTSS som jag inte alls upplevde på samma sätt som Tommy.

      Radera
  5. Håller helt med om att den nog hade funkat bättre om man gått mer all in på det renodlade thrillerspåret, däremot tror jag att det hade kunnat funka utan att Tommy dykt upp om man bara hade kunnat strunta i alla halvkvädna visor som poppade upp här och var.

    Sedan gillade jag som sagt både Lykke och Moas insatser, men då har jag å andra sidan aldrig sett Lykke på scen. Ospoilad...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eniga. Det hade varit bättre om de inte låtsats göra en annan film...

      Konsert med Lykke Li kan jag starkt rekommendera.

      Radera
    2. Mja, tror jag håller mig till skådisen Lykke. Är inte så förtjust i hennes musik och då känns det lite onödigt med en konsert ;)

      Radera
    3. I will try to endure the pain ;)

      Radera
    4. Kan man sakna något man aldrig haft?

      Radera