torsdag 13 mars 2014

King Of California (2007)


Charlie: In questions of science, the analysis of 1000 is not worth the humble reasoning of a single individual! Galileo.

Denna film tänkte jag se redan på 2007 års Filmfestival men den fick inte plats i mitt schema. Jag tror att min gode vän Frasse någon gång nämnde att den var en skön film. Jag kan ha fått den indikationen från någon blogg nära mig också. I vilket fall gav jag den en chans nu. Den var faktiskt första film ut till och med. Detta är en liten, liten, fin, fin film. Den målas med ytterst små penseldrag, inga överdrifter här inte. Evan Rachel Wood spelar den tonåriga Miranda som växt upp med sin psykiskt instabile far. Mamman drog åt fanders när flickan var ung och har inte synts till på ett tag. Pappan Charlie spelas av en skäggprydd Michael Douglas.

Snyggt skägg!
Filmer om psykisk ohälsa och hur det påverkar människor runt omkring är lika känsliga och fragila som människorna de berättar om. Det är lätt att det blir melodrama eller för konstgjort och overkligt. Andra filmer från Filmfestivalen som behandlat psykisk eller fysisk sjukdom som jag sett är Smart people, 50/50The Sessions och Adam. De är alla sköna filmer och några är riktigt bra. King of California är också en bra film även om den kanske ger en lite mer junior än senior känsla, i filmsammanhang. Detta är regissören Mike Cahill's första och hittills enda film. Den lovade gott och han skulle säkert kunna göra en än bättre film nästa gång.


Personligen höll det inte riktig ända hem för mig trots allt. Evan Rachel Wood är en av de där "kalla skådespelarna" som jag så ofta har lite svårt med. Hon underspelar sin Miranda något våldsamt, inga tonårsutbrtt här inte, bara ledsna ögon. Michael Douglas är däremot mer varm än kall men även han underspelar så gott det går när man spelar en manodepressiv överintelligent fånge i ett för litet liv.

Filmen bjuder på en angenäm resa i det lilla California, långt från de stora kända städerna och gatorna. Och den har ett starkt slut. Jag var mycket nöjd över filmen, men den är inte topplistevärdig.

Jag ger King of California tre drömmar om ett annat liv av fem möjliga.

Betyg: 3/5


6 kommentarer:

  1. Lite intressant. Jag minns att jag såg denna utan att ha hört något om den. Det var dock inte på Filmfestivalen jag såg den vad jag kan minnas. Gillade filmen, men håller med om att det inte är top-notch.

    Minns att jag gillade både Douglas och Wood mycket. Gillar båda och tycker Wood har funkat bra i de flesta rollerna jag sett henne i. Lite av en favorit bland de unga skådespelerskorna (i mitt tycke klart bättre än Ellen Page och Carey Mulligan som alla verkar gilla).

    Här är min korta text om King of California.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, ganska liknande slutbetyg, men du omnämner den som en feelgood film och det kan jag inte riktigt hålla med om. Javisst har den svart och absurd humor, men jag fann den väldigt sorglig och mer mörk än glad,

      Radera
    2. Hmm, jag kommer ihåg den som feelgood, även om det nog var mer bitterljuvt. Inte en topp 10 film, men helt klart på den övre halvan bland filmerna från 2007.

      Radera
    3. Nej, det är sant, den kommer nog inte upp på topplistan.

      Radera
  2. Han har ett elegant skägg måste man säga.

    Det var några år sedan jag såg den men jag gav den tydligen högsta betyg, där ser man.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja just det, jag hade ju för mig att du gillade filmen. En 5/5? Ojojoj.

      Radera