Rear window (1954)

Stella: When two people love each other, they come together - WHAM - like two taxis on Broadway.

Rear window är Hitchcock's klassiker med James Stewart i huvudrollen som krigsfotografen Jeff som sitter hemma med ett brutet ben. I tristessen över sin inaktivitet sitter han och studerar sina grannar runt innegården. En natt ser han mycket mystiska händelser i en lägenhet och han börjar misstänka att mannen i lägenheten har mördat sin fru!

Detta är en sån där supermysig film som man antagligen kan se om hur många gånger som helst. James Stewart har en superhög lägstanivå och han är med i bokstavligen alla scener i hela filmen så om man gillar Stewart, som jag gör, är detta en film man vill kolla upp. I rollen som Jeffs fästmö Lisa syns den ljuvliga Grace Kelly. Hon var 25 år när filmen spelades in och det var bara en 2-3 år innan hon gifte sig med prins Rainer från Monaco och efter det gjorde hon inga fler filmer.

Hitchcock's säkra hand syns i fler sekvenser i filmen. Jag gillar speciellt när kameran går 180 grader från höger till vänster och vi ser Jeffs alla gårdsgrannar. Denna lilla kameraåkning kör Hitch om och om igen som för att påminna oss om de brokiga grannarna och hålla oss investerade i mysteriet. Vid sidan av mannen med den eventuellt mördade frun har vi miss Lonely hearts - som äter sin middag med imaginära gäster på ett hjärtskärande vis, den frustrerade jazzmusikern som komponerar vacker klassisk musik om kvällen, Miss Torso - den mycket viga balettdansösen som roar både Jeff, mig och Hitch med övningar i vardagsrummet, det nygifta paret som utför egna gymnastiska övningar bakom persiennen, det gamla paret med hunden som får åka korg upp och ner från deras balkong samt den nyfikna skulptrisen på bottenplan.

Alla grannar är intressanta och spännande att följa. Till detta har vi två bifigurerna som besöker Jeff, hans fysiologiterapeut Stella var lite smålustig medan poliskompisen Doyle var ganska tråkig och stiff.

Filmen spelades in på 50-talet och en del av dialogen hade inte passerat idag. I en ganska intressant scen mellan Jeff och Lisa diskuterar de sin gemensamma framtid och huruvida Jeff kan tänka sig att stanna hemma med henne istället för att åka omkring till oroshärdar och fota elände. Lisa erbjuder sig att följa honom på resorna men det är otänkbart enligt Jeff. I denna scen och någon annan är han väldigt elak mot henne eftersom han inte vill gifta sig, bli låst i äktenskap. Jag fann den delen av filmen lite osympatisk. Han behandlade inte Lisa med respekt. Scenen får passera okommenterad och det är svårt att avgöra om det är en kritik till hans manschauvinistiska inställning eller om det bara ansågs som en normal diskussion under den tidseran.

Nej, det är inte filmens dialog som är dess styrka. Den får nog ändå anses som ett kriminaldrama med en liten touch av hitchcockian thriller. Jag antar att en del skulle kunna säga att det blir lite spännande mot slutet, men det är klart att det inte blir lika nervpirrande som i moderna filmer. Jag ska kanske då nämna att jag såg Rear window samma dag som jag såg den mycket nerviga Prisoners...

Jag kan kanske ha sett delar av Rear window i min ungdom men jag hade inga klara minnen i frågan. Därför kändes det viktigt att ta chansen under Decennier att se denna klassiker ordentligt.. Nu har jag sett den ordentligt i alla fall och för det är jag mycket glad. En riktigt skön rulle.

Några känslor jag har om filmen:
- filmen är himla mysig och en kandidat för flera tittomer, framför allt på grund av Hitchcock's regi
- filmen har två extra bra skådespelarinsatser, dels det givna från Jimmy Stewart, dels en ljuvlig uppenbarelse av Grace Kelly
- taggad som thriller eller mystery, jag fann inte denna film ens en gnutta spännande en enda gång

Jag ger Rear window tre vigselringar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Movies-Noir körde en (bättre) James Stewart-film igår, idag satsar han på en plats där solen syns.