lördag 15 februari 2014

Paths Of Glory (1957)


General Mireau: If those little sweethearts won't face German bullets, they'll face French ones!

I revyn för Lone survivor nämnde jag att jag kan bli fascinerad av filmer där man får se moderna elitsoldaters yrkesskicklighet, deras "hantverk". Nu har jag sett en film där man ingående får se de högsta generalernas inkompetens. Stanley Kubricks Paths of glory är ett argt upprop mot krigets vansinne, speciellt då generaler i cigarrrummen beordrar soldater ut på omöjliga självmordsuppdrag.

Filmen utspelas i skyttegravarna mellan Frankrike och Tyskland i första världskriget. Detta är antagligen det krig som jag är allra minst intresserad av. Dagens militärer ställs inför helt annorlunda utmaningar och svårigheter. Enligt den bild som ges av denna film såg den högsta militärledningen de vanliga soldaterna som kanonmat på den tiden. Armén sågs endast som siffror, inte människor, och fasansfulla beslut tilläts tas.


Kirk Douglas, ni vet han med en punanin i hakan, spelar den empatiske översten Dax som tvingas beordra sina trupper till ett anfall mot tyskarna. Den franska militärledningen med general Mireau i spetsen hade fått för sig att man var tvungen att inta den kulle, the Ant Hill, som tyskarna försvarade. Problemet är bara att det inte går att inta denna myrkulle. Det kaotiska och förvirrade försöket avbryts och general Mireau blir rasande. Generalen anklagar sina trupper helt orimligt för feghet och tre stycken olyckliga väljs då generalen vill statuera exempel. De ska helt enkelt arkebuseras. "Rimlig" reaktion!


Överste Dax anmäler sig frivillig för att försvara de tre. Ännu en rättegångsfilm alltså? Jag hade ju en mycket trevlig sådan på bloggen i torsdags. Denna film är dock inte lika bra, varken underhållsvärdet eller innehållsmässigt. Jovisst är Kubricks regi föredömligt, filmen känns rejäl på något vis, men jag saknar ett starkt intresse för de missförhållande i den gamla tidens krig som han väljer att peka på. Självklart kan man dra paralleller mellan detta krigsdrama och dagens kohandel mellan politiker och militären, eller inom militärens egna led (i en stor organisation pågår alltid politiska spel om makten). Men i slutändan blir detta mest att Kubrick slår in redan inslagna dörrar hos mig. Krig är hemskt. Jo. Trist för dem som sprängs i bitar helt. Ännu värre för dem som sprängs i bitar delvis.


Douglas gör sin känslosamme överste Dax med inlevelse men hans patos tilltalar inte mig då jag varken blir överraskad, upplyst eller kittlad av hans utspel. Inget är nytt. En kul scen är dock när en general tolkat Dax's agerande som politiska manövrar för att kunna stiga i graderna men att generalen till slut inser att Dax faktiskt bryr sig om de tre oskyldiga som ska arkebuseras.


Filmen enda överraskande och starka scen är den allra sista scenen med den sjungande tyskan. Där fick filmen ett liv och själ jag saknat tidigare.

En intressant notis är att amerikanske Kubrick gör en amerikansk film där hela den franska armén förlöjligas och de franska generalerna idiotförklaras. Hehe. Hur är det skämtet lyder? Om man slår in "french military victories" i google får man frågan tillbaka "Did you mean: french military defeats?"

Som med så många filmer i decennier är jag väldigt glad över att jag sett filmen. Den är en klassiker och den refereras till lite titt som tätt. Kubrick är också en unik filmmakare och det var kul att se ett lite tidigare verk från honom. Jag kan lova att vi kommer ha anledning till att återbesöka Kubrick innan detta projekt är slut.

Jag känner mig lagom oberörd av filmen och ger den därmed två sista middagar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Christian är också ute och kleggar i ett världskrig, det andra...


8 kommentarer:

  1. Jag blir lätt förvånad att du inte gillade denna mer. Nu var det ett tag sen jag såg den, men minns att jag gav den en stark fyra! Jag tyckte den hade det mesta, men uppenbarligen föll jag för karaktärerna och deras öden på ett annat sätt än vad du gjort.

    Kubrick är för mig en av få regissörer som lyckades med det mesta han tog sig an. Detta må vara en tidig Kubrick, men hans regi är redan här riktigt bra.

    Förmodar att du inte blir särskilt sugen på att se en till Kubrick från 50-talet, annars rekommenderar jag The Killing (1956) som jag också gillar en hel del.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltid trott att hans tidiga filmer varit minst lika hyllade som hans senare filmer. Nu valde jag ju denna före The Killing för 50-talet så jag får ta den vid ett annat tillfälle.

      Radera
  2. "Detta är antagligen det krig som jag är allra minst intresserad av." Jämfört med vilka krig då? Rhodesian Bush Wars på 1960-talet? Kriget mellan Chile, Bolivia och Peru på 1880-talet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ojoj, det gäller att vara på tårna och vara tydlig i texterna. För det första menade jag intresserad av i filmsammanhang.

      Gillar filmer om moderna händelser, till skillnad från Filmitch nedan, då man kan relatera till nutidens konflikter.

      Tror också att jag söker filmer med individuella karaktärers historier och då borde väl WWI vara bland de minst lämpade.

      Äldre krig än WWI var inte ens med på kartan. Kan det vara nåt? Tja, varför inte en storfilm om slaget vid Poltava, en seriös film då, inte en Lasse Åberg-komedi. Men det är klart svensken förlorade ju så kanske inte så festligt?

      Krigsfilm är inte en favoritgenre. Några jag gillat är BHD, ZD30 (krigsfilm?), Plutonen, We were soldiers, The thin red line...

      Radera
    2. Jag kunde inte motstå frestelsen, i sann Oscar Wilde-anda. Men det var ju bra för då fick vi en fin utvikning.

      Radera
    3. Du är så välkommen med utmanande frågor och kommentarer!

      Whatever gets you through the night...

      Radera
  3. Krigsfilmer är jag ganska sval inför men 1:a VK är mycket intressant anser jag. Modern krigföring på film brukar jag undvika - speciellt om de är BOATS. Det ligger för nära i tiden och min källkritiska/politiska sida slår bakut med full kraft - tyvärr för jag anar att jag missar en och annan bra film.........

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig är det tvärtom. Film om moderna konflikter ser jag som mer intressant än äldre...

      Gillade The hurt locker också.

      Radera