Twin Peaks: Fire Walk with Me (1992)

 

Jag såg om Twin Peaks för två år sedan och tänkte se den efterföljande filmen också, men det blev aldrig av. När jag nu hörde från David och Joanna i deras podacst Peaks TV att Twin Peaks: Fire walk with me var "necessary viewing" inför säsong 3 fick jag ta och slå till. Sagt och gjort, jag har nu sett den 129 minuter långa versionen som fanns på min svenska dvd där hemma i hyllan. Det finns tydligen minst några andra versioner. En är 91 minuer och en annan är 134 minuter "David Lynch approved" eller liknande. Jag hoppas jag fick se det mesta av värde i alla fall.

Detta är en mycket skum film som verkligen är utmanande för mig som tittare. Å ena sidan är den en hyperintressant del av historien med många kopplingar bakåt till S1 och S2 samt enligt podden till S3 också. Men å andra sidan gillar jag inte att den var så hysteriskt deprimerande och mörk. Lauras skrik la en sordin på titten. Serien var som bäst under första säsongen och i inledningen av andra säsongen. När den var som bäst var den cool och "sexig". Filmen har inte alls den stämningen. Det är mer en thriller/drama/skräckis, men inte en cool sådan utan en tämligen dyster historia. Jag antar att David Lynch ville utforksa det monster som kanske lever i amerikanska fädrer i småstäder runt omkring på landsbygden. Ja kanske i andra ställen också för den delen.

Å ena sidan var det otroligt intressant att få lära känna Laura och förstå varför hon var en så splittrad person, allt från Homecoming queen och Meals on wheels till kokain och prostitution. Men å andra sidan var en av de viktigaste elementen i tidiga Twin Peaks mysteriet om vem Laura Palmer var och mystiken förloras lite när vi lär känna Laura i detalj.



Å ena sidan var jag förjust över alla kända ansikten som dök upp i små roller; David Bowie, Harry Dean Stanton, Chris Isaac, Heather Graham, Keifer Sutherland med flera. Men å andra sidan kändes en del av de återkommande ansiktena lite malplacerade som om Lynch tagit med dem enkom som "fan service". Även om jag älskar agent Cooper kändes hans deltagande lite random. Donna som har en viktig roll i filmen och serien spelas nu av en annan skådespelerska. Moira Kelly, känd från tv-serien The West Wing. När hon dök upp med sitt mörka lockiga hår blev jag lite flabebrgasted först men hon funkade helt ok. Undrar om hon dyker upp i S3. Lara Flynn Boyle lär ju inte dyka upp i alla fall. Tyvärr var inte favoriten från S1 Audrey Horne med i filmen. Det var attans!

Som helhet var filmen alldeles för ojämn för att jag skulle bli helt övertygad. Den blev inte en framgång på bio, utbuad i Cannes och allt. Men tydligen anses den på senare tid som ett mästerverk. Jag ser inte det senare i filmen. Den var bra i delar men lämnade mig med en sorgsen och uppriven känsla inombords så jag ger den blygsamma två Bob eller boobs av fem möjliga efter första titten.

Betyg: 2/5 

Scream 2 (1997)

"Scream 2" kom ut året efter "Scream". Lika bra att skrika på när järnet var varmt så att säga. Neve Campbell återkommer här som den härjade Sidney Prescott. Även i denna slasherfilm är Buffy med och även här möter hon sitt öde på den spetsiga änden av en stor kniv. Det blir mer och mer uppenbart att det är farligt för henne att lämna Joss Whedon. Aja baja, SMG...

Manusförfattaren Kevin Williamson och regissören Wes Craven har här lyckats med en perfekt blandning av skräck, humor och självironi. Allt indränkt i en flod av popkulturella referenser. Precis som i första filmen lever ungdomarna i denna film i vår verklighet. De känner till slasherfilmer och refererar till dem (medan de ändå går i alla fällor de egentligen känner till). Här i uppföljaren får vi en radda med riktigt fyndiga skämt om sequels och att de "alltid" är sämre. Våra huvudkaraktärer försöker under filmens gång övertrumfa varandra med att namnge den mest lyckade uppföljaren... Nej, det är inte "The Empire strikes back", för det var ju andra delen i en planerad trilogi!

Spänningsscenerna i filmen är precis på rätt nivå. Det är lite ledsamt när vissa karaktärer blir dödade, speciellt tjejerna, men trots genretillhörigheten går Craven inte över gränsen till gore (dvs slafsande med kopiösa mängder blod och kroppsdelar). Jag gillade filmen som en spänningsfilm. Men dess styrka ligger i karaktärernas agerande och framför allt filmens dialog. Jag satt och småskrockade för mig själv då skämten och referenserna stod som spön i backen.

Heather Graham som "Stab"-Casey! Kul, och inte allt för olikt Drew Barrymore. Jag gillade också de korta inhoppen i filmen Stab från Luke Wilson och Tori Spelling. Filmen har i övrigt många lustiga karaktärer och skådisar; David Arquette (underskattad), the sorority party girls Rebecka Gayheart och Portia de Rossi , Jerry O'Connell (påminde mig om Riley Finn) samt Liev Schreiber (creepy).

Filmens största roller innehavs ändå av Neve Campbell och Courtney Cox. Campbell är fortfarande en nykomling när denna film kom ut har jag för mig. Cox spelade dock in dessa filmer parallellt med att hon spelade Monica i "Friends" vilket ger en skön kontrast eftersom hennes bitchiga reporter Gale Weathers är långt från tönt-Monica. Det är kul med sådana krockar.

Jag håller nog "Scream 2" i samma klass som första filmen. Tvåan är lite roligare men kanske lite mindre spännande, kanske delvis pga av att man nu känner igen sig lite i typen. Jag ger i alla fall "Scream 2" fyra skrik av fem möjliga.

Betyg: 4/5 

PS, varför slet inte Sidney av mördaren masken när han satt avsvimmad i bilen?? Encroyable!

Tävling!
Senare under mars månad har den omtalade amerikanska skräckisen "It follows" premiär här i Sverige. Distributören NonStop Entertainment har varit gulliga nog att dela med sig av ett gäng biljetter till filmen. Det enda du behöver göra för att delta i tävlingen är att skicka in ett mail till frippsfilmrevyer@gmail.com med ditt namn och postadress. De glada vinnarna kommer få två fribiljetter var hemskickade på posten. Sista dagen att delta i tävlingen är lördagen den 21:a mars. "It follows" har premiär fredagen den 27:e mars. För trailer till filmen klicka här.

Californication - Season 7 (2014)

Ännu en favoritserie som avslutats. Det är alltid lite trist när de tar slut. Precis som med Dexter hade dock denna serie långsamt dalat från den extremt höga nivå den hade inledningsvis. Nu fick vi i alla fall en planerad sistasäsong.

Det är svårt att skriva om detta utan att avge spoilers så akta dig om du är känslig.

Tyvärr var detta kanske seriens svagaste säsong. Jag gillade inte alls tråden med Levon, Hanks okända och oäkta son. Levon och Julia (Heather Graham) var ett trist inslag där seriens skapare Tom Kapinos försökte sig på vanligt relationsdrama istället för den hejdlöshet som gjorde Californication så bra. Serien är Hank och hans komplexa inre liv. Punkt slut. Försök inte göra något av serien som den inte är.

Istället blev det mest intressanta under större delen av säsongen Charlie och Marcy's irrfärder. Konkurrensen mellan Charlies lilla slaka och Stu's stora hårda var vederkvickande.

En liten undanskymd favorit under denna säsong var Terry. Man eller kvinna?

Säsongen hämtar sig avsevärt mot slutet då hela serien började knytas ihop. De sista två tre avsnitten då Becca kommer hem och då Hanks uppvaktande av Karen till slut återigen blir huvudtråd var en liten återgång till svunna storhetstider.

Jag kan inte säga att jag inte kände ett sting av separationsångest när serien tog slut men jag tycker att det var i god tid. Det fanns nog inte mycket mer att kräma ut ur karaktären Hank Moody.

Betyg: 3/5

The Hangover Part III (2013)

Phil: What the fuck is wrong with those chickens?
Mr. Chow: They're angry. All I feed them is cocaine. And chicken.

Jag behövde en film en vardagskväll häromveckan. Jag var trött i huvudet och kände mig allmänt seg så något intellektuellt utmanande gick helt bort. Jag fann den perfekta filmen The hangover part III. Förväntningarna var extremt lågt satta.

Som med de tidigare två filmerna kommer de roliga scenerna tidigt i filmen. Egentligen är det bara första halvan av första filmen som är något att ha, sedan blir det bara sämre och sämre. I denna tredje, och förhoppningsvis sista, del finns två vagt roliga scener. Tyvärr är båda förstörda från trailern. Dels är det scenen med giraffen på motorvägen. Den används väl delvis för att påminna publiken om hur sjuk och vrickad filmerna är. I trailern tyckte jag att scenen hade potential. Djuret får en vild blick när det ser en bro. Det verkade kunna bli en kul scen. Men nej, inte speciellt kul. Bara absurt, men inte på det roliga sättet.

Den andra scenen som verkade kul var faktiskt riktigt rolig. Det är när Alan sjunger som en ängel. Den scenen är dock spoilad från trailern så det var lite synd. Resten av filmen händer bara framför ögonen på mig och jag skrattar inte en enda gång. Men det var skönt att inte tvingas tänka så mycket i alla fall.

Vad är då problemen med denna filmserie? Dels satsar de på att gå över det gränsen till det absurda och då är det mycket svårt att lyckas. Skillnaden mellan lyckade skämt och misslyckade är små när de är absurda. Titta bara på de så kraftigt överreklamerade Monty Python. Man kan kasta ut allt vad trovärdiga karaktärer heter för scenerna ska bara vara hejdlösa och absurda. På ytan kan man tro att humorn i denna film är karaktärsdriven, men då har man inte klart för sig vad det innebär. Med karaktärsdriven humor måste publiken kunna tro på karaktärerna, förstå dem och sedan skratta åt situationer karaktären hamnar i på grund av sina tillkortakommanden. När nyckelkaraktärer är helt orealistiska och allt annat än sympatiska faller mycket av grunden i bra humor av detta slag.

Det andra stora problemet är att två potentiellt sätt roliga birollsfigurer tillåts spela huvudrollerna i tvåan och framför allt denna tredje delen, dvs Alan och Mr. Chow. Det är ett mycket dåligt val tycker jag och ytterligare ett tecken på att regissör Todd Phillips helt tappat koncepten och eventuell fingertoppskänsla han kanske hade tidigare i sin karriär (han gjorde trots allt favoriten Old school med Frank the Tank!).

Nej, detta var helt värdelöst. Det är inte bra när en komedis roligaste del är dess poster som spoof:ar en annan film. Sorry, det blir digitale Henke. I tell it like I see it!

Jag ger The hangover part III en enda lång suck av fem möjliga.

Betyg: 1/5

Någon som ser likheten?