Bond, James Bond: Licence To Kill (1989)

Bond nr 16: Licence to kill

Utgivningsår: 1989
Regissör: John Glen
Locations: Key West, det påhittade landet Isthmus

Plot: Felix Leiter blir attackerad av sydamerikansk knarkkung på sin bröllopsdag och hand brud blir mördad. Bond startar en personlig vendetta, blir avskedad från MI6 på grund av hans olagliga aktiviteter, jag knarkkungen och räddar dagen.

Cast
James Bond - Timothy Dalton
Sanchez - Robert Davi
Milton Krest - Anthony Zerbe
Dario - Benicio del Toro
Truman-Lodge : Anthony Starke
Heller - Don Stroud
Kilifer - Everett McGill
Professor Joe Butcher - Wayne Newton
Pam Bouvier - Carey Lowell
Lupe - Talisa Soto
Felix Leiter - David Hedison
Della - Priscilla Barnes
Sharkey - Frank McRae
Miss Moneypenny - Caroline Bliss
M - Robert Brown
Q - Desmond Llewelyn


Revy
Det blir extra roligt när jag ser någon av alla dessa bondfilmer med goda vänner. Som sextonde film i projektet såg jag sextonde bondfilmen tillsammans med Joel och Fiffi (respektive revyer via länkarna). Joel är ju känd för sin stora kärlek till Licence to kill. Han håller den till och med som bästa filmen i hela serien. Jag tyckte att det var extra kul att se den med honom då vi fick följa och ryckas med i hans entusiasm för filmen. Före filmen startade frågade jag Joel hur bra han "egentligen" tycker att Licence to kill är och han svarade att rent objektivt är det en stark fyra men subjektivt är den en fem av fem. Först nu när jag ska klä mina åsikter om filmen i skrivna ord inser jag hur bra det är att separera dessa två domäner åt när det gäller denna film, det objektiva och det subjektiva.

Jag är med Joel till 100% då det gäller filmens tajta manus. Handlingen är väl underbyggd och alla scener hänger ihop. Saker som Bond gör i vissa scener har betydelse och ger underlag för senare scener. Men det är ändå en hel del saker som jag inte får att gå ihop, och mer om det nedan under respektive kategori.

Det största och allvarligaste problemet jag har med denna film är dess sanslösa brutalitet ihopblandat med en Roger Moore-aktig humor och käcka one-liners. Inte långt in i filmen blir Felix Leiter och hans fru övefallna precis efter de vinkat av bröllopsgästerna. Leiter blir knockad och sedan våldtas och mördas Della. Jag tänker genast på en liknande scen ur Michael Mann's Heat. Det är scenen när Trejo blir misshandlad till en hårsmån från döden och hans fru Anna brutalt våldtas och mördas. Denna scen och hela Heat har ett allvar och en tyngd som Licence to kill inte kommer i närheten av. Teamet har inte ens försökt göra en allvarlig film, istället får vi se Q med lösmustasch prata walkie talkie i form av en sopkvast. Det är blandningen av det übervåldsamma och den glada tonen i komediscenerna som jag inte får att gå ihop.

Samtidigt lockas jag som säkert många andra av mörkret i Bond. Men jag kan ändå inte jämföra Daltons filmer med Daniel Craigs mörka bondfilmer, i det senare fallet har hela filmerna en mörkare ton. De har nu förstått (?) att mörkret trycker undan det farsartade och en viss sorts lättsam humor. Det kan finnas humor i mörkret, men den görs och känns annorlunda.

Prologen: 7

Det är en actionsfylld och häftig prolog. Som vi sa under tittningen måste Christopher Nolan sett denna film före han skrev ihop inledningsscenen i The dark knight rises.

The dark knight rises eller Licence to kill?

Bond och Leiter är på väg till Leiters bröllop. Bond är best man och har koll på ringen. På väg till kyrkan får de veta att den länge efterjagade knarkkungen Sanchez är inom räckhåll och de två vännerna slänger sig iväg och jagar buset. Det slutar med att Bond krokar fast stjärtvingen i Sanchez lilla sportplan i en vajer från en helikopter och de lyfter upp planet och åker hem med det. Spektakulärt. Noterbart är att detta var före CGI eran.

Inception eller Licence to kill?

Bondlåten + Titelsekvensen: 6

Licence to kill sjungs av Gladys Knight och jag gillar den pompösa låten, perfekt för en bondfilm. Jag gillar nog generellt sett de lite nyare låtarna och denna är på gränsen att definieras som "ny": den är ny för mig i alla fall i och med att jag såg filmen på bio som ny. Titelsekvensen är av gammal klassisk sort, tjejer och spelbord passerar revy, pistoler som avlossas och kikarsikten. Filmerna med Dalton var ett steg tillbaka till grundelementen i bondserien och denna titel sequence visar just det.

Storyn: 7

Som jag skrev i inledningen är det inget fel på storyn. Bond på en personlig hämndresa och i en vendetta mot en knarkkung som är så rik att han köpt ett helt land. Bond kör någon slags Yojimbo-taktik. Han får Sanchez att misstro medhjälpare och gör sig av med dem en efter en. Det är självklart intressant att Bond blir fråntagen sin licens att döda och blir avstängd från aktiv tjänst hos MI6. Och att Miss Moneypenny och Q hjälper Bond ändå. Det är bara trist att de blandar sadisstiskt våld med lättsam humor. Det finns ju så mycket trevligt i denna film objektivt sätt, men subjektivt sett gillar jag inte att de blandar genrer så ogenerat.

Bondskurkarna: 8

Robert Davi i rollen som Sanchez är bra. Det etableras väldigt tidigt i filmen att storskurken är mycket elak och det är bra för filmen även om man kan ha sina synpunkter på hur de väljer att visa upp hans elakhet. Davi fyller rollen väl och han spelar den tämligen seriöst vilket är ett fräscht val efter alla skurkar under Moore-eran. Storyn är tät och vi får därmed en herrans massa underhuggare. Den sliskigaste av dem alla är en ung, och smal (!), Denicio del Toro i rollen som den sadistiske Dario. Del Toro är mycket bra.

Om Sanchez och Dario är farliga "på riktigt" har vi två skönt äckliga men lite mer karikatyriska skurkar i förrädaren Kilifer och den gamle Macahan-skurken Anthony Zerbe som Milton Krest. Den sistnämnde blir briljant lurad av Bond i en lång set-up som det lagts ner en del manusarbete på. Han går ett plötsligt slut till möte, som om luften gått ur honom!

Men min subjektiva lilla höjdpunkt inom denna kategori är ändock Wayne Newton i rollen som den alltid leende Joe Butcher. Han spelar en helt annan roll i Ett päron till farsa i Las Vegas, men ändå ser man likheterna mellan karaktärerna. Lustigt.

Bondbrudarna: 6

Objektivt sett är Pam Bouvier en perfekt "modern" bondbrud. Hon ser bra ut, hon är självständig och tar för sig. Hon har en egen karriär och hon räddar faktiskt Bond flera gånger om. På pappret är hon super. Just för att hon är så stark blir skämtet när Bond kallar henne "my executive secretary Miss Kennedy" så roligt. Men subjektivt sett känner jag inte alls för henne. Jag sitter mest och fascineras över vilka konstiga kläder folk hade på sig på 80-talet (en par byxor som sitter uppe på magen...). Men visst är hon läcker i aftonklänningen. Jag förstår inte varför jag inte gillar henne mer.

Den andra tjejen, Lupe, är mest menlös, på gränsen till irriterande. Givetvis min subjektiva känsla runt henne. Hon används ju på ett bra sätt i handlingen. Det är via henne vi får lära känna Sanchez, det är med henne Bond pussas och gör Pam avundsjuk och hon hjälper också Bond vid ett tillfälle eller två. Nej det blev inte så bra i denna kategori.

Medhjälparna: 6

Leiter och hans Della spelar avgörande roller i handlingen men de syns inte så mycket i bild. Sharkey likaså. Kan han vara ytterligare en fiskare i samma familj som Quarrel (Dr. No) och Quarrel Jr. (Live and let die). Han råkar i alla fall illa ut innan man hinner lära känna honom.

Detta blir istället Q's film. Här kommer Q ut ur sitt labb och hjälper Bond med både det ena och det andra. Han blir en comic releif i denna i grunden mörka film. Det är inte Q's fel, men hans roll är kanske den som skaver mest i blandningen av stämningar som denna film erbjuder. Men visst om man är på det humöret är Q himla rolig. Hans förklädnad med mustaschen måste var en av hela seriens bästa och hans minspel när Bond skickar hem honom men sedan ändrar sig är gulligt. Den gamle goa Q.

Actionscenerna: 5

Filmen har några riktigt schyssta actionsscener, men det första jag måste ta upp är de fina explosionerna. Här har de inte sparat vare sig på krutet eller bensinen. Det är stora, jättestora, och färgglada explosioner som nästa känns lite pornografiska.

Rent objektivt sett har filmen bra actionsscener. En av de häftigaste är en undervattensscen där Bond fajtas mot fiender och hamnar i ett riktigt dåligt läge då hans luftslang till tuberna skurits av och han är omringad av tre fulingar. Det är då han skjuter en harpun upp i en av pontonerna i ett sjöflyg som just startar. Bond dras iväg som skjuten ur en kanon. Häftigt. 

Men rent subjektivt sett är det trist att han åker på fötterna som vattenskidor och dessutom kan tas sig ikapp flygplanet. Det är rent blaj. Efter det kommer flera bra och ösiga scener, men sedan förstör de all känsla i filmen igen när de kommer till långtradarscenerna. Bond kör långtradare på "två" hjul och han stegrar en dito. Det blir för mycket och passerar gränsen för "the suspension of my disbelief". Tyvärr. Kategorin blir köttfärs.

Gadgets: 5

Några få men lustiga. Bäst är Dentonite Toothpaste. Bara namnet är värt. Den stora grejjen är en signature camera gun som Q ger Bond, inprogrammerad så att bara Bond kan få den att avfyras. Den har en lasermojäng också.

Quotes: 5

Denna kategori är som filmen i övrigt, det finns både allvarliga och mörka citat samt komiska one-liners. Filmen ambivalens gör sig påmind igen.


[Bond reluctantly takes Della's garter]
Della Leiter: Did I say something wrong?
Felix Leiter: He was married once. But it was a long time ago.


Felix Leiter: Where's my wife?
Dario: Don't worry. We gave her a nice Honeymooooon.

Ed Killifer: There's $2 million in that suitcase. I'll split it with you.
Bond: You earned it. You keep it, Old Buddy!


M: This private vendetta of yours could easily compromise Her Majesty's government. You have an assignment, and I expect you to carry it out *objectively* and *professionally*!
Bond: Then you have my resignation, sir!
M: We're not a country club, 007!
M: Effective immediately, your licence to kill is revoked, and I require you to hand over your weapon. Now. I need hardly remind you that you're still bound by the Official Secrets Act.
Bond: I guess it's, uh... a farewell to arms.

Rolig one-liner?

Bond: Pam, this is Q, my "uncle". Uncle, this is "Miss Kennedy," my "cousin."
Q: Ah! We must be related.

Pam Bouvier: It's *Ms. Kennedy*. And why can't you be *my* executive secretary?
Bond: We're south of the border. It's a man's world.

Pam Bouvier: Out of Gas. I haven't heard that one in a long time.
Bond: Well, they must have hit the fuel line.



Professor Joe Butcher: Bless your heart!


Franz Sanchez: You could have had everything.
Bond: Don't you want to know why?

Pam Bouvier: Why don't you wait until you're asked?
Bond: So why don't you ask me?

Sista scenen: 4

En stor fest för att fira att Sanchez är borta. Leiter pratar med M på telefonen och vidarebefodrar till Bond att han får tillbaka sitt jobb. Samtidigt gör Lupe närmande till Bond och Pam springer förtvivlad ner till våningen under. Bond declinar Lupe och lämnar över henne till el presidente och hoppar ner i poolen nedanför, missar poolens stentrappa med en decimeter, och drar ner Pam i vattnet för en omfamning. James Bond will return, but not Dalton.

Jakt i udda fordon
I denna film lyckas de få till jakt med långtradare. Får mig att tänka på 70-talsfilmen Convoy med Ali MacGraw och Kris Kristofferson.

Sammanfattning

Mörker, mörker, kul skämt, mörker. Problemet definierat. Joel må ha rätt när han säger att Licence to kill "objektivt" sett är en 4/5, men mitt subjektiva betyg blir ett snäpp lägre. Jag tycker inte att de lyckas göra en supermörk bondfilm på rätt sätt. Det fick vi vänta många år till för, tills Daniel Craig äntrade scenen som den olycklige agenten. Det känns som att producenterna har försökt att styra Bond in på mörkare och allvarligare vatten ända sedan Roger Moore lämnade Bond totalt marinerad av farsartad humor. De försökte en blandning av mörker och humor med Dalton, de försökte samma sak en gång till med Brosnan, men de tonade då ner mörkret en aning (förutom i vissa scener med Elektra tex). Till slut var producenter, och publik (?), redo för Craig. Ok, so be it.

Totalsumma: 57
Betyg: 3/5

Trailer
Trailer (fan made)