Natural Born Killers (1994)

Vad lustigt, ännu en film om ett förälskat par som har ett möte med våldet. Och precis som med favoriten "True romance" är denna film, "Natural born killers", skriven av Quentin Tarantino. Därmed kan vi roa oss med att jämför hur olika regissörer tagit sig an materialet från Tarantino. Tony Scott gjorde "True romance" till sin egen, han ändrade på den brutna tidslinjen som Quentin ville ha och han skrev om slutet (till det perfekta slutet som till och med Quentin till slut insåg). "Natural born killers" däremot är gjord av Oliver Stone. Usch, det är inte en favorit hos mig. Jag har också hört genom djungeltrummorna (ehh, det var du Steffo det!) att Quentin inte gillade vad Stone gjorde med hans historia om Mickey and Mallory.

Mickey and Mallory... Clarende and Alabama, Sailor and Lula, Bonnie and Clyde, Kit and Holly... Det finns många filmiska kärlekspar som reser mot våldet. Jag önskar att vi fått se denna film regisserad av Tarantino. Grundelementen finns ju där. Trots Oliver Stones patetiska regi har filmen en massa höjdpunkter. Stone är som en stenhuggare som försöker knyta flugfiskesländor. Stone är som en äldre man som försöker vara ungdomlig. Han gör "Natural born killers" cool som han tror att en cool film ska vara, men det är tydligt att han inte har en aning om vad han håller på med.

Filmens bästa scener är otroligt bra. Inledningsscenen på the diner är kanske inte i klass med diner-scenen i "Pulp fiction", men den är jättebra. Hela slutet med upploppet på fängelset är bra. Woody Harrelson är i sitt esse i intervjun. Även Juliette Lewis får en scen som påminner mig lite om scenen mellan Patricia Arquette och James Gandolfini i "True romance". I denna film är det Tom Sizemore som spelar rollen som våldsam man. Han får dock vad han förtjänade...

Robert Downey Jr är för mig alltid ett dragplåster till en film, men i denna är han svag. Jag stör mig på hans australiensiska dialekt. Varför i hela friden ska han vara en aussie? What's the point?

Kul att se Hank Moodys agent Charlie Runkle i en liten roll som nyhetsproducent...

Tyvärr överväger det negativa. Oliver Stones pompösa tendenser exploderar i "The Wall"-influerade animerade scener som är helt värdelösa i en film som denna. Satiren över massmedias blodstörst är smärtsam övertydlig. Under filmens inledande "titles sequences" fick mig att tänka på "A clockwork orange". Han hade verkligen höga ambitioner med denna film den gode Oliver.

Måste avsluta med något positivt. Det är sedan gammalt. Jag gillade musikvalen! Mycket bra musik. Vi fock höra både Peter Gabriels "The rhythm of the heat" och Lou Reeds "Sweet Jane". Najsigt!

Jag ger "Natural born killers" tre missed opportunities av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Californication - Season 7 (2014)

Ännu en favoritserie som avslutats. Det är alltid lite trist när de tar slut. Precis som med Dexter hade dock denna serie långsamt dalat från den extremt höga nivå den hade inledningsvis. Nu fick vi i alla fall en planerad sistasäsong.

Det är svårt att skriva om detta utan att avge spoilers så akta dig om du är känslig.

Tyvärr var detta kanske seriens svagaste säsong. Jag gillade inte alls tråden med Levon, Hanks okända och oäkta son. Levon och Julia (Heather Graham) var ett trist inslag där seriens skapare Tom Kapinos försökte sig på vanligt relationsdrama istället för den hejdlöshet som gjorde Californication så bra. Serien är Hank och hans komplexa inre liv. Punkt slut. Försök inte göra något av serien som den inte är.

Istället blev det mest intressanta under större delen av säsongen Charlie och Marcy's irrfärder. Konkurrensen mellan Charlies lilla slaka och Stu's stora hårda var vederkvickande.

En liten undanskymd favorit under denna säsong var Terry. Man eller kvinna?

Säsongen hämtar sig avsevärt mot slutet då hela serien började knytas ihop. De sista två tre avsnitten då Becca kommer hem och då Hanks uppvaktande av Karen till slut återigen blir huvudtråd var en liten återgång till svunna storhetstider.

Jag kan inte säga att jag inte kände ett sting av separationsångest när serien tog slut men jag tycker att det var i god tid. Det fanns nog inte mycket mer att kräma ut ur karaktären Hank Moody.

Betyg: 3/5