Detta var den tredje Hitchcock-filmen i rad med Grace Kelly i den kvinnliga huvudrollen. To catch a thief är en lättsam romantisk komedi vilket inte hört till det vanligaste från Hitch. Jag tycker att detta var den näst bästa av de tre och att Kellys insats var näst bäst också.
Motspelaren i denna film är ingen mindre än Cary Grant, dåtidens George Clooney som man så vill. De har samma aura tycker jag i alla fall. Han är äldre än motspelerksan och det brukar ju kunna kännas tokigt men i denna film passar det in i handling och hur relationen spelas upp. Ibland övervinner icke rationella känslor vad som på pappret är "rätt".
Filmen har flera styrkor där miljöerna från den franska Rivieran är top notch. Dessutom är dialogen mycket lustig under delar av filmen, tänker mest på scenerna mellan Grant och John Williams, som den äldre gentlemannen som representerar försäkringsbolaget, samt dem mellan Grant och Jessie Royce Landis som spelar Grace Kellys mamma. Framför allt gillar jag den långa scenen i mitten av filmen då Grace tar med Cary Grant på en biltur och picnic. Hon går på offensiven och utmanar honom om att han är den aktive juveltjuven som filmen snurrar runt. Hon är så frejdig att jag satt upp med rak rygg och hejade på henne och jag hoppades att hon skulle förbli den dominante i parets relation. Men ack detta föll tillbaka något mot slutet. Till sist gillade jag avslutningen under den stora maskeradbalen.
Samtidigt är filmen en lättviktare, "bara" en skön matinéfilm. Svårrankad film i relation till de mer seriösa filmerna Hitch gjort. Gissar att denna film kan växa med tiden. Just nu ger jag den en riktigt stark trea.
Betyg: 3+/5
Lyssna på när den store Frans, The Burmeister och jag analyserar våra känslor om filmen i Shinypodden.
Oj, du föredrar alltså denna framför Dial M to Murder, förmodar jag? För egen del är Dial M to Murder min favorit tätt följd av Rear Window (de är jämnbra i mitt tycke). Denna är klart svagare än de båda, i mina ögon.
SvaraRaderaDet är en lättsammare film och känns oinspirerad i det mesta om jag läser mig text om filmen från när jag såg om den.
https://moviesnoir.blogspot.com/2016/01/to-catch-a-thief.html
Ja det är korrekt slutledning, mr Holmes. :-)
RaderaJag tycker Rear window är den bästa av de tre med Grace Kelly ganska klart.
Dial M och To catch a thief är likvärdiga med en tredjedel vardera som står ut som bästa delarna i filmerna.
I Dial M är det sista tredjedelen som var engagerande och spännande, i To catch a thief var det mittendelen när Kelly tog Grant ut på biltur med picknick.
Till slut vinner To catch a thief på att Grant är roligare än Milland, men framför allt för att jag gillade Grace Kelly mer i den.