Dial M for Murder (1954)

 

Så startar vi den tredje omgången av bloggande och poddande om Hitchcocks filmer. Shinypodden säsong 9 är också tredje av tre säsonger om Hitch. 

Först ut är "Dial M for Murder" från 1954. Detta är en thriller med Grace Kelly, Ray Milland och Robert Cummings. Detta är en av många filmer av de återstående femton filmerna som jag inte sett tidigare. Jag har sett sex filmer förr (Rear window, The trouble with Harry, The man who knew too much, Vertigo, North by Nortwest samt Frenzy).

Ja men jag blev ganska positivt överraskad ändå. Filmen utspelas nästan uteslutande i ett rum i en liten lägenhet. Och precis som med "Lifeboat" och "Rope", tidigare filmer med liknande koncept, tyckte jag att den var bra.

Filmen består av tre delar. Första delen är när Tony (Ray Milland) planerar och beställer mordet på sin fru. Lustigt att "Professor Dent" från "Dr. No" dök upp som den skumme Charles Swann (Anthony Dawson). Jag fattade direkt att han var skurkaktig!

Den andra delen är överfallet på Margot (Grace Kelly) och allt som händer fram till rättegången. Tony snärjer sin fru i ett lömskt nät så att hon ska åka dit och fällas för mord. Med hjälp av myndigheterna och det faktum att mördare dömdes till döden skulle fixa hans ekonomiska problem.

Den tredje delen är när älskaren Mark (Robert Cummings) och den farbroderliga polismannen Chief Inspector Hubbard (John Williams) löser mysteriet.

Filmen tuffade länge på i en ganska maklig takt. Inte att det var segt, men jag fann den inte superintressant. Däremot kunde Hitchcocks fäbless för kameravinklar och inramning av vad som är viktigt i scenerna lätt kännas igen. 

Filmen tar fart när Margot i några snabba klipp ställs inför rätt och döms till döden för mordet. Jag var ganska förvånad, inte minst med tanke på att jag trodde mig känna till storyn hyfsat väl. Den sista tredjedelen var mycket underhållande. Jag fann storyn intressant och engagerande. Jag visste inte riktigt hur de skulle avslöja den falska komplotten mot den olyckliga Margot. Den sliskige Tony måste bli avslöjad! Spänningen var olidlig! Men till slut gick det bra, det är ändå en Hitchcock-film.

Skådespeleriet var helt ok, men jag måste erkänna att jag inte blev överdrivet förälskad i någon av karaktärerna eller skådespelarna. Hitchcocks regi var däremot tajt. Han verkar vara lockad av konceptet med den begränsade ytan pjäsen utspelas på och han vet hur han vill hantera kameran. Hans personregi var nog ok, men ingen av skådespelarna gjorde ett superstort intryck.

Ok så filmen var nöjsam. 

Jag blev fascinerad av hur lik Ray Milland var favoriten James Stewart i vissa vinklar. Milland var kanske lite rundare runt kinderna men överlag en slående likhet. Någon annan som ser det?

Filmen fick en tämligen känd re-make från 1998 med Michael Douglas, Gwyneth Paltrow och Viggo Mortensen med namnet "A perfect murder". Jag har sett den filmen och den var tämligen spännande. Man kan nu konstatera att filmen från 1998 avviker rejält från handlingen i denna film. Det är så stora skillnader att jag till och med inte riktigt håller med om att det är en re-make. En "loosely based on" skulle passa bättre. En annan tanke är att "A perfect murder" skulle varit ännu bättre om de behållit det ursprungliga slutet, vilket man kan se som extramaterial på DVD och BR-utgåvor. Och då hade till och med filmens titel makat mer sense...

Betyg: 3/5

Lyssna gärna på Shinypodden där jag, Frans och Joel diskuterar filmen. Nästa film i podden är "Rear window". Najs!