fredag 5 mars 2021

Monsters University (2013)

Detta var en Pixar-film jag skippade när den kom ut då jag uppfattade att den inte fått så bra kritik. Nu är den sedd och den vita fläcken på Pixar-kartan är utsuddad. Men ack, tyvärr stämde min initiala bild av filmen. Denna är klart sämre än sin föregångare, "Monsters, Inc.". 

Det var först lite svårt att sätta fingret på vad som saknas filmen. Min allmänna känsla var att filmen var lite tråkig och inte speciellt enagerande. Dels tror jag att nyhetens behag med världsbygget har falnat, dels saknas de sköna relationerna mellan Mike och Sulley respektive Sulley och Boo.

Men efter lite vidare funderande har jag börjat bena ut vad det är som inte funkar i filmen. Jag tycker att manus är klart svagare och då främst själva grundidén, inte dialogen. Idén kanske skulle räckt för en kortfilm egentligen, men en hel film? Allt för mycket tid och fokus läggs på tävlingen vilket drar ner på samma sätt som det ivriga tävlandet drar ner den fjärde Harry Potter-filmen, för övrigt. 

Filmen saknar också en tydlig "villain". Jag antar att Johnny, ledaren för den coola studentföreningen, skulle vara den onde. Det är i och för sig förtjusande att höra Nathan Fillions välbekanta stämma i filmen. Den bästa Reynolds kan man aldrig för för mycket av. Men som main villain var karaktären blek. I första filmen var Randy en perfekt antagonist. Och den filmen hade höga insatser... High stakes! Och det är nog där vi har det. Vad denna film saknar är stakes! 

Vi vet ju redan var Mike, Sullivan och Randy till slut kommer att hamna, och vi vet hur deras relationer kommer se ut senare. Därför blir det tämligen tråkigt att följa deras irrfärder hur de kommer dit, speciellt då manus inte erbjuder några andra stakes i filmen. 

Med tanke på hur glimrande Pixars manus ibland är, ställer jag omedvetet höga krav. Jag tycker att de helt missat chansen att berätta en överraskande historia som leker med det faktum att vi vet var karaktärerna kommer hamna i framtiden, både karaktärerna själva och deras inbördes relationer. Denna historia är nästan fri från lek med åskådarnas förväntningar. Vi erbjuds en liten scen inledningsvis då det visar sig att Randy var en trevlig prick från början. Kul! Men annars väldigt lite av den varan. Jag tycker till och med att filmen gör ett dåligt jobb med att motivera varför Randy hatade Sulley så mycket senare i livet. En missad chans och ett stort "fail" på manus totalt sett.

Med det sagt var filmen ändå lite smårolig här och där. Att Mike alltid kommer på sniskan när det fotas var en välkomnad blinkning till den första filmen till exempel. Nathan Fillion och Helen Mirren var bra nytillskott och Billy Crystal och John Goodman var kul igen. Men totalt sett "minor Pixar".

Betyg: 2-/5

Den gode filmkonnässören Jojjenito var "the main villain" i verkligheten då hans projekt "tvingade" mig att se denna film... Hoppas bara nu att han hade mer nöje av filmen! ;-)

Nathan Fillion

Helen Mirren

Billy Crystal

8 kommentarer:

  1. Haha, om det finns en "main villain" i verkligheten (nämligen jag!) så behövs det ju ingen i filmen. ;) Men jag saknade inte nån villain här eftersom jag mer kände att det handlade om Mike och Sulleys "kamp" mot sig själva och mot varandra snarare än hjälte/skurk-upplägg.

    Det är så intressant att se hur jag uppfattar dessa filmer och jämföra med vad andra tycker. Jag gillar alla filmer lite lagom mycket och de filmer som andra tycker är klart sämre tycker jag ändå är helt ok.

    En annan sak jag noterat är att jag ofta inte lägger så stor vikt på vem som gör rösterna. Av nån anledning är det inte nåt jag är speciellt intresserad av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sannerligen intressant att få se hur vilka du kommer gilla mest av alla filmerna. Vem vet, vi har kanske Sveriges största försvarare av Cars-filmerna gömd mitt bland oss! :-D

      Det där om vem som görs rösterna... Det är kanske något som ökar i vikt desto mer man ser animerad film (som inte är på japanska)? En tanke...

      Själv tycker jag att de är viktiga. Jag lägger märke till dem tydligt varje fall. Inte lika viktigt som vem som läser in en talbok men mer viktigt än musiken i de flesta fall i vart fall.

      Radera
    2. Jag menar inte att rösterna inte är viktiga. De ÄR viktiga. Däremot brukar jag aldrig ha koll på vem som gör rösterna eller vara speciellt intresserad av att ta reda på det. Undantaget är väl Buzz i Toy Story. Bra röst som jag under titten funderade på vem det var och var nyfiken på att få veta vem det var.

      Radera
    3. Aha, det var lite skillnad. Då tycker vi båda att röstskådespelarens jobb är viktigt. Jag finner det också spännande när skådisens personlighet skiner igenom till karaktären, när det passar, precis på samma sätt som det kan vara spännande när det sker i "live action" skådespeleri. Och i det senare fallet har det betydelse vem som skådespelar. Med det sagt tycker jag ändå att det inte är lika viktigt med vem skådisen är i animerat som i vanlig film... :-)

      Radera
  2. Det låter som om vi hade väldigt lika upplevelse av och därmed betyg på denna film. Inte usel, men verkligen inte i den kvalitet som Pixar kan leverera. Jag skulle däremot inte säga att mitt främsta problem är det faktum att det saknas insatser eftersom det är en prequel utan att college-troperna är för välbekanta.

    https://bilderord.wordpress.com/2017/05/13/monsters-university-2013/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oavsett vad som skaver med manus/idé så känns det som att de inte kom upp i den högsta divisionen som de bevisat att de hör hemma i. För mig känns det som att de har (minst) två grupperingar av filmer, dels de "riktigt bra", dels de "lagom mysiga eller underhållande men icke omvälvande". :)

      Radera
  3. Iofs en lättviktare men helt ok underhållning. Att den var så "gammal" som 2013 hade jag däremot helt förträngt. Tiden går snabbt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du, tiden tickar på obönhörligen. YOLO.

      "Ok underhållning" är en nykter bedömning. Jag för min del kommer dock rimligen aldrig se om den... :)

      Radera