Så Ock På Jorden (2015)

Så ock på Jorden är Kay Pollaks uppföljare till Så som i himmelen från 2004. Filmen tar vid cirka nio månader efter den första filmen. Alla skådespelare är såklart elva år äldre, men Pollak har uppenbarligen tänkt "skit samm". Om de inte nämner åldershoppet så kanske inte folk kommer märka av det? Jag gillar inställningen. Såklart märks det kanske lite men det är inget som drar ner känslan i filmen. Här i uppföljaren är lyckligtvis Daniel inte med i bilden längre och filmen vinner på det. Detta är en bättre film än den första, men den är inte utan vissa konstigheter. Mer om det lite senare.

Vi återser några av favoriterna från första filmen. Frida Hallgrens Lena är inte lika sprallig denna runda. Hon har ansvar till höger och vänster och pressen tär på henne. Hon är go ändå. Prällen ser vi åter och det är kanske han som filmen egentligen handlar om? Han gör i alla fall en resa från nedbruten övergiven och hejdlöst drickande spillra av en man till en "redig karl med lite stake". Självklart återser vi med glädje Lennart Jähkel i rollen som byns mysfarbror Arne. Till dessa centralfigurer har vi en ny ung norrman som är sugen, spelad av Jakob Oftebro och André Sjöberg som återkommer som den annorlunda Tore.

Mycket av det som fungerade (?) i första filmen återfinns här... Skriken och utbrotten, saliven som flyger, diskbänkarna, kniven i ryggen på de makthungriga stofilerna i kyrkans organisation samt den humanistiska idén om att människor ska få leva sitt liv som de själva vill. "Det finns ingen synd!" Jag kan stå bakom dessa idéer.

Denna gång har dock Pollak spänt bågen ännu mer. Jag antar att det är lätt att bli berusad av alla lovord efter första filmen. Från brev från beundrare som säger att hans film har förändrat deras liv. Pollak har magnifika ambitioner med denna film och frukterna från dessa syns under filmens sista halvtimme då den åker av spåret så att det ryker om det. Jag jämförde filmens avslutning med att se ett tåg krascha i slow motion.

Dels öser Pollak på med helt nya stories som kastas in i sista sekund, som att Lenas mormor var elak mot henne och anklagade den unga Lena för sina föräldrars död. Dels låter han, Pollak, nedmonteringen av kyrkan (både bokstavligt och bildligt) gå för långt för att filmen ska kännas seriös. Det blir lite väl mycket fantasy över filmen där i slutet. Ni som sett filmen vet vad jag talar om.

Min första reaktion om filmen var att jag applåderade ambitionsnivån även om filmen inte håller ihop. Med några dagars perspektiv kan jag nöja mig med att tycka att den är "helt ok". Men jag står fast vid att filmen är bättre än den första filmen, mest för att den är så mycket mer konstig (plus avsaknaden av den ack så tråkiga Daniel).

Jag ger Så ock på Jorden två spända bågar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Mina filmspanarkompisar hade förvildade ansiktsuttryck när de kom ut från biografen. Kom de till himlen eller var de kvar på Jorden?
Fiffi
Sofia
Jojjenito