Jag tycker det är spännande rent generellt sett att följa med kompisar och testa deras hobbies eller specialintressen. Jag har gått upp före solens uppgång och åkt ut till en fågelsjö med svågern Calle för fågelskådning, jag har hyrt stuga i alperna med en cykeltokig kompis och sett Tour de France live uppe i bergen och jag har till och med följt med den redan omnämnde Jojjenito och letat efter nya konstverk på väggar i Malmö. Nu ville jag se denna film som en subkultur jag inte känner tillsammans med Johan som kan den så mycket bättre.
Och vilken fullträff. Jag älskade denna film. Trots dess nästan 150 minuters spellängd blev jag överraskad när den tog slut. Redan? För mig fungerade alla skådespelarna väl i sina roller. Jag har förstått att flera av dem var mycket lika de personer de spelade, både till utseende och manér. Jag känner ju dessutom inte till Ice Cube, Dr. Dre, Eazy-E, MC Ren, DJ Yella och de övriga mer än till namnen. Jag kan tänka mig att folk som är mer insatta i dessa figurers liv kanske såg vad som var rätt eller ej.
Filmen visades otextad där nere i Malmö. Självklart hängde jag med i handlingen, men det var vissa sekvenser då jag inte riktigt hängde med i dialogen eller låtarnas texter helt och hållet. Denna film var dock mycket lättare att hänga med i otextad än en films om Dear white people som vi såg på Stockholms Filmfestival förra året.
Styrkan med Straight outta Compton är en genuint intressant "origins-story" för N.W.A, den har ett grymt bra soundtrack (som bra musikfilmer såklart måste ha) samt den har ett berättardriv som aldrig tappar greppet om oss åskådare. Det blev till och med lite dammig i salongen framåt slutet. Jag hade fått en superkort intro av Jojje innan filmen så jag visste ungefär vad som skulle hända. Men detta är inte en sådan film som lever på vad som händer i handlingen. Den lever mer på en känsla och ett flow. Det kändes helt enkelt skönt att spendera tid med Dr Dre, Ice Cube och de andra. De levde ett inte alltid helt lagligt och ibland bekymmersamt liv men det finns något i stämningen i filmen som lockar. Ja ta mig tusan, är det inte lite liknande stämningen i The Wolf of Wall Street?
Tack Jojjenito för att du fått SF att visa denna film. Tack för att du valde att se den samtidigt som mig i Malmö. Och tack för den grymma spellistan med musik från filmen som du snabbt satte ihop på vägen hem från därifrån.
Jag ger Straight outta Compton fyra kontrakt av fem möjliga.
Betyg: 4/5
Roligt att folk som inte är hiphop-fans också gillar filmen. Skådisarna är mycket riktigt lika de verkliga personerna överlag, särskilt Ice Cube som spelas av hans son. Han har ärvt sin fars utseende och det är ju kanonbra. :)
SvaraRaderaJag gillade både filmen och musiken, som var mycket bra i filmmiljön. Har kanske inte blivit ett hip hop fan dock. Ska bli kul att se om filmen någon gång och se om den håller en andra titt. :-)
RaderaSå jäkla kul att du gillade den, speciellt att musiken gick hem. :)
SvaraRaderaDu skriver att det var svårt att hänga med i Dear White People. Lustigt, det mindes jag inte. Men så kollade jag upp min DWP-recension, och mycket riktigt skrev jag att jag förmodligen missade en hel del där pga att det var otextat.
Jodå, det var superjobbigt att förstå allt vad de sa i DWP och i en så pratig film är detta mycket begränsande...
RaderaDenna funkade mestadels bra i alla fall. Hade vissa problem i vissa sångtexter bara.
Visst är det härligt ibland med låga förväntningar! :D
SvaraRaderaJavisst är det härligt. Och att filmen var bra trots genren (BOATS). :-D
RaderaDet jag kan tycka är lite synd är att "origins"-story inte riktigt följs upp med en lika stark "continuation"-story. Där blir det mer av ett redogörande. Men visst var den bra!
SvaraRaderaDu menar att den var svagare under andra halvan? Nja, vet inte jag, jag tyckte att den höll ganska jämn nivå. Det var i alla fall så jag upplevde den. Skön stämning rakt igenom och plötsligt var den slut...
Radera