tisdag 29 september 2015

Terminator: Genisys (2015)


Uppföljare är en speciell genre inom filmvärlden. Ofta blir uppföljarna sämre än originalet. Men likväl kommer publiken till biograferna ändå. Vi vill så gärna återigen "umgås" med karaktärer eller i miljöer vi älskade i originalet. Ibland höjer sig en uppföljare över mängden och blir lika bra eller till och med bättre än sin föregångare. Då har ofta något nytt införts i filmen som i lyckade 2:or som Aliens och The Road Warrior. Ibland har filmmakarna bara gjort en lika gedigen film, om inte bättre, som med Gudfadern 2 och Terminator 2: Judgement Day.


Idag ska vi prata om en annan uppföljare i Terminator-serien, Terminator: Genisys. Ettan och tvåan är klassikers. De är enkla men bra. Tidsresorna får inte ta speciellt stor plats och båda filmerna är egentligen simpla förföljelsefilmer. Men bra sådana. Trean var grumlig och rörig. Man vecklade in sig i kvantfysik och jag kan knappt komma ihåg vad de försökte få fram. Terminator Salvation var visuellt häftig med kriget från framtiden, men de gjorde våld på en massa "grundelement" i serien. Usch den var inte en bra Terminator-film.

Och här har vi till slut den femte filmen. Jag älskade den! Som film på helt egna ben är den ganska svag. Jag ser att den är rörig med alla tidslinjer och osäkra framtider. Men framför allt är vissa av skådespelarna svaga. Jag tänker då i första hand på Jai Courtney. Han är usel. Michael Biehn var kanske inte en karaktärsskådespelare på sin tid men hade något ljuvligt "likeable" över sig. Jag hejjade på honom. Mycket. Courtney, not so much. Inte för en sekund trodde jag på kärlekshistorien mellan honom och filmens kvinnliga huvudperson. Inte heller Jason Clarke i rollen som filmens bad guy var speciellt lyckad. Jag har dock gillat honom i andra filmer så det var kanske inte hans fel.


Nej, för mig är Arnold, The Mother of Dragons samt de kärleksfulla filmmakarna denna films hjältar. Jag stortrivdes med alla roliga skämt och blinkningar till de två första filmerna. Arnold är i sitt esse och gör sin Terminator "Pops" till en nygammal favorit. Emilia Clark är likaledes lysande. Trots att hon inte når högre än 157 cm över golvet är hon en av de största i filmen. Dessutom lite kul att hon så mycket påminner om Linda Hamilton, både avseende utseendet och hennes aura.

Är det Bill Paxton vi ser där i bakgrunden?
Filmen kunde blivit ett magplask, och jag kan tänka mig att de finns fans där ute som hatar vad de fick se, men jag älskar att de infört en andra time line för det som händer i ettan och tvåan. Vilken stake de visar genom att våga beträda den heliga marken från ettan och tvåan och dessutom med nya skådisar i rollerna som de ikoniska Sarah Conner och Kyle Reese. Jag bugar och kvittrar av förtjusning. Detta var banne mig otroligt underhållande. Men också fasansfullt svårt att betygsätta. Som en ren nostalgitripp och homage till de gamla filmerna är detta en fyra eller till och med femma, men som film i helhet är det nog inte mer än en trea (damn you casting agent!). Vilken känsla ska gälla när betyg sätts? Jag kommer med stor sannolikhet att vilja se om filmen.

Men jag sansar mig och ger Terminator: Genisys tre inlärda leenden av fem möjliga.

Betyg: 3/5

10 kommentarer:

  1. Häpp! Vi är näst intill identiska i våra omdömen! Najs! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara för att du är en så klok gubbe! :-D

      Radera
  2. Det var som attan, hade inte hort talas om en nyutgava! Jag minns nar tvaan kom for en vi pluggade med var extatisk infor den och hangde over ett flipperspel som hette T2 dagarna i anda och det var ratt lange sedan. Oklart om jag sett trean. Du far avgora om jag ska titta pa denna, far bli nasta gang i sthlm i sa fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar som att du missat fyran också! LOL.

      Kan kanske falla dig på läppen faktisk, men du bör nog inte se den på egen hand för då riskerar du att uttråkas till döds.

      Radera
  3. Stackars Jai Courtney... Kommer han någonsin att kunna återhämta sig? Inte om han inte börjar göra lite bättre prestationer, gissar jag :)

    SvaraRadera
  4. Mjae den dög men jag blev lite småbesviken. Svårt att sätta fingret på vad jag ogillade kan vara att filmen aldrig riktigt fick upp farten och var lite väl otymplig i sitt berättande. Arnie och Emilia skötte sig dock fint bör tilläggas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller nog med om att den var lite otymplig i sitt berättande, därav att jag känner att den inte kan stå på egna ben. Men för mig överskuggades dessa skavanker av glimten i ögat, all humor och den kärleksfulla hanteringen av de gamla klassikerna... Jag var väl på ett förlåtande sinneslag när jag såg filmen helt enkelt! .-)

      Radera