MCU rewatch: Thor: The Dark World (2013)

Denna film är regisserad av Alan Taylor men tidigt i processen var det tänkt att Patty Jenkins skulle stå vid rodret. Hon hoppade av redan i december 2011 efter meningsskiljaktigheter mellan henne och studion. Istället hamnade Jenkins till slut som regissör för Wonder woman som nyligen hade premiär. Jag undrar hur Thor: The Dark World kunnat bli med Jenkins som regissör. Hade hon fokuserat mer på den roliga fyrlingen Thor-Jane-Darcy-Erik?? Hade vi fått mindre fantasy i space och fler scener från Jorden?



Nu fick vi istället en extremt erfaren tv-serieregissör som är känd för att ha regisserat avsnitt i tv-serierna The West Wing, Sex and the City, Deadwood, The Sopranos, Mad Men samt Game of Thrones. Just den sista serien kan kanske ha influerat honom i arbetet med denna film då vi får flera stora slag i fantasymiljö. Allt från en prequel om Odins krig, till Thors krig på en annan Realm, till två större actionscener i Asgård och slutet med en krisgscen i Greenwich på Jorden. Jag har dessutom säkert redan hunnit glömma någon eller annan fanmtasyinspirerad actionscen också. Känslan jag får är att det blir alldeles för mycket av cgi fajter! Det som var så bra i den första Thor-filmerna, nämligen samspelat mellan Jane, Erik, Darcy och Thor får mycket liten plats i denna film. Trots detta är de få scenerna guld och de räddar filmen från totalt magplask för min del.



Taylors fascination och fokus på de stora händelserna, kriget om "The Aether", är ganska meningslöst i mina ögon. Det är de övergripande händelserna i filmen och de bryr jag mig väldigt lite om. Jag känner mig inte speciellt engagerad i dessa "infinity stones" som så många av MCU-filmerna handlar om. Jag vill se karaktärerna och deras inbördes relationer, jag vill se bra villains och riktiga stakes på en jordnära och personlig nivå. Jag bryr mig inte om krig ute i space. Där går gränsen för min "suspension of belief".

Men visst, alla scener ute i space är inte dåliga. jag gillar Loki till exempel. Hans roll var mycket mindre i originalmanus men efter att han blev så populär i The Avengers valde man att öka hans roll. Det är bra. Jag tyckte också att the big bad Malekith var smått underhållande även om hans mörkalvssoldater såg ut som teletubbies vilket gjorde dem mer fåniga än hotfulla.



Till sist var det alltså Darcy och Thor och delvis Loki som räddar filmen. Jag tror bestämt att 100% av Darcys repliker fick mig att le, skrocka eller skratta. Hon spelas suveränt av Kat Dennings och jag hoppas att det blir mycket mer av Darcy i nästa Thor-film men jag håller inte andan för det... Chris Hemsworth bevisar än en gång att han har en komisk tajming. Jag roades också av det nya tillskottet med "the intern". En av höjdpunkterna i filmen var annars när Loki imiterade Captain America och Chris Evans dök upp i en cameo.

Jag kom ihåg filmen som svag men än en gång växte filmen vid omtitten. Jag spekulerar i att de flesta filmerna i MCU växer när man ser dem med kort mellanrum då banden mellan filmerna och alla "cross overs" blir tydliga. Dessutom kan jag kanske njuta mer vid en omtitt då det ges tid att studera detaljer. Detta antagande bygger dock på att filmen är mer bra än dålig till att börja med, och det är denna film.

Jag ger Thor: The Dark World tre miew-miews av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Lyssna på Shinypoddens avsnitt "I am Tony Stark" där vi pratar om denna film.

Terminator: Genisys (2015)

Uppföljare är en speciell genre inom filmvärlden. Ofta blir uppföljarna sämre än originalet. Men likväl kommer publiken till biograferna ändå. Vi vill så gärna återigen "umgås" med karaktärer eller i miljöer vi älskade i originalet. Ibland höjer sig en uppföljare över mängden och blir lika bra eller till och med bättre än sin föregångare. Då har ofta något nytt införts i filmen som i lyckade 2:or som Aliens och The Road Warrior. Ibland har filmmakarna bara gjort en lika gedigen film, om inte bättre, som med Gudfadern 2 och Terminator 2: Judgement Day.

Idag ska vi prata om en annan uppföljare i Terminator-serien, Terminator: Genisys. Ettan och tvåan är klassikers. De är enkla men bra. Tidsresorna får inte ta speciellt stor plats och båda filmerna är egentligen simpla förföljelsefilmer. Men bra sådana. Trean var grumlig och rörig. Man vecklade in sig i kvantfysik och jag kan knappt komma ihåg vad de försökte få fram. Terminator Salvation var visuellt häftig med kriget från framtiden, men de gjorde våld på en massa "grundelement" i serien. Usch den var inte en bra Terminator-film.

Och här har vi till slut den femte filmen. Jag älskade den! Som film på helt egna ben är den ganska svag. Jag ser att den är rörig med alla tidslinjer och osäkra framtider. Men framför allt är vissa av skådespelarna svaga. Jag tänker då i första hand på Jai Courtney. Han är usel. Michael Biehn var kanske inte en karaktärsskådespelare på sin tid men hade något ljuvligt "likeable" över sig. Jag hejjade på honom. Mycket. Courtney, not so much. Inte för en sekund trodde jag på kärlekshistorien mellan honom och filmens kvinnliga huvudperson. Inte heller Jason Clarke i rollen som filmens bad guy var speciellt lyckad. Jag har dock gillat honom i andra filmer så det var kanske inte hans fel.

Nej, för mig är Arnold, The Mother of Dragons samt de kärleksfulla filmmakarna denna films hjältar. Jag stortrivdes med alla roliga skämt och blinkningar till de två första filmerna. Arnold är i sitt esse och gör sin Terminator "Pops" till en nygammal favorit. Emilia Clark är likaledes lysande. Trots att hon inte når högre än 157 cm över golvet är hon en av de största i filmen. Dessutom lite kul att hon så mycket påminner om Linda Hamilton, både avseende utseendet och hennes aura.

Är det Bill Paxton vi ser där i bakgrunden?

Filmen kunde blivit ett magplask, och jag kan tänka mig att de finns fans där ute som hatar vad de fick se, men jag älskar att de infört en andra time line för det som händer i ettan och tvåan. Vilken stake de visar genom att våga beträda den heliga marken från ettan och tvåan och dessutom med nya skådisar i rollerna som de ikoniska Sarah Conner och Kyle Reese. Jag bugar och kvittrar av förtjusning. Detta var banne mig otroligt underhållande. Men också fasansfullt svårt att betygsätta. Som en ren nostalgitripp och homage till de gamla filmerna är detta en fyra eller till och med femma, men som film i helhet är det nog inte mer än en trea (damn you casting agent!). Vilken känsla ska gälla när betyg sätts? Jag kommer med stor sannolikhet att vilja se om filmen.

Men jag sansar mig och ger Terminator: Genisys tre inlärda leenden av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Thor: The Dark World (2013)

Loki: Oh dear, is she dead?

Jag gillade den första Thor-filmen en hel del. Den var underhållande men lättviktig. Därför var jag nyfiken på uppföljaren. En del har sagt att denna var bättre än ettan och en del att den var lite svagare.

Det jag gillade mest ur ettan var scenerna med Thor, Jane, Selvig och Darcy nere på Jorden. De lite mer fantasifulla sekvenserna från Asgård och Frost...något, var jag inte lika förtjust i då det blir lite fånigt. Filmer som dessa ska antingen vara superseriösa, eller lättsamma med en rejäl portion glimt i ögat. Jag röstar för det senare.

I tvåan som fått det livliga namnet Thor: The Dark World får vi mindre av det som var bra i ettan, dvs lustigheter på Jorden där kulturkrockar mellan Thor och hans människovänner utgör humorn. Men istället stärks de övriga delarna en hel del när Loki är med. Även om jag var lite sval till Tom Hiddleston's Loki i början av filmserien måste jag säg att han funkar mycket bra i denna film. Supercool. Tyvärr kommer han inte riktigt med i handlingen förrän under andra halvan.

Ren generellt sett tycker jag att de lagt ner allt för mycket tid i filmen på actionsscener. Slagsmål med svärd mot hammare eller biljakter med rymdskepp mot flygande vikingaskepp! Om man inte har "riktig" action med "stakes", som i Bourne-trilogin eller de nyare Bond-filmerna, borde man kunna klippa ner spektaklet rejält. Både löptid, och pengar för den delen, borde satsas på karaktärer och humorn.

I slutändan tyckte jag att tvåan var sämre än ettan, men jag hade ändå ganska kul framför filmen. Helt ok blir slutomdömet.

Jag ger Thor: The Dark World två hämndlystna bröder av fem möjliga.

Betyg: 2/5