Malmö Filmdagar är ett välkommet litet avbrott från vardagen då vi åker på semester, kliver in i en filmbubbla och kommer ut på andra sidan omtumlade och med minus på sovkonto men med laddade batterier. Årets malmöresa har just avslutats. Invigningsfilmen var Pixars nya Inside out, som heter Insidan ut på svenska. Självaste Pete Docter var där och presenterade filmen i ett allt för kort Face 2 face. Jag har alltid gillat Pixar. Den första jag såg var Monter's Inc och länge trodde jag att alla deras filmer var superbra. Sen råkade jag se filmerna Cars och A bug's life och insåg då att även solen har sina fläckar.
Inside out är en smått genialisk film. Den handlar om den elvaåriga Riley som för första gången i sitt unga liv stöter på en större kris. Hennes föräldrar drar upp henne med rötterna och flyttar familjen från Minnesota, vännerna, hockeylaget och naturen till San Francisco och en ny värld. Vi får följa Rileys upplevelse genom de fem känslorna i huvudkontoret. Där får vi möta Joy, Sadness, Anger, Fear och Disgust.
Ahh, vilken berättarglädje! Vilket fantastiskt sätt att beskriva varför och hur vi människor känner om saker och ting. Pixar gör ofta filmer som också kan uppskattas av barn. Denna film är avancerad men koncepten är både intellektuella och självklara. Den passar precis lika bra för de unga som oss vuxna. Några av mina spanarvänner var inne på att yngre barn inte skulle kunna förstå denna film men det tror jag inte alls kommer vara ett problem. Menar ni att barn inte skulle förstå att Riley kan vara både glad och ledsen samtidigt? Nej, förutom språkbarriären är detta inte en film som är för svår, inte ens för barn under 11 år.
Det där med språkbarriären visade sig bli något av ett problem för mig där nere i Malmö. Filmen var som sagt inledningsfilm och som sådan visades den utan att andra filmer ur filmdagarnas tablå visades samtidigt. I vanliga fall visas fyra filmer parallellt per time slot under dagarna. Således fylldes den stora salen med folk. Inte ett enda barn var där. Det var en salong full av vuxna och ändå visade Disney filmen dubbad med svenska röster! Argh. Jag kunde inte tro mina ögon (öron). Detta var den första Pixar-film jag tvingats se med svenska röster någonsin. Jag hatar att inte få höra originalmanus. Dels saknar jag de oftast mycket bra skådespelarna som gör rösterna men ett mycket större problem är översättningen. Hur lätt är det att översätta ordvitsar? Inte enkelt alls. Hur blir det med alla metahumoristiska blinkningar till kända företeelser eller händelser? Ofta supersvårt att få ihop detta på svenska. Översättning till undertexter är svårt nog, att översätta för dubbning är ännu svårare. Jag kommer ihåg första gången jag såg den svenska översättningen "mammaknullare" i undertexterna till någon actionfilm. Det börjar klia under huden på mig.
Det är inte det att jag ser den svenska anpassningen med "alla pratar svenska" som en censur men det är inte långt därifrån. Det blir ju en annan person som får "äga" upplevelsen, och som sedan ska tolka vad som sägs/görs åt oss (den menlösa publiken). Jag hatar det. Jo.
När jag såg filmen med svenska röster satt jag bara stilla obekväm och väntade ut filmen. Anger och Disgust var aktiva i Henkes huvudkontor. Jag bestämde mig där och då att se om den odubbad innan jag skrev min revy på filmen. Gissa om min lycka när jag morgonen därpå fick höra att Disney hade trollat fram en odubbad kopia av filmen som adderats till tablån. Jag valde snabbt bort den film jag hade tänkt se och såg helt sonika om Inside out dagen efter den första titten. Äntligen kände jag...
Det första jag upptäckte var att de otroligt nog hade bytt namn på flickan i den svenska versionen. Hon hette ju Riley! Inte Jenny som i svenska versionen. What the fuck? Varför? Vad är det för fel på Riley? Jaja, det är inte hela världen. Jag såg filmen och njöt av den glimrande dialogen. Den irriterande svenska översättningen sågs ju i textremsan på duken men jag försökte att inte läsa den allt för mycket. Det var inte förrän efter filmen som jag funderade på det största felet med den svenska översättningen/dubbningen...
De idioterna har ju missuppfattat filmen helt och hållet. De har översatt Sadness till Vemod. Inte till Ledsamhet, till Vemod...
Big deal tänker du nu kanske? Nja, hold your horses. Hela filmen bygger ju på att visa att Riley (RILEY, inte Jenny) lär sig att hon kan vara BÅDE glad och ledsen samtidigt... Båda känslorna Glädje och Ledsamhet kan finns där samtidigt. Minnena behöver inte vara antingen guld eller blå, de kan vara blandade. En elvaåring kan ha ett och samma minne som både innehåller sorgen över en förlorad ishockeymatch och glädjen över att bli tröstad av familjen och kompisarna. Och det finns ett ord för den sammansatta känslan av ledsamhet, glädje, nostalgi och längtan i det svenska språket. Ja, just det: vemod.
Sen skiter jag i om Vemod passade bättre än Ledsamhet i de krystade ordvitsar som den svenska översättaren lagt in. Det är just på grund av denna typ av förändring av det konstverk som en film faktiskt är, som gör att jag vill se engelskspråkiga filmer odubbade.
För det är den värd. Jag kan lova att detta manus har gåtts igenom av Docter och hans team gång efter gång, en massa gånger. Det är ett underverk och antagligen Pixars mest komplexa och kompletta manus hittills. Eventuellt i konkurrens med Toy Story 3...
Jag ger Inside Out fyra starka känslor av fem möjliga. Bullet på denna.
Betyg: 4+/5
 |
| Glöm inte näsdukarna för all del... |
Som jag skrev hos Jojje: kanske trodde man att svenska barn inte skulle kunna koppla till namnet Riley? Vilket som sagt är synd eftersom det ger huvudpersonen en bättre könsneutralitet i originalversionen.
SvaraRaderaHmmm, återigen hos Jojje hävdade jag att Vemod var en bättre motsvarighet än Ledsamhet. Men jag undrar om jag inte måste ge dig rätt i att vemod är kombon glädje och ledsamhet? Måste nog grunna lite på det där :)
Jag ogillar inte svenska versioner lika mycket som du, men jag kan hålla med om att översättningarna ibland känns väldigt o-genomarbetade. Om de sedan kombineras med dåliga röster (vilket inte var fallet här), då blir det problem.
Och sedan ett mothugg: jag är inte jättehaj på intellektuell utveckling hos barn men gissar att man måste vara av en viss ålder alt mognad innan man ens fattar konceptet med att exempelvis Joy är en personifiering av känslan glädje eller att "biblioteket" är ett sätt att fysiskt beskriva långtidsminnet. Inte helt enkelt upplever jag.
Jo, du får ta och grunna på det där med Vemod vs Ledsamhet. Hoppas att du inte anser att de svenska översättarnas roll är att "bättra på" filmen. Hoppas att du som jag tycker att översättningen ska vara så neutral som möjligt och INTE ändra ords eller namns betydelse...
RaderaVet inte riktigt varför det skulle vara bättre med ett könsneutralt namn när det var en flicka det handlade om. Men det är i alla fall hål i huvudet att tro att svenska publiken inte skulle klara av ett så svårt namn som "Riley", könsneutralt eller ej.
Angående barns möjlighet att ta till sig denna film så tror jag att de i allra högsta grad kan förstå de koncepten du tar upp som exempel. Och om de inte fattar det på samma sätt som en vuxen så är flera av koncepten ändå instinktiva. Dessutom är jag inte säker på att alla vuxna fattar alla intellektuella koncept i filmer rent generellt sett. Alla uppfattar olika saker, och upplever, filmer olika...
Bra där om Vemod vs Ledsamhet. Precis så som jag tyckte också. Vemod är en blandning av flera saker och inte en "grundkänsla" som det ska handla om här.
SvaraRaderaGillar ditt engagemang (läs: hat) när det gäller svenska versioner av animerade filmer. :) Jag känner uppenbarligen inte riktigt lika starkt. Men det kanske beror på att jag inte sett enda Pixar-film med originalröster. Doh. :)
Hehe, hoppas att du snart får uppleva Pixar med originalröster då!
RaderaDet är ett engagemang, men jag vet inte om det är hat direkt. Det är helt enkelt så att om jag ska lägga tid och engagemang på film, som ju är en kreativ konstart, vill jag få uppleva konstnärens originalverk inte en bearbetad version av någon pajsare i Sverige.
Det var väl gubbarna i Galenskaparna som störde sig på att TV4 hade reklamavbrott i deras film. För att det störde filmen. Ändå verkar folk inte bry sig om alla dessa ingrepp som Disney och andra bolag gör på barnfilmerna...Som vuxen konsument, som klarar av språket och att se en film textad, vill jag se originalet! Basta! :-)