Filmen handlar om den unge Jay från Skottland som reser västerut i Amerikan någon gång kort tid efter inbördeskriget. Han söker sitt hjärtas dam som lämnat hemlandet och rest över havet. På sin resa träffar Jay den ruffige Silas som lovar att hjälpa honom att klara livhanken i de allt mer ogästvänliga omgivningarna.
Filmen är en road trip till häst. Tempot är långsamt och mycket fokus ligger på karaktärerna, deras filosofier och deras motiv. Det är en bländande vacker natur som visas upp. Det kan vara Colorado, det kan vara Nya Zeeland. Mitt i allt dyker en svensk familj upp, Johan och Maria, barnen Eva och Jan.
Unge Kodi Smit-McPhee, pojken från vägen och den olycklige i den amerikanska versionen av Låt den rätte komma in, spelar Jay. Han är riktigt bra. Han har inget på Michael Fassbender såklart. I denna film utmanas dock inte den gode Fassbender speciellt mycket. Han är solid, men inte spektakulär. Istället är det långsamma tempot, känslan i filmen, miljöerna och alla karaktärer som passerar revy som är filmens behållning.
Filmen är tillräckligt fräsch inom en genre som borde varit uttömd på nya historier. Jag visste inte alls hur den skulle sluta. Det är en härlig känsla att släppa sargen och låta sig svepas med i en berättelse som kan leda en lite var som helst. Jag gillade Slow west en hel del. Kan vara en av de starkaste filmerna från i år än så länge. Betyget blev ganska givet till slut.
Jag ger Slow west fyra omstarter av fem möjliga.
Betyg: 4/5
PS, en av filmens roligaste och minsta detaljer var den där osten som Rose försökte göra i träasken. Osten som aldrig ville bli stel.
Ja, en mycket trevlig film med en härlig långsam känsla. Det enda som inte funkade för mig var just de där svenskarna som pratade nån vansinnig Google Translate-svenska. Tog mig ur filmen. I övrigt mycket bra, och som du säger, man visste inte vart den skulle ta vägen.
SvaraRadera