måndag 3 augusti 2015

Un condamné à mort s'est échappé ou Le vent souffle où il veut (1956)



Denna film kom på tal när jag och min gode vän Sir Per diskuterade Gravity av alla filmer. Jag är lite osäker på hur Per gjorde kopplingen mellan filmerna. Det kan ha varit något om den enkla och simpla handlingen. Han har i alla fall frågat om jag sett filmen många gånger sedan vår första diskussion. Nu kan jag äntligen svara att jag har sett den!


A man escaped (jag kör med den engelska titeln istället) är i vilket fall den första filmen jag nu sett från den franske auteuren Robert Bresson och det var kul i sig. Filmen beskriver den sanna historien om en man som flydde ur ett nazifängelse i Frankrike under ockupationstiden under andra världskriget. Filmens huvudperson Fontaine tillhörde motståndsrörelsen och han var inte speciellt sugen på vare sig att sitta i finkan eller bli arkebuserad.


Filmen är sannerligen minimalistisk. Handlingen går snabbt fram men filmen är sövande långsam. Filmen har mycket lite dialog men mycket av storyn berättas av en "voice over". Flykten från fängelset är nervpirrande men samtidigt är jag ganska oengagerad över hur det går för vår vän Fontaine. Bresson verkar inte vara speciellt intresserad av att visa vem Fontaine var, förutom att han var väldigt målmedveten och verkligen ville fly.


Samtidigt som jag är glad över att ha sett denna film kan jag inte direkt säga att den gjort ett jätteintryck på mig. Den kändes inte speciellt mäktig visuellt eller exalterande handlingsmässigt. Den var heller inte extraordinär då det gäller persongalleriet eller dialogen. Däremot fanns det något med känslan i filmen som pockade, men den bröt inte ut till fullo. Känslan i flera av de tidiga filmerna jag såg i Decennier slår till exempel denna film med hästlängder. Japp, man kan nästan jämföra A man escaped med en stumfilm då den har en hel del gemensamt med stumfilmens berättarteknik. Det är bara att byta ut väl valda delar av berättarrösten mot "titels cards". Filmen gick i svartvitt såklart. Ett stort plus var musiken från Mozart som likaledes såklart var jättebra (den ofullständiga Mässa Nr 16).

Kul tittning men filmen blev något av ett "jaha?" för mig. Jag ger den två män som rymde av fem möjliga.

Betyg: 2/5


2 kommentarer:

  1. Bra länge sen jag såg den, men har faktiskt lagt upp en text om den (hittas här). Minns också att jag tyckte den var lite för långsam, men gillade den ändå. Finns dock andra franska filmer från den här tiden som jag hellre rekommenderar och själv ser om. En av dem är Le trou (1960), också en fängelsefilm, men som är ett måste!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Det kanske dröjer ett tag innan jag kör tipsfilmer efter denna runda dock... Men filmen kommer såklart upp på den stora "ska ses"-lsitan!

      Radera