Filmen behandlar både sexuell frigörelse och undertrycka drifter. Är Severine en masochist eller lider hon av följderna av ett trauma? Eller båda? Eller är hon helt enkelt bara kåt och uttråkad av sitt platoniskt förhållande med sin man? Filmen antyder både det ena och andra. Filmens känsla och vissa situationer påminner mig om allt från Pauline Reages Historie d'O till Lars von Triers Nymphomaniac och Kubricks Eyes wide shut.
Filmen inleds med en stilla kamera över en allé framför ett franskt slott. Bilden är vacker likt en målning. Det är något drömlikt över scenen och så är stora delar av filmen. Ibland kan det vara svårt att avgöra vad som är Severines fantasier och vad som är riktigt. Ta mig tusan, hela filmen skulle kunna vara en av hennes fantasier, inklusive själva slutet, men så är det nog inte för det skulle göra filmen ganska meningslös. Väldigt lite skrivs oss i publiken på näsan i varje fall. Varför hon gör som hon gör och huruvida hon mår bra av sitt dubbelliv uttalas inte direkt även om det verkar så. Filmen lämnar detta åt åskådaren att fundera på. Det känns som att filmen är fylld med symbolik, varav en hel del som kanske landar först efter man har behandlat filmen lite längre.
Catherine Deneuve är väl ganska bra. Hon är suverän på att spela aristokratisk. Hela hennes uppenbarelse är behärskad, lågmäld och sårbar. Men till skillnad från O verkar hon inte känna makt av att underkasta sig. Samtidigt ler Severine i filmens allra sista scen och allt vi lärt oss om henne måste kanske omvärderas? Vem vet?
Alla andra aktörer spelar andrafiolen till Severine. Jag roades lite av hur överdrivet bufflig älskaren Marcel (Pierre Clémenti) framställs. Skulle han vara en man av folket? Busen med ståltänder för er som inte har koll på skådespelarnas namn. Vid sidan av Severine var de två mest intressanta karaktärerna Pierres vän Husson samt bordellmamman Madame Anais.
Oh la la. Detta var minst sagt intressant. Filmen är som en lök, med många lager som jag inte förstår än, men jag ser att det finns en komplex och intressant story för den som är sugen. Jag ger Belle de jour tre påsättningar utan känsloband av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Filmen har också recenserats av filmspanarkompisarna Filmitch och Sofia. De har som det verkar lite olika syn på hur bra filmen är. Sofia läser in en klassisk manlig fantasi istället för en odyssé i en kvinnas sexualitet. Johan blir likt jag fascinerad av filmens svårfångade innehåll, vad är fantasi, vad är verklighet och vad betyder det?
Vi hamnade kring samma ståndpunkt - vad rör det sig om egentligen? Kanske boken har svaren?
SvaraRaderaTack för ping och trevlig helg.
Trevlig helg till dig också!
RaderaJag har fått för mig att filmen bygger på en "skräplitteraturbok". Vet inte om den är bra...
Tack för ping! Problemet för min del är väl att har man väl fått på sig "manlig fantasi"-glasögonen är de svåra att ta av. Ni verkar ha lyckats bättre med att ha ett öppet sinnelag
SvaraRaderaJag förstår inte all symbolik i filmen Är den om kvinnlig sexuell frigörelse eller är det en manlig fantasi? Jag vet inte! Intressant med en film som berör frågorna i alla fall.
RaderaEn film jag sett ett antal gånger som barn, en sån som gick på tv titt som tätt. Tror inte jag fattade mycket men tyckte den var bra för syns skull.
SvaraRaderaLOL, du med dina fantomminnen av filmer som gick på tv "ofta!". Kan det verkligen stämma att denna gick många gånger på svensk tv? Eller var det att du spelade in den på vhs? Men visst den har vissa värden för syns skull. Inte bara Catherine, hela miljön från ett 60-talets Paris är underbar.
Radera