Elvira Madigan (1967)

Elvira Madigan är en film som den store Frans ofta tog upp som en film jag borde se. Den kan vara en "Henke-film" som han brukade säga. Nu när suget på att klippa några tipsade filmer tog jag med denna svenska film från 1967. Bo Widerberg har regisserat och Pia Degermark gjorde blott 17 år gammal succé som filmens Elvira Madigan/Hedvig Jensen. I rollen som den dryge Sixten Sparre ser vi Thommy Berggren. Filmen bygger, får jag gissa löst, på den sanna berättelsen om paret som levde under andra halvan av 1800-talet.

Filmen är som ett konstprojekt. Det var väl, får man anta, på modet att göra arty-fartyfilmer på den tiden. Filmen hoppar mellan den bistra verkligheten och kärleksparets euforiska förälskelse. Scenerna när de de är ensamma och bara bryr sig om varandra har ett drömskt skimmer över sig och de ackompanjeras av Mozarts pianokonsert nr 21, som numera ibland kallas för Elvira Madigan. Scenerna i de danska byarna paret rör sig mellan ger en helt annan känsla. Även om de inte är jagade av konstapeln gör deras ekonomiska situation sig känd mer och mer. Livet blir därigenom tyngre och tyngre.

Widerberg klipper mellan de drömska scenerna och de "realistisk" abrupt. Musiken klipps ibland lite väl plötsligt. Var det en idé han testade (den funkade inte), eller var det helt enkelt slarvigt arbete? För mig känns det ibland som att stil går över innehåll och det är där konstprojektkänslan kommer in. Historien är väl känd i vissa läger och den är bitterljuv. Tyvärr kan jag inte riktigt med Thommy Berggren. Hans Sixten är så äcklig och korkad att jag har svårt att helt hänge mig åt deras kärlekshistoria.

Pia Degermark var en spännande bekantskap. Upptäckt när hon gick i skolan och känd som prins Carl-Gustavs flickvän gjorde hon världssuccé med denna film blott 17 år gammal. Hon är spektakulärt vacker och hon ger ett helt klart intressant porträtt av Hedvig. Belöningen blev vinst av bästa kvinnliga skådespelerska i Cannes och världsberömmelse. Hennes liv blev tydligen kaotiskt efter de stora framgångarna som ung. Det blir lätt så antar jag.

Filmens ljud och dialog är helt galen. Hedvig var danska och för att karaktären skulle ha rätt typ av brytning dubbade Widerbrg hela dialogen i efterhand. Pia fick tala in de danska partierna och en dansk skådespelerska fick tala in Hedvigs svenska dialog. Även Berggren och andra verkar vara dubbade vilket förtar närvarokänslan. Det blir liksom inte helt lyckat när Sixten och Hedvig ligger ute på en äng och Sixtens röst låter burkig som om han står inne i en studio och talar sina repliker.

Som helhet var detta ändå en fascinerande film, och en vacker men vemodig historia. Jag var inte helt såld på varför Hedvig fallit för denne herr Sparre. Han verkade absurt självupptagen och svag, men Amors pilar sprids ibland lite på måfå som det verkar.

Jag tackar och bockar till den store Frans för detta tips. Elvira Madigan är en film som man bara ska ha sett om man är filmintresserad! Jag ger Elvira Madiga fyra lånade ögon av fem möjliga.

Betyg: 4/5