tisdag 3 juni 2014

A Million Ways To Die In The West (2014)


Albert: C/o her vagina.

Seth MacFarlane, vilken dåre. Jag älskar hans humor som allt som oftast flyttar gränsen för skämten långt bortom pk-linjen. Man pratar om "subversive comedy". Jag tror man kan klassa hans humorsmak som detta, "omstörtande" och "samhällsfientlig". Haha, I like it. En annan filmmakare som har dessa tendenser är Kevin Smith vars filmer ofta är kul och lite skönt galna på gränsen.

Jag och filmspanarbrodern Jojjenito utnyttjade klämdagen i fredags med två filmer varav denna var den senare av de två. Premiärkvällen på stora Rigoletto. Jag förundrades lite över att en hel del av publiken var mycket ung. Filmen hade tydligen bara 11-årsgräns trots en del råa skämt.


Eftersom jag älskade hans förra film Ted hade jag förhoppningar om denna. Tyvärr hade jag sett trailern och i värsta fall skulle det visa sig att alla filmens roligaste skämt visats i trailern. Nu var det lyckligtvis inte så.

Men du, om du inte sett filmen och inte vill höra en enda liten detalj om skämt eller annat från filmen ska du kanske vänta med att läsa vidare.

Milda spoilers nedan. Läses på egen risk.


Lustig promo-poster med tanke på ryktet om Liam Neesons "member" (gigantisk)

A million ways to die in the West är en mycket rolig film, men den är inte lika bra som Ted som känns som en mer helgjuten film. Som vanligt var det en massa sexskämt och dem brukar jag uppskatta. Tyvärr kör han med några prut, kiss och bajs-skämt också och de kunde vi gärna varit utan. De är helt enkelt inte kul. Alls. Men de flesta riktigt roliga skämten handlar om Vilda Västern.


Vad jag gillar med filmen är att den utspelas i vilda västern på 1880-talet. Alla som bor och lever där känner inte till något annat, förutom vår huvudperson Albert. Han har inte rest i tiden, men han ser som om han vore en storstadsmänniska från vår nutid hur svinigt och skitigt allt är. Han ser allt det sjaskiga för vad det är och kan med stor sarkasm kommentera det han ser. Och han förstår dessutom med rätta att alla och allt kan döda honom, för det finns en miljon olika sätt att dö på i Vilda Västern.

Några av de roligaste skämten är om att medellivslängden har "gått upp till 35 år", om varför folk aldrig ler på gamla fotografier, Ryan Renolds, om mustascher, om att svarta män älskar svarta damers bakdelar, om att hålla på sig tills man gift sig osv. Mest av allt är alla de olika sätt folk dör på hysteriskt. Jag skrattade högt flera gånger och det måste vara det viktigaste och bästa betyget en renodlad komedi kan få.


Jag har också några problem med filmen. Den är för lång, de hade gärna kunnat dra ner den med 15 minuter. Och även om jag gilla Seth var han inte helgjuten som filmens hjälte, karaktären var lite grund. Filmen hade kanske för många parallella trådar igång. Bland annat tyckte jag att de antingen skulle haft med mer av Liam Neeson, eller mindre. Och vad gjorde Giovanni Ribisi i filmen? Förutom om det skämtet mellan honom och Sarah Silverman. MacFarlanes teknik är förvisso ofta att dra ut skämten tills de blir roliga för att de är så överdrivna...


Filmens största stjärna var helt klart Charlize Theron. Hon var otroligt vacker och påminde mig mycket om en ung Sharon Stone. Hotness. Hon är ju suverän som skådespelare och jag tyckte att hon spelade hatten av alla andra i denna film. Och hon klarade komedi hur galant som helst, precis som Rose Byrne gjorde i Neighbours, en annan mycket rolig komedi som nyligen gick på bio.


Jag gillar denna typ av humor. Jag hade mycket roligt på visningen, satt mest och småskrattade och brast ut i gapflabb lite då och då. Denna typ av komedier känner jag mig svältfödd på så i valet mellan två betyg väljer jag det högre.

Jag ger A million ways to die in the West fyra sätt att dö på av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Jag och Jojjenito hade en förträffligt trevlig bioeftermiddag. Hoppas att han inte dog i vilda västern utan att han såg humorn. Sedan tidigare har Fiffi och Movies-Noir sett filmen.

10 kommentarer:

  1. Pk eller inte, skrattar man så gör man. Det skulle aldrig falla mig in att lägga band på ett tokgarv bara för att man inte "borde" skratta för att nån kan ta illa upp. Fy tusan, då skulle man ju aldrig få skratta. Bajsa i en hatt!! HAmmhagaahhaaahahanaaaahaooohaa! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lägger band på mig gör jag inte alls, det är inte det som är problemet, däremot kryper och krälar tanken om pk in när man skriver på bloggen och uttalar sig i sociala media.

      Dessutom var det inte kiss och bajs-skämten jag menade heller. De är bara smaklösa, men han hade ju en del annat i sin arsenal...

      Radera
    2. Och jag menade inte att du lägger band på dig själv, det var snarare en reflektion utifrån mig själv. Jag ids inte bry mig om pk-grejer i humorsammanhang. Skönt att du inte heller gör det :)

      Radera
    3. Nej det vore ett stort nederlag att behöva kuva sina reaktioner om vad som är roligt eller ej. Jag ville också bara vara extra tydlig då det är värt att säga var man står i frågan...

      Radera
  2. Vet inte om jag skulle hålla med om att klassa MacFarlanes humor som subversiv. Smaklös med subversiva element, kanske? Han kan ju ha en del skarp samhällskritik men jag upplever att han ofta väljer att gå kroppshumorvägen istället. Jämfört med tex South Park som åtminstone oftast siktar på att fixa både och. Å andra sidan har jag inte sett just den här filmen, utan uttalar mig främst utifrån Famil Guy och American dad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag som inte sett American dad eller Family guy utgår från Ted, denna film samt hans framträdande som värd på oscarsgalan häromåret (vilket skapade en storm av indignerad negativism på sociala medier)

      Radera
    2. Hehe, och jag har inte sett Ted. Däremot vete tusan om jag tyckte han var särskilt subversiv på Oscars heller, mest plump

      Radera
    3. Subversiv bokstavligen? Nej, nej, nej, givetvis inte.

      Du har rätt!

      Jag tycker inte heller att hans skämt är "samhällsomstörtande" bokstavligen, men om man dömer av alla upprörda kommentarer om hans filmer och oscargrejjen kan man tro att han skändat presidenten, kungahuset, Ghandi, Moder Teresa och påven samtidigt. Det blir sådan överdrifter i sociala media... (precis som mitt exempel här var).

      Radera
  3. Liknande känsla till filmen som helhet. Den funkade helt enkelt som komedi och även om det fanns saker att klaga på var den på det stora hela lyckad. Håller med om att den var lite för lång (skrev också om det i min text) och vissa gånger blev det lite för många trådar. Seth är ingen skådespelare heller så där är en svaghet. Men men, underhållning för stunden var det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, en mycket duglig komedi. Antagligen en framtida favorit som man kan återkomma till om och om igen. Bra komedier växer inte på träd så de som kommer ut måste man hylla.

      Radera