Big (1988)

Det är otroligt hur mycket jag kom ihåg från denna film. Vissa scener kändes det som att jag såg igår. Men ack det var ju drygt 25 år sedan jag såg denna film senast. Tiden går och minnet är en förunderlig sak. Nu när jag skulle se om den kändes den som en av de där STORA filmerna från 80-talet. Skulle den stå upp än idag...?

Big står sig än idag ganska bra. Detta är helt klart Tom Hanks film. Han är rejält bra på att spela den 12-årige Josh som en morgon vaknat upp i en vuxen Hanks. Många av filmens roligaste sekvenser bygger just på ett enda skämt, att den vuxna karln bara är ett barn egentligen. Filmens bästa scen är när Josh bjuder hem Susan till sitt loft. Hon tror att de ska leka men han vill bara leka. Scenen avslutas med att Josh tar sats och slänger sig ovanpå henne, på överslafen i våningssängen det vill säga.

Susan, filmens kvinnliga huvudroll, spelas tämligen bra av Elizabeth Perkins. När man ser filmen idag kan man inte komma undan att hon ser extremt åttiotalsaktig ut med klädval, frisyren (frisyren!) och hennes ständiga rökande. Rökte vi så mycket på åttiotalet verkligen?

Big var rolig när jag såg den första gången och den är fortfarande rolig men jag tycker kanske inte att den är värd att behandlas som en guldklimp. Visst lite nostalgi, men så himla bra är den inte. Det finns kanske andra filmer från 80-talet som är mer värda att klassas som "klassiker".

Jag ger Big tre uppvuxna män av fem möjliga.

Betyg: 3/5