Logan Lucky (2017)

Vad är det med filmer från 2017 där huvudpersonerna är mer eller mindre korkade? Nåja, nu är kanske inte just Channing Tatums karaktär Jimmy Logan så korkad, men det denna film som utspelas i den amerikanska södern, i Charlotte, North Carolina, är en hel del figurer puckon. Kul kanske men oftast mest irriterande.

Men precis som i The Ballad of Lefty Brown vinner ett gott hjärta och en stor portion street smartness över elegans och briljans. Så detta var alltså filmen Steven Soderbergh valde att komma ut från sin pensionering för? Att göra en bonnig variant av Ocean's Eleven, en Ocean's Seven-Eleven.

Hehe, ja filmen är mysig och underhållande men också extremt flyktig och extremt lättglömd. Detta trots en hel del kul skådespelarinsatser där Channing tillsammans med Adam Driver stod ut. Filmens sämsta casting var i mina ögon träbiten Daniel Craig. Han må vara James Bond och gift med Rachel Weisz, men han är inte solid i komedier. Det får mig att tänka på Rian Johnson's Knives Out... Där var Danne Craig också med och det var också en crime-comedy. Hur funkade han där egentligen? Han spelade någon slags Poirot-typ. Well, han var knappast den som gjorde den filmen... Där kommer jag ihåg Chris Evans, Ana de Armas, Jamie Lee Curtis, Don Johnson och Toni Collette före jag tänker på Craig. Hmmm.

Nåväl, Logan Lucky är alltså en heist-film som håller hemligheter för åskådaren så att filmens twist inte ska avslöjas. Gott så. Det var nöjsamt att se den och som en komedi inom genren är den duglig. Trea eller två. Men måste ändå tillstå att den var snäppet bättre än "helt ok", så jag ger den en trea!

Betyg: 3/5

A Million Ways To Die In The West (2014)

Albert: C/o her vagina.

Seth MacFarlane, vilken dåre. Jag älskar hans humor som allt som oftast flyttar gränsen för skämten långt bortom pk-linjen. Man pratar om "subversive comedy". Jag tror man kan klassa hans humorsmak som detta, "omstörtande" och "samhällsfientlig". Haha, I like it. En annan filmmakare som har dessa tendenser är Kevin Smith vars filmer ofta är kul och lite skönt galna på gränsen.

Jag och filmspanarbrodern Jojjenito utnyttjade klämdagen i fredags med två filmer varav denna var den senare av de två. Premiärkvällen på stora Rigoletto. Jag förundrades lite över att en hel del av publiken var mycket ung. Filmen hade tydligen bara 11-årsgräns trots en del råa skämt.

Eftersom jag älskade hans förra film Ted hade jag förhoppningar om denna. Tyvärr hade jag sett trailern och i värsta fall skulle det visa sig att alla filmens roligaste skämt visats i trailern. Nu var det lyckligtvis inte så.

Men du, om du inte sett filmen och inte vill höra en enda liten detalj om skämt eller annat från filmen ska du kanske vänta med att läsa vidare.

Milda spoilers nedan. Läses på egen risk.

Lustig promo-poster med tanke på ryktet om Liam Neesons "member" (gigantisk)

A million ways to die in the West är en mycket rolig film, men den är inte lika bra som Ted som känns som en mer helgjuten film. Som vanligt var det en massa sexskämt och dem brukar jag uppskatta. Tyvärr kör han med några prut, kiss och bajs-skämt också och de kunde vi gärna varit utan. De är helt enkelt inte kul. Alls. Men de flesta riktigt roliga skämten handlar om Vilda Västern.

Vad jag gillar med filmen är att den utspelas i vilda västern på 1880-talet. Alla som bor och lever där känner inte till något annat, förutom vår huvudperson Albert. Han har inte rest i tiden, men han ser som om han vore en storstadsmänniska från vår nutid hur svinigt och skitigt allt är. Han ser allt det sjaskiga för vad det är och kan med stor sarkasm kommentera det han ser. Och han förstår dessutom med rätta att alla och allt kan döda honom, för det finns en miljon olika sätt att dö på i Vilda Västern.

Några av de roligaste skämten är om att medellivslängden har "gått upp till 35 år", om varför folk aldrig ler på gamla fotografier, Ryan Renolds, om mustascher, om att svarta män älskar svarta damers bakdelar, om att hålla på sig tills man gift sig osv. Mest av allt är alla de olika sätt folk dör på hysteriskt. Jag skrattade högt flera gånger och det måste vara det viktigaste och bästa betyget en renodlad komedi kan få.

Jag har också några problem med filmen. Den är för lång, de hade gärna kunnat dra ner den med 15 minuter. Och även om jag gilla Seth var han inte helgjuten som filmens hjälte, karaktären var lite grund. Filmen hade kanske för många parallella trådar igång. Bland annat tyckte jag att de antingen skulle haft med mer av Liam Neeson, eller mindre. Och vad gjorde Giovanni Ribisi i filmen? Förutom om det skämtet mellan honom och Sarah Silverman. MacFarlanes teknik är förvisso ofta att dra ut skämten tills de blir roliga för att de är så överdrivna...

Filmens största stjärna var helt klart Charlize Theron. Hon var otroligt vacker och påminde mig mycket om en ung Sharon Stone. Hotness. Hon är ju suverän som skådespelare och jag tyckte att hon spelade hatten av alla andra i denna film. Och hon klarade komedi hur galant som helst, precis som Rose Byrne gjorde i Neighbours, en annan mycket rolig komedi som nyligen gick på bio.

Jag gillar denna typ av humor. Jag hade mycket roligt på visningen, satt mest och småskrattade och brast ut i gapflabb lite då och då. Denna typ av komedier känner jag mig svältfödd på så i valet mellan två betyg väljer jag det högre.

Jag ger A million ways to die in the West fyra sätt att dö på av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Jag och Jojjenito hade en förträffligt trevlig bioeftermiddag. Hoppas att han inte dog i vilda västern utan att han såg humorn. Sedan tidigare har Fiffi och Movies-Noir sett filmen.

Ted (2012)

Look what Jesus did! Look waht Jesus did! Look what Jesus did!

Av någon konstig anledning missade jag komedin Ted när den gick på bion. Nu har jag i alla fall äntligen fångat den på dvd. Seth MacFarlane, killen bakom komediserien The family guy har skrivit och regisserat filmen. Jag har inte sett så mycket av The family guy, men jag har sett MacFarlane på The Comedy Channel, bland annat i deras Roasts, där han briljerat med sin vassa tunga.

Ted är mycket, mycket rolig. Jag har inte skratta så här mycket på flera år. Jag skrattade så mycket att jag började hosta och hade svårt att få luft. Så det var kanske bra att jag inte såg den på bio! Jag hade väl skämt ut mig och mitt sällskap.

Mark Wahlberg är kul, speciellt det faktum att han spelar sin roll med en allvarlig min. Det hade varit mycket lätt att göra hans karaktär fånig vilket hade varit olyckligt. Mila Kunis är också jättebra. Inte så konstigt då hon mer eller mindre är uppfödd på komedi  från tv-serierna That '70s show och The family guy.

Allra bäst är dock Ted, och Seth MacFarlane som talar honom. Istället för att lägga på ljudet i efterhand befann sig MacFarlane i samma rum som skådespelarna och alla karaktärers repliker är inspelade samtidigt. Detta ledde dels till en bättre tajming, dels till att skådespelarna kunde improvisera en hel del av dialogen.

Jag började se "the unrated version", där man bland annat får en hysteriskt rolig extrascen i köket i Johns barndomshem, men jag bytte till bioversionen ganska snabbt. Jag ville se den versionen först helt enkelt. Och nu har jag ju anledning att se om filmen snart då jag vill se den förlängda versionen.

Humor är svår att beskriva i en revy. Men en scen som jag skrattade åt var då John skulle gissa på vilket namn Teds flickvän hade (det var ett white trash namn, och ett dubbelnamn). Namnen på de olika alternativ av majja Ted hade haft var också mycket lustiga. Vilka var det nu? "Gorilla panic", "Mind rape", "This is permanent" samt "They're coming, they're coming". LOL. Dessutom är filmen full av lustiga cameos och snack om Woody Harrelson's lilla penis. Ännu mer LOL.

Detta var en film helt i min smak. En massa 80-talsreferenser (Blixt Gordon någon?), en massa kul dialog, en kul talande liten nallebjörn, en småmysig "obligatorisk" kärlekshistoria, och en massa skratt. Mycket av humorn är banal och simpel, men det är gjort med smartness och hjärtat på rätt ställe. Detta är awesome och det måste premieras.

Jag ger Ted fem kompisar av fem möjliga.

Betyg: 5/5