Filip och Fredrik, Globen, Stockholm (2014)

Filip och Fredrik, Globen torsdagen den 5:e juni 2014.

Publikrekord i Globen! Filip och Fredrik slog Metallicas Globen-prublikrekord från 2009 med 61 publikenheter. Det nya rekordet lyder på 16592. Wow. Publiken var i god form under hela kvällen. Det var en sådan där show som man sitter och flinar hela tiden för att brista ut i skratt eller förvåning lite då och då. Generellt sett höll de ihop det otroligt bra. Det kändes inte segt eller upphackat en enda gång.

Inledningen var magisk då Fredrik till dånande toner av Metallicas Enter sandman kom in i Globen, gick ner längs en trappa och upp på den lilla scenen. Filip forslades kort därefter in gömd i ett sådant där rör för piller som man har i USA. Låten är supermäktig och kvällens värdar sjöng den för fulla halsar.

Hela showen pågick i ungefär 2 timmar och vi fick oss allt lite gäster. Från podden såg och njöt vi till sång från kvinnan som sjunger gang bang-låten och han som spelat in dansbandsversionen av Gapa.

Lite mer kändisar var Timbuktu, Markus Krunegård och lite otippat Lill Lindfors. Andra dignitärer från Filip ocg Fredrik-verse var somaliska bandylandslaget, Max-bröderna och Dan Ekborg (Paus!).

I publiken fan kameran mediamän som Alex och Sigge, Henrik Schyffert och mannen bakom Värvet (Fiffi kände igen honom), men också Josephine B från Welcome to Sweden. Jag såg inte Gry Forsell dock.

Vi hade superbra biljetter nere på parkett. Trodde vi ja. Ljudet i Globen var under all kritik. Under vissa delar av showen gick det inte att höra vad som sas på grund av skrikigt ljud och ett otroligt eko som var fördröjt längre än jag någonsin hört, så när Fredrik började prata snabbt och gick upp i ton var det svårt att hänga med. Mycket dåligt att produktionen att inte ställa in detta rätt inför showen (Blixten&Co?). Nu är ju Globen notoriskt uselt map ljudkvalité men en enkel sak man kunde gjort var att sänka ljudnivån då det under de lugnare partierna lät bättre.

Filip sänktes ner från taken som en annan messias, Fredrik fick än en gång dra anekdoten om Ronald Reagan och miniatyren av The White House, de berättade och illustrerade en dråplig historia om en stumporrfilm "La surprise de jardin" och de sjöng flera sånger (oväntat bra).

Två av showens höjdpunkter var videohälsningar från Skrillex respektive kisspumps-Giovanni från Filips gym (tack Fiffi för påminnelsen i kommentarerna).

Efter showen hälsade jag på Sigge Eklund till min sällskaps stora förtjusning. Sedan klumpade några filmspanare ihop oss och tillsammans med lite annat löst folk gick vi och "tog en öl" som det heter.