Decennier: Sammanfattning 1960-talet

Decennierprojektet växer för varje decennium vi behandlat. Jag har själv slagit rekord i antal filmer jag sett från detta decennium, sextiotalet, och min Decennier-broder Movies-Noir har brutit filmvallen och hart när skrivit om en sextiotalsfilm dagligen. För min egen del blev det hela 18 filmer denna gång. Jag har verkligen tagit chansen och sett en hel del filmer som jag länge velat se från detta decennium. Inkluderat i min filmhög är några titlar som jag sett om till och med. Det rörde sig om filmer som jag sett för länge sedan, tex min första barnförbjudna film någonsin (The Ipcress file) samt en klassiker som jag såg uppstyckad på ett tiotal lektioner (The Apartment).

Jag var ju inte speciellt nöjd med filmerna från femtiotalet, eller var det kanske mitt urval som fallerade? Detta decennium har i alla fall levererat klart bättre. Jag har sett filmer från alla nivåer på betygskalan och medelbetyget blev inte så värst mycket högre men det känns som att decenniet är bättre i all fall.

Det tar sin lilla tid detta projekt, mina vänner. Därför har jag och Christian bestämt att köra nästa decennium, det konspirationsinriktade sjuttiotalet först i september. Dels ger det oss tid att se alla de filmer vi vill se, dels är det inte kul att blogga om filmerna när våra läsare kanske är bortresta på semester.

I september har vi fyra fredagar och förhandlingarna om vilka filmer vi ska köra som våra gemensamma filmer har redan inletts. Vi kommer annonsera vilka de blir i introduktionsinlägget inför sjuttiotalet som kommer ut i slutet av augusti. Tills dess får ni gärna önska eller tipsa om film från 70-talet i kommentarerna.

Arton filmer sextiotalsfilmer blev det alltså. En etta, sju tvåor, sex treor men bara tre fyror och en enda femma. Medel på de arton filmerna hamnade på betyg 2,8 dvs bättre än helt ok men precis under bra och rekommenderbar. Jag har sett några svenska filmer, tre fransoser, en westernosande italienare, några britter men mestadels jänkare.

Jag förstår inte riktigt hur jag lyckas välja så många lite svagare filmer för detta projekt. Det är ändå allt som oftast filmer som jag hört om för att de ska vara mycket bra och de kallas titt som tätt för klassikers. Det är ett eländigt dåligt resultat egentligen. Men jag vill absolut inte mena på att detta projekt är ett misslyckande bara för det. När man ser alla dessa filmer i ett sammanhang som projektet innebär blir totalsumman något mer än de ingående delarna var för sig. Det är lite samma sak som händer när jag ser en massa filmer på kort tid under filmfestivalen. De klumpas ihop i huvudet som delar av ett större sammanhang. Och i båda fallen kan även lite sämre filmer addera till den totala upplevelsen. Alldeles oavsett kan jag i alla fall känna att Decennier hjälper mig att fylla filmiska hål som jag numera inte behöver gå och vara vagt sugen på att se.

Ok, vad hade vi då på sextiotalet? Här kommer min topp 18 lista.

18. My fair lady
Den enda film som jag aktivt ångrade att jag såg. Extremt dåliga låtar och ett fruktansvärt dåligt manus. Gamla unkna könsroller gör inte saken bättre. Inte ens Audrey Hepburn kunde rädda denna grötiga soppa. George Cukor, vad har du gjort?
Betyg 1- / 5

17. Bande à part
Franska nya vågen är besvärtligt. Denna Jean-Luc Godard är lika pretentiös som dålig. Filmens klarast lysande stund är dansen på caféet vilken räddar filmen från skämsbetyget. Vad såg Quentin Tarantino i denna film?
Betyg 2- /5

16. Djungelboken
Nostalgisk och ikonisk scen med Baloo som vevas jul efter jul. Tyvärr är det nästan den enda scenen som piggar upp i denna fragmentariska scen-på-scen Disney. Jag var inte imponerad, Walt!
Betyg 2- / 5

15. Once upon a time in the West
Sergio Leone's bisarra konstverk. Otroligt långsam, prata om pretentiöst. Udda val att köra med konstgjorda ljud för hela filmen, inklusive en taffligt genomförd dubbning. Filmens behållning är flera snygga scener och en antydan till händelseutveckling under andra halvan av filmen.
Betyg 2- / 5

14.  Lolita
Det visade sig än en gång att jag inte är på samma våglängd som den gode Kubrick. Trist för det är en regissör som man som filmkonnässör skulle vilja älska. Lolita vågade inte vara så vågad som jag trodde att den var. Tyvärr köpte jag inte Mason i huvudrollen heller. Sellers var filmens höjdpunkt.
Betyg 2 / 5

13. A shot in the dark
En gammal komedi som inte riktigt håller måtten än idag, men Sellers är alltid Sellers och lägstanivån är tämligen hög. Filmen höjer sig över de övriga i botten på denna lista på grund av att ett skratt är alltid ett skratt och det ska vederbörligen premieras.
Betyg 2 / 5

12. Night of the living dead
En film som sticker ut i listan. Även om jag inte föll pladask för zombisarna var det en kul bekantskap. Spänningsfilm blir inte så lyckad när man upplever den som en komedi. Men kul att se "patient zero" så att säga.
Betyg 2+ / 5

11. Advise & consent
Bara tvåa? Encroyable. Nu när jag sitter och sammanfattar sextiotalet känns det som att denna film fick för lågt betyg... Otto Preminger är en otroligt kompetent regissör. Tyvärr fångades jag inte av filmen.
Betyg 2+ / 5

10. To kill a mockingbird
Den film på listan som jag hade allra högst förväntningar inför och den film som följaktligen jag blev som mest besviken över. Typiskt. Visst, Peck är en god man, men filmen är alldeles för tam och "för producerad".
Betyg 3- / 5

9. Le samouraï
Snygg yta, coolness personifierad. Skum handling och ett slut som man kan fundera på en hel del. Men ändå, borde det inte finnas något innehåll i filmen?
Betyg 3- / 5

8. Bamse
Grynet! Hon är häli som få. Skön sextiotalsvajb och kort-korta kjolar. Ja det räcker ända till över halvan på denna lista.
Betyg 3 / 5

7. How to steal a million
Underbart lekfull romantisk komedi i konstkuppvärlden som påminner litet om The Thomas Crown affair. Audrey Hepburn är lysande men tyvärr är hennes motspelare Peter O'Toole osannolikt träaktig. Vilken tråkmåns. Filmen hade kunnat bli en personlig favorit med en bättre castad duo. Roliga biroller höjer också.
Betyg 3 / 5

6. The Ipcress file
Kalla kriget spionthriller med en stor nypa Bond-vibbar. Michael Caine är ingen James Bond men ändå mycket underhållande att se. Cool. Den första barnförbjudna filmen jag såg i mitt liv och den håller än idag. Underhållande.
Betyg 3 / 5

5. Breakfast at Tiffany's
Hade potentialen att bli en ny Roman holiday men så valde man att låta komediregissören Blake Edwards fåna till det. Audrey Hepburn och George Peppard räddar dock filmen från total misär. Filmen blev nu gullig och trevlig, men under ytan skymtar man en mångt mycket bättre film som aldrig fick chansen.
Betyg 3+ / 5

4. The apartment
Första halvan är fånig, andra halvan är otroligt bra. Jack Lemmon lysande. Shirley MacLaine är lysande. Billy Wilder är ett geni. Detta är grundreceptet för alla romantiska komedier med Meg Ryan som gjorts.
Betyg 4- / 5

3. Jules et Jim
En av de två mest komplexa filmerna på denna lista. En hyllad film som verkligen levererade. Absurd historia som berättas på alla möjliga sätt och som kryper in under huden på dig som åskådare. Om du låter den. Fascinerande kvinnoporträtt.
Betyg 4 / 5

2. The graduate
Bästa filmen från detta decennium? Jo, antagligen. Helt klart mest underhållande och den film som troligen tål flest omtittar. På grund av en något svalare andra hälft nådde den dock inte ända fram.
Betyg 4+ / 5

1. Persona
Nestorn, Ingmar Bergman överraskar mig med en magisk film. Det hade jag inte väntat mig. Tänk så nära det var att jag valde bort denna efter magplasket jag hade med Smultronstället. Livet är som en chokladask...
Betyg 5 / 5

Självklart har min decennierbroder Movies-Noir också sammanfattat sextiotalsdelen av vårt projekt idag. Hur många filmer kom han upp i? Hundra?