Drive (2011) Re-revy

Jag har inte sett om speciellt många filmer som jag revyat sedan bloggen startade (april 2010), men det kommer bli fler och fler ju länge bloggen finns. Nu har jag i alla fall sett om Drive som jag såg på filmfesten förra året. Jag gillade filmen starkt och gav den då en fyra.

Min gode vän från Uppsalatiden, Docent Niklasson var på sällsynt besök häromveckan. Bland annat kollade vi en film hemma i filmrummet. Jag plockade fram min nyinköpta blu-ray av filmen. Anders var sugen på att se filmen han hört så mycket om. Eftersom jag redan skrivit om filmen tänkte jag bara ta upp några punkter här.

Musiken är otroligt bra, speciellt den "vanliga" filmmusiken i bakgrunden som sätter stämningen på ett suveränt sätt. Det är mycket Michael Mann-känsla i denna film. Första gången jag såg filmen störde jag mig lite på några sekvenser med collage och popmusik men det var inget problem denna gång.

Filmens inledande biljaktsscen är sensationellt bra. Jag tycker ofta att biljakter med skrikande däck är tråkiga men den inledande i Drive måste var en av filmhistoriens mest spännande.

Jag måste också nämna de tre skådespelarna. Jag tycker ju att Ryan Gosling är bra, men jag ställer mig lite frågan till den ohejdade hyllningskören till honom som spridit sig som en löpeld på bloggarna. Han är bra, javisst, men han har lite kvar till de högsta nivåerna. Han blir ganska klart slagen av Michael Fassbender tycker jag till exempel. I denna film spelar han en fåordig och ofta uttryckslös karaktär. Jag gillar hans prestation och han lyckas få mig att tro att han är så hård som karaktären ska vara. Men blir jag blown away. Nej, inte fullt.

Det är två andra skådespelare som gör filmen för mig. Två biroller dessutom. Först har vi Albert Brooks som jag kanske aldrig sett så här bra. Han var helt suverän redan i Broadcast News, en film som jag inte sett om på länge. Hans Bernie Rose anno 2011 är i alla fall väldigt bra.

Bra filmer ska ses om. När jag ser en film för första gången är allt som oftast fokus på handlingen istället för enskilda delar av filmen (en skådespelare, en dialog, en stämning, musik, scen etc). Jag såg för övrigt en film igår kväll som inte följde det mönstret, en film vars stämning är dess allt. Se fram emot den revyn inom några dagar. Nu när jag såg om Drive satt jag och bara fascinerades av Carey Mulligans ansikte. Hon är helt makalös. Varje gång hon var i bild sögs jag in i skärmen. Mycket underlig känsla. Jag gav ett stort leende mest hela tiden. Jag undrar om hon kan göra fel? Lyckas hon bara välja rätt filmer för sin karriär så kommer hon gå långt, långt.

Till sist kan man konstatera att übervåldet känns ända in i benmärgen även vid andra sittningen. Och scenen då Bernie knivar Shannon är fortfarande filmens äckligaste scen.

Här finner du min ursprungliga revy.

Filmen var snäppet bättre denna gång, men jag känner fortfarande att den inte orkar klättra upp till femman. Den får en stark, stark fyra. Kanske blir tredje gången gillt någon gång i framtiden?

Betyg: 4+/5

Hon i förgrunden