Will not the Americans come?
Första lördagen på filmfesten var också november månads Filmspanarträff. Vi skulle se hela tre filmer tillsammans under dagen och de flesta var med redan på denna den första filmen som visades kl 12. Det skulle visa sig att dagens tre filmer hade ett gemensamt tema - mycket oklar handling. Detta var den tredje filmen jag såg på årets fest.Isn't anyone alive är en galen japanare. Den är absurd och det är bara att glömma att försöka förstå vad som händer. Filmen utspelas på ett Universitet med tillhörande sjukhus i Japan i nutid. Vi får följa en hel drös av universitetsstuderande, några i sjukhuspersonalen och lite annat folk. En efter en dör de oförklarligt, allt som oftast genom kvävning under fysisk smärta i magtrakten. Dödsfallen förklaras aldrig. En antydan ges då studenterna diskuterar en urban myth om hemliga experiment i sjukhusets källare som utförts av CIA (vilka annars?).
Det tar ett tag att komma in i filmen. Dialogen är lite styltig och inte helt naturlig. Många scener är absurda, men inte så absurda att det är uppenbart inledningsvis. Det är något som skaver i hela filmen. Men med tanke på att detta är en film som gjorts året efter både tsunami och kärnkraftskatastrof i Japan är det kanske inte så konstigt längre. Folk har ju de facto dött som flugor runt de överlevande...
Filmens styrka är just dess absurda scener. Scenen på fiket med Katsufumi och hans trolovade Ryoko (för övrigt spelad av Rin Takanashi från Like someone in love) samt den gravida älskarinnan Kaori var en hysterisk scen. En annan rolig en var den när Enari, Andore och Eiko tränade på sin dans för uppträdande på Ryoko's bröllop. Mycket underhållande. Till sist gillade jag dialogen om vikten att bestämma sig för vad man vill säga som sina sista ord innan man dör. Hint: det ska inte vara för långt så att man aldrig hinner få fram det viktiga innan det är för sent...
Eftersom jag personligen är svag för japanska filmer fick jag ut en del. Språket är för lustigt, och nästan alla som är med i filmen är vackra. De såg så oskyldiga ut. Även om karaktärerna i denna film var mycket äldre än barnen i klassikern Battle Royale kom jag ändå att tänka på den lite när jag såg en efter en bara dö, till synes meningslöst.
Under i princip hela filmen, mellan fnissen över de överdrivna eller dråpliga scenerna vi bevittnade, satt jag och tänkte på två saker. Hur ska de förklara allt detta i slutet av filmen? Samt, vem om någon kommer överleva längst? Den första frågan besvarades inte över huvud taget. En av karaktärerna trodde att det var bara människor som dog, men i slutet såg vi en flock fåglar dö och falla handlöst ner mot marken. Precis som vi ser ett flygplan helt plötsligt dyka rakt mer mot sin katastrof. Den andra frågan besvarades dock.
Jag hade önskat att filmen hade haft mer "handling". Jag hade önskat att den hade givit oss mer i slutet. Det hade kunnat ge den en tyngd som den nu saknar. Istället blev det bara en bitvis underhållande men slutgiltigen konstig film.
Jag ger Isn't anyone alive två dödskamper av fem möjliga.
Betyg: 2/5
 |
| Rin Takanashi i rollen som Ryoko |
Kolla in vad några av de övriga Filmspanarna har skrivit om filmen:
Absolut, scenerna på fiket var dialogmässigt rätt roliga även om det blev styltigt. Och det var trevligt att se att det inte bara är här i väst vi kör med taffliga kompisframträdanden på högtidsdagar. Tyvärr störde jag mif lite för mycket på den där blonderade killen, han var verkligen inte bra. Frågan är bara om det enbart berodde på skådisen eller att även rollen var ganska malplacerad.
SvaraRaderaJag tror inte att skådespelarna var dåliga, mer att det var storyn och kanske regissören som gjorde dem till vad de blev.
Radera