Holy Motors (2012)

Ok, då kör vi en revy om den femte filmen på filmfesten. Wow, vad hände här utropar den uppmärksamme läsaren nu. Var tog revyer 2-4 vägen? Lugn i stormen, de kommer i sinom tid. Protokollet sade att Filmspanarna skulle revya just Holy motors på onsdagen och då blev jag tvungen att lägga den lite före i kön.


Först lite om visningen. Detta var den tredje filmen vi såg på lördagen. Flera Filmspanare hade varit med under hela dagen. Vi hade sett filmer som jag valt ut. Pressen på mig var monumental när vi bänkade oss för den tredje och avslutande Holy motors. Den första filmen hade varit en galen japanare som några i gänget inte alls fattat. Jag gillade den, mer om det i en revy inom kort. Sedan kom den famösa The comedy, en American Independents. Lynchstämning i gruppen. Vissa i gänget hade svårt att inte vara lika otrevliga som huvudpersonen i filmen i sina omdömen om densamma. Mer om den också vid senare tillfälle.

Jag hoppades därför att Holy motors skulle balansera upp hela dagen. Om jag får in en fullträff nu så kanske de förlåter de tidigare filmvalen tänkte jag. Under hösten har röster höjts inom Filmspanarna att vi varit för enkelspåriga och valt för många amerikanska storfilmer på våra träffar, men nu var de inte alls nöjda när vi såg Filmfestivalfilmer med stort F... Det for många negativa ord genom luften när vi satt och åt middag på puben; "ingen handling", "dåliga skådespelare", "amatörer", "vidriga karaktärer"... Jag hade ett trumfkort kvar, den franska Holy motors. Hoppas fransmännen kan rädda oss! (Hmmm, har det någonsin hänt...?)

Jag förhalar hela revyn om Holy motors, jag vet. Jag söker orden. Jag har fan ingen aning om vad den handlade om. Handlar den om en man som lever parallella liv? Eller är han en sorts dödsängel som besöker/spelar personer precis innan eller under deras dödsstund? Eller är hela filmen bara en radda löst sammanhängande fristående segment, kanske en hyllning till filmen som konstart? Eller allt på en gång?

Mr Oscar åker omkring i Paris i en lång vit limousine. Hans chaufför och sekreterare Céline skjutsar honom till tio möten. Inför varje möte antar han olika karaktärer, han sminkar sig, klär upp och ut sig och han har masker som en annan Ethan Hunt. I det första mötet är han en böjd gammal kvinna som tigger sig fram längs Seine. Mr Oscar/tiggarkvinnan möter dock ingen. Nästa gång är han en man som jobbar med motion capture teknik tillsammans med en extremt vig kvinna (vem dör där?). Senare är han ett grönklätt sagoväsen som kidnappar en fashion model (Eva Mendes). Han tar ner henne i katakomberna under Paris och där klär han av sig naken och lägger sig och vilar, med ett ståtliga stånd som sträcker sig upp mot taket, och Eva Mendes sjunger en vaggvisa för honom.

Senare är han en bekymrad far som hämtar sin socialt misslyckade dotter på en fest. Sen är han en lönnmördare som mördar sitt offer, byter identitet med offret för att sedan själv bli dödad av sitt offer. Senare hoppar han ut ur limon och springer fram till ett utomhuscafé på Champs-Élysées och skjuter Mr Oscar! ??? Erhhm, hmm.

Mot slutet träffar han en gammal kärlek (Kylie Minogue) som också åker vit limousine. Kylie brister plötsligt ut i ett musikalnummer (hon sjunger bra som attans). Han lämnar henne och hon möter en annan man och de två tar livet av sig genom att hoppa från taket på en gammal byggnad.

Hela filmen är som en topp tio mest konstiga drömmar. Är det det Leos Carax givit oss? Här har han inte gjort en långfilm på tretton år. Återkommer han till filmvärlden med en bunt drömmar? Ja, så är det nog. Drömmar är allt som oftast obeskrivbara? Men de kan visas på film...

Som film är Holy motors något exceptionellt. Och det gillar jag. Jag ger Leos Carax högsta poäng för karaktär, individualism och särprägel. Quelle spectaculaire! Detta är långt utanför boxen, det är utanför huset, utanför staden. Om man vill att filmfesten ska erbjuda annorlunda filmer och upplevelser levererade den just!

När jag tänker på filmen och efterbehandlar den känner jag mig mycket belåten med mitt val. Jag är jätteglad över att vi såg filmen. Den kommer säkerligen talas om länge länge. Under visningen var jag dock mer lidande. Det var som vanligt alldeles för varmt i Zita 1. Jag satt snett och fick en eld i ryggen. Jag höll på att koka och sedan när Mr Oscar knivade en man i halsen och blodet kaskad-sprutade kände jag mig yr och jag svimmade nästan. Jag lyckades hålla mig och allt gick bra.

Jag har sedan visningen tänkt på var och varannan scen i filmen. Det brukar vara ett gott tecken. Jag skulle faktiskt vilja se om den i lite lugnare miljö hemma i min bio. Jag tror att filmen skulle växa mycket vid en omtittning. Skit i vad den egentligen handlar om. Den är vad den är. Stämningen är overklig, den har inte för inte jämförts med David Lynch's mest skumma alster.

Jag vet inte vad de övriga Filmspanarna känner för filmen. Ser de bara ytan? Ser de mer? Analyserar de sönder filmen, eller känner de in den? Vill de ha svar? Behöver de verkligen dessa svar? Vem vet? Alla dör ensamma.

Jag ger Holy motors en trea för jag vet inte vilket betyg den borde få. Om några månader har den kanske glömts av och kastats åt sidan som ett misslyckat filmiskt experiment (osannolikt), eller så är den kanske en av årets bästa filmer...

Äh, varför det? En film som jag vet att jag kommer se om så fort jag får chansen? Fyra!

Betyg: 4/5

Är du fortfarande kvar? Bra, kila då över och kolla in vad de andra Filmspanarna kokat ihop om Holy Motors... Där får du säker läsa mer om den den obeskrivbara handlingen, den underbara musikaliska pausen i mitten av filmen, det fantastiska fotot, tajta regin och Denis Levants makalösa skådespeleri... Du får nog läsa om mycket, allt utom Kylie Minogue's vackra ben...

Fiffi

Jojjenito-Johan

Sofia

Har du inte sett den?-Johan

Jessica