California Solo (2012)

Efter en lördag omgiven av den ena konstiga filmen efter den andra så var jag sugen på något helt annat. På söndagen möttes jag, Johan S och Britta upp för att se den lilla American Independent-filmen California solo med brittiske Robert Carlyle i huvudrollen. Och något helt annat fick vi se. En film med handling, en mysig liten film som inte gjorde någon i samlingen förnärmad. Jag kan jämföra med några David Lynch-filmer. California solo är till Holy motors och The Comedy som The straight story är till Mulholland drive och Blue Velvet. California solo var den sjätte filmen jag såg på filmfesten.

Carlyle spelar Lachlan MacAldonich, en före detta gitarrist i ett kortlivat brit-pop-fenomen. Han har helt lagt av med att spela i ett band. Istället arbetar han på en farm, dricker sig full om kvällarna med sina arbetskamrater och spelar in podcast där han pratar om för tidigt avlidna musikers. När han åker fast för rattfylla krisar det sig, då han inte har råd med de bästa advokaterna och han vill allt annat än tvingas åka hem till England.

Detta är en oförarglig men mycket trevlig film. Det kändes skönt att slippa filmfestens vanliga ingredienser som incest, homosexualitet, knarket (även om Lachlan dricker en hel del) och rakblad. Men självklart får vi lite av den mörka sidan - annars vore det inte en American Independent. Här finns både skuldkänslor över sin döde storebror (han som hade talangen i bandet) och ett dåligt förhållande med ex-frun och därmed tonårsdottern.

Robert Carlyle gjorde sig ett namn när han klädde av sig inpå bara skinnet i The full monty (en film som jag inte gillade lika mycket som "alla" andra - brittisk). Han har också hunnit vara en Bondskurk utan känslor. Här är han faktiskt djäkligt bra. Det var en av de starkaste porträtten under årets fest. I övrigt var det inte några ansikten som jag kände igen, och regissören var för mig helt okänd. California solo når inte i närheten av tidigare års höjdpunkter från sektionen som The station agent, Juno eller Love Liza, men den var nöjsam. Och handlingen var överraskande många gånger om.

Jag ger California solo tre Les Pauls av fem möjliga.

Betyg: 3/5