The Hurt Locker (2008)

Well, at least I'm in the right place, right?

The Hurt Locker, vinnare av 2009 års "oscars" för bästa film, bästa regi (för första gången till en kvinna - Kathryn Bigelow) samt bästa manus. Jag såg verkligen fram emot denna film. Och den är mycket, mycket bra. Inte en femma, inte än i alla fall. Vem vet den kanske kommer ligga och gro till sig... Filmen handlar om ett litet team med specialister som desarmerar bomber i Irak-kriget. Den är mestadels inspelad med en handhållen, ibland skakig, kamera. Du kommer rakt in i händelsernas centrum på ett nästan overkligt sätt. Det är gastkramande spännande ibland, och jag kände en fläkt av den maktlöshet som soldaterna måste känna när de är på väg ut på ännu ett uppdrag (med ganska stora chanser att klara sig med livet i behåll).
Skådespeleriet är genomgående mycket bra, speciellt huvudpersonen som spelas av Jeremy Renner, en blivande stjärna måntro? Dialogen är avskalad och känns tämligen realistisk, inte för att jag är en militärexpert, men ändå. Precis som i en av de bästa krigsfilmerna från de senaste åren, Ridley Scotts Black Hawk Down, förmedlar filmerna en stark närvarokänsla och därmed den höga anspänningen. Det känns helt enkelt verkligt. Vad som är så fantastiskt bra med The Hurt Locker är att filmmakarna inte alls skriver åskådarna på näsan. Väldigt mycket av viktiga sekvenser i filmen visas, istället för berättas med dialog, eller än värre - med "voice over". Kanske fick filmen alla dessa "oscars" just för att den inte behandlar publiken som idioter? Betyget blir en klockren fyra och jag kommer inte sänka det imorgon! En femma får den inte, då krävs något mer personligt anslag. Dessutom tror jag inte att The Hurt Locker är en film som kan/ska ses om och om igen. För den som undrar så är detta inte en "politisk" film som diskuterar om det är rätt eller fel för USA att vara i Irak, den handlar om en liten grupp individer, punkt slut. Däremot händer det saker, på båda sidor, som får en att tänka om man vill det...

Betyg 4/5