Stagecoach (1939)

Well, there are some things a man just can't run away from.

Vi börjar vårt "Classic Western-marathon" med en riktig klassiker, och en western som nog de flesta känner till - Stagecoach (sv. Diligensen). Detta var The Duke's genombrottsfilm. The Duke! John Wayne är verkligen en fantastisk skådespelare, något som faktiskt överraskade mig. Man kände ju till namnet, men jag hade i alla fall ingen speciell relation till honom som skådespelare. Han är grym. Scenen när vi får se Wayne, Ringo Kid, för första gången är en av filmhistoriens bästa introduktionsscener. John Wayne med sadeln i ena handen och geväret i andra. Han är en gigant och han dominerar filmerna som få skådisar gör idag.

Nåväl Stagecoach är en sådan klassiker att man nästan inte kan förhålla sig neutral till den. Den handlar om nio personer som reser i en liten fragil farkost i en mycket farlig omgivning mot ett mål som inte är allt för klart utmålat. Någon flyr undan lagen, någon reser mot en bättre framtid, någon är bara ute efter att tjäna en dollar eller två, någon vet inte ens varför han är med på resan. Låter det bekant? En viss Joss Whedon menade att Firefly var Stagecoach i rymden, eller inbillade jag mig det bara? Det passar i vart fall bra in.

The Duke är såklart fantastisk, men flera av de andra skådisarna är också mycket bra. Jag gillar speciellt Claire Trevor som Dallas, den prostituerade kvinnan som jagas ut ur staden de lämnar. Detta är en gammal film, tydligen John Fords första western som också var en talfilm, och en del av replikerna skriks ut som om det vore en teaterföreställning. Jag antar att den mer realistiska skådespelarstilen kom i ropet lite senare under 1900-talet. Kan man komma över den typen av skådespeleristil så funkar filmen alldeles utmärkt.

Filmen var en mycket positiv överraskning och den får fyra diligenser av fem.

Tivia från imdb: Orson Welles privately watched this film about 40 times while he was making Citizen Kane (1941).

Betyg 4/5