There's no going back from this.
Skuld. Som i skuldkänslor, skyldig till brott eller spelskulder. Woody utforskar brott och straff, handling och konsekvenser, i "Cassandra's dream" från 2007. Den följer i spåret efter filmer som "Små och stora brott" samt "Match point".
Ewan McGregor och Colin Farrell spelar två bröder, vanliga trevliga killar från undre medelklassen som av olika skäl har ekonomiska trubbel. De söker hjälp hos sin rike morbror. Han hjälper gärna till, men han har också behov av hjälp, fast av ett annat slag. Morbrodern vill bli kvitt en ihärdig anställd som kan vittna mot honom i något diffust fiffel. Bröderna är olika som dag och natt. Den ena liknar deras far, en vänlig, lätt självföraktande "ordinary Joe" som lite misslyckat driver en restaurang. Den andre brodern är mer ambitiös, alltid med en ny "affär" på gång. Han liknar den inom familjen högt värderade morbrodern, en "self made" miljonär.
Jag vill börja med vad som är bäst med filmen... Jag tycker att Colin Farrell spelar skjortan av Ewan McGregor. Farrells nervösa, oroliga men kloka Terry är mycket bra. Ewan McGregor är dock som vanligt ganska slätstruken. Han blev ju så omtyckt efter genombrottet i "Trainspotting", men är han bra egentligen? Han är ju inte speciellt bra, va? Han lever på gamla meriter, ett gott utseende och en pojkaktig charm. Det andra som är bra med filmen är den sköna segelbåten bröderna köper i början av filmen, och som de olycksbådande nog döper till Cassandra's dream. Båten är en liten pärla!
Cassandra hade förmågan att se in i framtiden, se vad som går snett, men hon hade en förbannelse över sig så att ingen tog hennes varningar på allvar. Det är lätt att vifta bort varningarna på grund av att budbäraren är svagsint eller galen. Terry är Cassandra.Vad är det som inte är så bra då? Hela filmen är ganska svag, som ett 1800-tals franskt moraldrama. Det är inte första gången historien berättas och frågan är vad denna version tillför. Jag tycker att dialogen är ovanligt svag för att komma från Woody. Antingen är han i en svacka, eller utanför sina hemtrakter. Filmen utspelas ju i London. Eller är det så att det är skådespelarensemblen som inte levererar? Dialogen känns i alla fall oharmonisk, ibland teatralisk. Är det per design? Vet inte. En annan lurig sak är att flera av karaktärerna stammar en massa i filmen. Oklart varför.
Filmen är ett drama och ska ställa djupa moraliska frågor, men jag rycks inte med. Den är inte alls helt kass, men utan en fängslande handling och med tveksamma skådespelarprestationer så faller denna platt till marken för mig. Den får två svaga bröder av fem.
Betyg 2/5
Hsller med om det mesta, sarsklit frankst melodrama; typiskt moraldilemma a la zola. Sa fort man gjort den jamforelsen inser man direkt hur det slutar och da hoppas man ju att allen kan leverera nan intressant vinkel i alla fall, men: intet.
SvaraRaderaDet enda jag inte haller med om ar mcgregor som jag tycker spelar typen du beskriver sa perfekt med otrolig precision, det otaliga talet, den lite kalla blicken o s v, som matt damon eller vem det nu var i den filmen i italien vad den nu hette.
Jajaja, Matt Damon som Tom Ripley i The talanted Mr. Ripley. Du har så rätt, det finns vissa likheter i dessa två karaktärer. Men nej, Matt Damon är klart bättre än Ewan McGregor.
SvaraRaderaHmm, nu var du allt tjurig kan jag tycka. Håller med om att Farrell är riktigt bra. Han gestaltar verkligen dilemmat i filmen på ett bra sätt. Jag har alltid gillat McGregor men som du är inne på, den där pojkaktiga charmen räcker bara så långt. Stammar alla? De är väl nervösa!
SvaraRaderaDet har nog mycket att göra med miljön. Detta handlar ju inte om det vanliga neurotiska intellektuella Manhattan-folket. Jag gillar väl helt enkelt inte Woodys alster lika mycket när han skriver om arbetarklassen...
Radera